HÅRDHET & HÅLLBARHET

 

Ädelstenar ska helst vara hållbara i och med att de sitter i smycken som är till för att användas. Särskilt stenar som sitter i ringar utsätts för slitage men även i andra typer av smycken utsätts ädelstenar för slitage, damm, ljus och kemikalier i form av parfymer och hårspray. Många ädelstenar klarar olika påfrestningar bra medan andra kräver större försiktighet. Diamanter, Rubiner, Safirer, Spinell, Krysoberyll är exempel på stenar som är både hårda och beständiga mot kemikalier. Peridot och Opal är däremot stenar som kan skadas av kemikalier. Detsamma gäller de organiska ädelstensmaterialen som t ex pärlor, korall, elfenben och bärnsten.

 

För att ett material ska anses hållbart krävs att det både motstår repning, inte reagerar på kemikalier eller ljusstrålning samt har en seghet som gör att det inte är för skört. Nefrit anses vara det hållbaraste materialet. Detta trots att hårdheten inte är särskilt hög om man jämför med diamant eller korund. Nefrit är dock så segt att det är extremt ovanligt att föremål går sönder. Det är också segheten som gör att nefrit lämpar sig så väl för intrikata och komplicerade skulpturer.

 

Ett material som är väldigt mjukt, poröst och reagerar med kemikalier är Turkos. Turkos är ändå väldigt vanligt i smycken. Detta beror på att Turkos är ett material som nästan alltid är behandlat med t ex vax eller epoxy för att bli mer beständigt. Dessutom tillförs ofta färgämnen då dessa behandlingar utförs.

 

Korund (Rubin och Safir) behandlas ofta för att få bättre färg. Idag är glasfyllning av olika slag mycket vanligt men detta är en behandling som gör stenarna betydligt skörare och det är viktigt att både guldsmeder och stenslipare kan identifiera dessa behandlingar innan man börjar arbeta med stenen.

 

Hårdhet är till hjälp vid identifiering av mineral. Med hjälp av hårdhetspennor kan man med enkla skraptest avgöra vilken hårdhet ett material har och på så vis få ledtrådar till identifiering. Hårdhetstest är såklart inte lämpligt för slipade stenar, möjligen kam man göra ett test på baksidan av en opak cabochon eller under foten av på en skulptur men hårdhetstest används framförallt då man har med råstenar att göra.

Moh´s hårdhetsskala:

 

1 Talk               (mjukast)

2 Gips

3 Kalcit

4 Fluorit

5 Apatit

6 Fältspat

7 Kvarts

8 Topas

9 Korund

10 Diamant      (hårdast)

 

Moh´s skala är uppbyggd på ritshårdhet, ett mineral repar alltså alla mineral med lägre hårdhet.

Hårdhetspennor består av materialen som utgör Mohs hårdhetsskala och är till hjälp när man identifierar råstenar. Man börjar med att använda en mjuk penna och sedan prövar man en allt hårdare tills man ser att det går att repa materialet. Då vet man att hårdheten ligger strax under den penna man senast använde.