Ljus är en förutsättning för att vi ska kunna se och njuta av ädelstenar. Det är ljusets beteende som gör att vi uppfattar färger.

Att förstå och kunna använda ljus på rätt sätt är till stor hjälp då man identifierar ädelstenar.

 

Vissa ädelstensmaterial är helt transparenta och släpper igenom ljus på samma vis som en fönsterruta. Andra material är opaka vilket betyder att de inte släpper igenom något ljus alls. Det är transparenta stenar som lämpar sig bäst för fasettslipning medan opaka stenar med bra färg eller mönster vanligen kommer bäst till sin rätt som cabochoner. Det finns ett mellanting mellan transparent och opak, translusent. Translusenta material släpper igenom en del ljus men inte tillräckligt för att man tydligt ska kunna se igenom det.

 

När ljus går från luft in i en transparent ädelsten så kommer det att byta riktning en aning. Detta beror på att stenen är tätare och det är svårare för ljuset att färdas igenom än luft. Denna riktningsförändring är ett materials Brytningsindex och kan med rätt kunskap och instrument mäta vilket är till stor hjälp vid identifiering.


I de flesta kristallina material (alltså inte t ex glas och plast) så delar dessutom ljuset upp sig i två strålar. Skillnaden i riktning mellan dessa två strålar är materialets Dubbelbrytning. Brytningsindex och dubbelbrytning är konstanter som man avläser i listor och där får indikationer på vilket materialet är.


Genom att observera hur dubbelbrytningen ser ut eller rör sig i en Refraktometer så kan man även avgöra om materialet har en eller två optiska axlar samt materialets optiska tecken, alltså om materialet är optiskt positivt eller negativt vilket hänger ihop med i vilken riktning molekylerna ligger i kristallen. All denna information hjälper till att avgöra ett materials identitet.

 

Ett annat användbart instrument är Polariskop i vilket man kan se vissa optiska egenskaper. Polariskop består förenklat av två polariserande filter och en lampa. Man lägger transparenta eller translucenta material mellan filtren och genom att vrida på det ena filtret så kan man snabbt och enkelt avgöra om materialet är Isotropt, det släpper alltså inte igenom något ljus och tillhör då antingen det kubiska kristallsystemet (som t ex diamant, spinell, granat) eller så saknar materialet kristallin struktur (t ex plast, glas, bärnsten). Får man en avläsning att materialet tycks växla mellan att släppa igenom ljus och vara mörkt är materialet Anisotropt, det har alltså en kristallstruktur. Man kan i polariskopet även se om en sten har inre spänningar vilket är viktigt att veta innan man bestämer hur en sten ska slipas.

 

Polariskopet kan användas tillsammans med ett konoskop vilket är ett enkelt instrument som består av en glaskula genom vilken man kan se om ett anisotropt material har en eller två optiska axlar. Kombinerar man dessutom konoskopet med retardationsskivor kan man precis som i refraktometern också avgöra materialets optiska tecken. Fördelen med polariskopet är att man kan testa råstenar och kristaller vilket kan vara svårt i refraktometern. Man slipper även att använda den kontaktvätska som är nödvändig i refraktometern och som kan skada känsliga material.

 

 

- Jan O Asplund, FGA, DGA.

Kalcit är ett mineral med mycket stark dubbelbrytning, så stark att man ofta ser den med blotta ögat.
Transparens är ett mått på hur mycket ljus ett material släpper igenom. Ortoklasen till vänster är transparent, den släpper alltså igenom ljus. Agaten i mitten är translusent, den släpper igenom ljus men vi kan inte se igenom stenen. Stjärndiopsiden är opak, den släpper inte igenom något ljus alls utan ljuset reflekteras från ytan.
I ett polariskop kan man se om en ädelsten har vissa optiska egenskaper vilket är till hjälp vid identifiering.
Med hjälp av ett konoskop (glaskula) kan man i ett polariskop avgöra om ett anisotropt material har en eller två optiska axlar. Bilden visar ett material med två optiska axlar vilket man kan sluta sig till genom figuren man ser genom konoskopet.
Refraktometer är ett viktigt instrument för gemmologer. Det mäter ljusbrytning i stenar och ofta får man ett väldigt exakt värde vilket är till stor hjälp vid identifiering.
En refraktometer består av ett antal speglar och ett glasbord man lägger stenen mot. Det är viktigt att det är optisk kontakt mellan sten och glasbord och för att få det krävs en kontaktvätska mellan glasbord och sten.
Stensn läggs försiktigt på glaset och vätskan. Det är noga att göra rent både sten och glasbord med t ex aceton eller t-sprit innan man gör mätningen.