I Sverige har vi brutit malm i 1000-tals år och här finns goda förutsättningar för en lönsam gruvbrytning minst lika länge till. Sverige ligger i framkant vad gäller effektiv och miljöanpassad gruvbrytning vilket gör att brytning här får betydligt mindre miljökonsekvänser än i regioner med lägre krav på miljö, hälso och arbetsförhållanden. Naturligtvis kan miljöeffekterna minskas än mer och på det området pågår idag en hel del forskning hos bland andra Luleå Tekniska Universitet.

 

Sverige är idag den viktigaste gruvnationen i Europa och har sedan långt tillbaka varit en stor producent av koppar, järn, guld och silver. Falu koppargruva stod under 1600-talet ensamt för två tredjedelar av  världens då kända kopparproduktion. Sala Silvergruva var innan spanjorernas erövringar i sydamerika vår viktigaste silverproducent. I Norberg finns europas äldsta masugn för framställning av järn.

 

Sverige är fortfarande en av de viktigare producenterna av järn, koppar och guld, dock är här ont om fyndigheter av ädelstensmaterial. Delvis kan detta förklaras med åldern på vårat urberg och istidernas framfart.

 

Platser som Långban, Bastnäs, Utö, Svappavaara och Malmberget är internationellt kända för sina förekomster av ovanliga mineral och fina stuffer med välutvecklade kristaller. Fina stuffer från dessa fyndorter betingar mycket höga priser på den internationella samlarmarknaden.

När det gäller ädelstenar så är däremot fyndigheterna få och små, visst finns en del fyndigheter av bergkristall, ametist, rökkvarts och en och annan turmalin men ingenstans har ädelsenar brytits i någon omfattning eller varit annat än en biprodukt. Skälet till att det finns så få ädelstensfyndigheter i Sverige brukar förklaras med vårt gamla urberg som till största delen är närmare två miljarder år och därmed har det mesta av dem vittrat bort. Vittring och erosion har dessutom flera gånger fått hjälp av inlandsisar. I Norge finns betydligt fler ädelstensfyndigheter men där är bergen både yngre och har till stor del varit förskonade från inlandsisar. Finland, som har liknande geologi som Sverige har haft flera lönsamma fyndigheter av ädelstensmaterial så som ametist, uvarovit, iolit och spektrolit, de har dessutom diamantfyndigheter som då detta skrivs (våren 2013) är under utredande för planering av eventuell brytning. Detsamma gäller fyndigheter av ädelstensmaterial på Kolahalvön. Kan det vara så enkelt att ingen letat ordentligt efter ädelstensfyndigheter i Sverige?

Att det inte hittats några större ädelstensfyndigheter i Sverige betyder inte att vi saknar dekorativa material som används i smycken. Hematit är ett populärt material i billigare smycken, likaså andra järnvarianter som t ex bandad järnmalm. Bergslagssten är en slaggprodukt från tidigare järnframställning som blir fina efter slipning och polering. Vi har även många dekorativa varianter av t ex granit och marmor och Sverige har varit en stor producent och exportör av sten för byggnadsändamål.