Spinell

 

Spinell är ett mineral med utmärkta ädelstensegenskaper. Spinell finns i färger från nästan helt färglös till orangeaktig, rosa, röd, violett, blå, blågrön och svart. Vissa röda spineller är väldigt lika rubin och historiskt sett har många misstag gjorts då man trott sig ha en rubin vilken i själva verket varit en spinell. Det mest kända exemplet torde vara "The Black Prince Ruby" i de brittiska kronjuvelerna som visat sig vara en spinell.
 

Spinell tillhör det kubiska kristallsystemet precis som granater och diamanter, stenar som tillhör detta kristallsystem är ofta ganska lätta att skilja från andra ädelstenar och man har ett begränsat antal material att separera innan man vet säkert att man har just en spinell.

 

Ibland kan spinell ha inneslutningar som gör att man kan slipa dem så att en stjärneffekt uppstår. Stjärnspineller kan ha fyra eller sex armar. För att stjärneffekt ska uppstå i ädelstenar måste man slipa en cabochon med ganska hög dom, ju skarpare och djupare själva stjärnan sitter desto bättre anses stenen vara.

 

Spinell tillverkas på konstgjord väg första gången av misstag 1908 när man höll på att göra syneteisk rubin. Idag framställs syntetisk spinell i stor skala och används framförallt industriellt.
 

I många billigare smycken sitter syntetiska spineller, dessa är oftast blå och påminner om safir eller akvamarin beroende på hur djupt blå färgen är men syntetisk spinell kan ha i stort sett vilken färg som helst. Det är dock sällan svårt att se om en spinell är naturlig eller syntetisk i och med att de får olika struktur som gemmologen kan se med hjälp av förstoring. Det är också olika ämnen som orsakar färgen i syntetiska respektive naturliga spineller vilket ses med hjälp av spektroskop eller speciella färgfilter. Dessutom får syntetiska spineller tillverkade med Verneuilmetoden ett något högre brytningsindex än naturliga vilket beror på att man tillsätter små mängder aluminiumoxid för att förhindra att den "boule" som skapas vid tillverkningen inte ska spricka. Det är också den tillsatta aluminiumoxiden som gör att syntetisk spinell tillverkad med Verneuilmetoden får något högre specifik vikt än naturlig. Den högre densiteten och brytningsindexet tillsammans med förstoring och identifiering av färggivare gör som sagt att syntetisk spinell tillverkad med den vanliga Verneuilmetoden inte är särskilt svår att identifiera. Syntetisk spinell tillverkad med andra tekniker som t ex flussmetoden är något svårare att identifiera då de fysika egenskaperna brytningsindex och densitet inte skiljer från naturliga.

Syntetisk spinell har använts frekvent i smycken sedan 1930-talet men exempel på syntetisk spinell slipad som ädelstenar finns sedan tidigare, dock i liten omfattning.


 

 

Jan O Asplund

Transmissionsspektra för syntetisk mörkblå spinell. Ädelstensakademin har tillgång till instrument och utrustning för att identifiera nästan allting i ädelstensväg.