Scheelit, Sinhalit, Skapolit, Sugilit

Scheelit
Scheelit, CaWO4, är ett i ädelstensammanhang lite ovanligare material som i första hand bryts för sitt innehåll av wolfram. Mineralet har fått sitt namn av den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele, verksam i Köping under 1700-talet. Scheelite är lite för skört och mjukt, 4,5-5, för att vara en riktigt bra ädelsten men dess färg kan vara ganska attraktiv och det finns alltid intresse från samlare vilket gjort att scheelit idag ändå är ganska etablerad och ett material gemmologer måste vara bekanta med. 

Scheelit tillverkas även på konstgjord väg för industriella ändamål och en hel del syntetisk scheelit slipas och hamnar på ädelstensmarknaden. Dessa stenar identifieras genom att studera inneslutningar och tillväxtstrukturet i förstoring, många syntetiska stenar saknar dessutom det REE spektra man förväntar sig (Det har dock blivit allt vanligare att syntetisk scheelit dopas med REE vilket ger dem ett spektra) Kortvågigt UV-ljus är också till hjälp då fluorescenceeffekterna är olika för naturlig och syntetisk scheelit.

Sinhalit
Sinhalit är en ädelsten som är i grunden brun men ofta med gula eller gröna toner. Den påminner om peridot och det var först 1952 man identifierade sinhalit och peridot som två olika mineral. Skälet till sammanblandningen är att de har många liknande konstanter som hårdhet, brytningsindex och dubbelbrytning. De tillhör även samma kristallsystem, det orthorombiska och är alltså båda biaxiala.
Det som skiljer är densiteten vilken är lätt att mäta om stenen är lös, är den infattad går det dock inte att göra det testet.

Sinhalit har fått sitt namn av Sinhala som är sanskrit för Sri lanka som är en av de viktigaste fyndplatserna. Sinhalit bildas vanligen i skarn i anslutning till kalksten och sura magmatiska bergarter som granit och pegmatit. Sinhalit hittas i hög kvalitet även i Burma och på Madagaskar. Ädelstenskvalitet utvinns vanligen i alluviala fyndigheter.

Orsaken till färg i Sinhalit är ett laddningsutbyte O2-→Fe3+ och även med Fe2+ då det förekommer i oktaederriktningarna i kristallstrukturen.

Skapolit
Skapolit är ett silikatmineral som slipas till ädelstenar då fina kristaller hittas. Violett är den mest attraktiva färgen och påminner om ametist. Skapolit har liknande fysiska och optiska egenskaper som kvarts varför det finns risk för felidentifiering. Skapolit kan ha samma brytningsindex som kvarts men har nästa alltid större dubbelbrytning i åtminstone någon riktning. Skapolit är dessutom i motsats till kvarts optiskt negativt.

Kemiskt består skapolit av en serie mellan Ca4(Si, Al)12O24(CO3,SO4) och Na4(Al, Si)l2O24Cl. I den ena änden hittar vi Meionit och i den andra Marialit, i praktiken görs dock ingen skillnad mellan dessa utan alla ädelstenar kallas kort och gott Skapolit men färgen som prefix.

Skapolit förekommer som både fasettslipade stenar och cabochoner med både stjärn och kattöga effekt.

Skapolit kan bildas i ganska varierande geologisk miljö, både i pegmatiter, hydrotermala gångar och i kontaktmetasomatos kan skapolit skapas. Det förekommer ibland att namnet Wernerit används för skapolit efter geologen A G Werner.

Sugilit
Ett lila material som framförallt bryts i Sydafrika. Det finns två olika varianter av Sugilit på ädelstensmarknaden.Den ena är manganrik sugilit med mindre mängd andra mineral närvarande och den andra varianten består till största delen av kalcedon blandad med sugilit, det är sugiiten som ger färg. Kvalitetsmässigt är det ungen skillnad mellan de två typerna utan materialet kvalitetsbedöms framförallt genom bedömning av färgen.  


                                  Jan Asplund

Scheelit
Scheelit
Skapolit tillhör det tetragonala kristallsystemet och bildar ofta välutvecklade kristaller.
Skapolit förekommer i flera olika färger. Lila och gula varianter är de populäraste.
Sugilit i guld.