2021 > 02


I ädelstens och stenbearbetningssammanhang betyder trumling att stenar skaver mot varandra och/eller ett slipmedel vanligen tillsammans med vatten och eventuell tillsats av t ex olja eller såpa. Stenar trumlas naturligt i till exempel forsar eller vid havsstränder där vatten rör sig med tillräcklig kraft för att stenar ska röra sig och skava mot varandra. Den naturliga trumlingsprocessen resulterar ibland i högpolerade stenar vilka de tidiga människorna uppskattade och samlade på sig för att användas som utsmyckning eller för byteshandel.
Den naturliga trumlingsprocessen kopierades och förfinades av tidiga civilisationer. I Egypten arbetade slavar med att grovforma stenar genom att slå bort flisor. När stenarna fått en någorlunda eftertraktad form lades dem i tråg tillsammans med sand och vatten. Slavar gungade sedan trågen så sanden slipade stenarna jämna och resulterade även i att de blev polerade. Att manuellt röra ett tråg med sten, sand och vatten var tidsödande och det kunde ta flera månader innan en sten ansågs vara tillräckligt slät och polerad.
   En liknande metod användes i Indien men där lade man grovt formade stenar i en säck av getskinn tillsammans med vatten och sand eller pulvriserade stenar. Säcken rullades fram och tillbaka på marken och långsamt blev stenarna slätare och polerade.
   Aningen effektivare blev arbetet när man började använda en gungbrädeliknande anordning på vilken cylindrar fyllda med sten, vatten och slipmedel i form av sand eller stenpulver rullade fram och tillbaka i takt med att man gungade brädan.
 
Den moderna trumlingen är nära förknippad med Swoboda Jewelry och dess grundare Edward Swoboda som i början av 1950-talet tillverkade en trumlare för att polera ojämna råa ädelstenar till sina smycken.
   När man idag tänker på trumling associerar man ofta till rotationstrumlare i form av en gummitrumma som rullar runt på en roterande axel i en plåtlåda, eller en vibrationstrumlare bestående av en lockförsedd skål som står och vibrerar. Trumman eller skålen är fylld med sten som ska trumlas tillsammans med vatten och slip eller polermedel. Dessa varianter är vanliga hos stenentusiaster och småskaliga stenslipare. Större producenter av trumlade stenar använder cylindrar som kan innehålla flera ton sten per styck. Modern stentrumling kräver väldigt liten arbetsinsats och kan utföras med enkla och billiga medel. De stenar som trumlas är ofta ädelstensvarianter som inte uppfyller kvalitetskraven för att fasettslipas, formas eller skulpteras på ett sätt som motiverar arbetskostnaden. Det slinker dock ofta med en del material av högre kvalitet och det går ofta att hitta t ex bergkristall, ametist och citrin av kvaliteter som lämpar sig för mer konstnärlig bearbetning. Trumlade stenar har också visat att de klarar av hanteringen och därmed inte har några inre spänningar eller sprickor som kan ställa till det vid till exempel skulptering eller fasettslipning.

Vill du ha tips på hur man själv kan komma igång med stentrummling rekommenderas denna sida:
http://www.geonord.org/gems/trumling.html

Smycken och andra kroppsutsmyckningar har förekommit hos människan sedan vi började utvecklas som art. Medvetet tillfogade ärr i form av mönster och symboler markerade social tillhörighet, visade erfarenheter eller status på liknande vis som en exklusivare klocka eller halsband med religiös symbol kan göra idag.
 
Gemensamt för piercingar, tatueringar, dekorativa ärr, kroppsmålning, halsband och armringar av snäckskal, horn, ben, trä, sten, skinn eller metall är att de är till för utsmyckning av människokroppen.
 
När ordet smycke nämns associerar man vanligen till ringar, halsband, örhängen och liknande föremål som är menade att bäras någorlunda synligt på kroppen. Den vanliga uppfattningen är idag att smycken består av metall och ofta har infattade ädelstenar. Det är dock inte helt enkelt att definiera vad ett smycke är. Gränsen till accessoarer är flytande, klockor och solglasögon anses av de flesta inte vara smycken trots att de ofta används med samma syften som till exempel ett armband eller näsring. Näsring kan ses som exempel på piercingsmycke, ett område som inte heller alltid inkluderas i definitionen av begreppet smycke trots att även örhängen ofta kräver att det finns ett hål i örat.
 
Klockor och glasögonbågar skiljer sig från smycken på så vis att de kan ha en uppenbar praktisk funktion. Långt ifrån alla klockor och glasögon bärs dock på grund av sin praktiska funktion. Ringar är ett smycke som också kan ha praktiska funktioner. Ringar har under vissa tider i vissa samanhang haft funktionen av stämpel eller sigillstamp. Detsamma gäller de graverade cylindrar som kunde hänga runt halsen eller armen på ägaren och vilka rullades över vax eller lera för att t ex försegla eller skriva under dokument.
 
Smycken har ibland också funktion som bärbara pengar. De smycken som består av ädelmetaller, ädelstenar eller andra råmaterial med ekonomiskt värde ger ägaren en ekonomisk säkerhet.  Vigselringen kan ses som exempel på när ett smycke både representerar ekonomisk trygghet och markerar social status, både att personen som bär den är gift samtidigt som ringens värde indikerar hur ekonomiskt välbärgad hon är.
 
Det är inte helt enkelt att formulera en tydlig definition av vad ett smycke är. Smycke kan definieras utifrån något som används för att utsmycka en människokropp. Detsamma gäller dock även kläder, hattar och skor så den definitionen får ingen tydlig avgränsning. Dessutom skulle broschen inte falla inom definitionen eftersom att broscher inte fästs direkt på kroppen.
 
Smycken kan vara väldigt konstnärligt utformade och föra tankarna till skulpturer eller andra dekorativa föremål. Konsthistorien har dock haft svårt när det gäller smycken och hur de ska hanteras. Många smycken är resultat av konsthantverk samtidigt som de mer eller mindre alltid får sin utformning styrd av att den ska passa någonstans på en människokropp.
 
Smycken har behandlats väldigt olika i utställningssammanhang. Under 16, 1700-talen ställdes smycken ut tillsammans med alla möjliga föremål, både konst och naturliga kuriositeter. Smycken av metall med infattade stenar är produkter från underjorden eftersom att både metallen och stenarna har bildats under jordytan och vi kommer åt dem genom gruvbrytning.
 
Gott om smycken och ädelstenar ställdes ut under världsutställningarna under 1800-talet och början av 1900-talet men någonstans i samband med modernismens genombrott fick smycken betydligt mindre utrymme i konstsammanhang och senare under 1900-talet flyttade många smycken, särskilt de med ädelstenar, till mer naturvetenskapliga utställningar. En allt vanligare kompromiss hos både konst och naturhistoriska museer har varit att skapa någon form av "skattkammare" där man visar lite smycken från sina samlingar. Det saknas dock nästan alltid en större kontext när smycken ställs ut, mer fokus blir på de potentiella ekonomiska värdet och vem som kan ha ägt eller burit smycket än vad det faktiskt kan säga om både den tid och kultur det skapades i.

Etiketter: smycken

Senaste inlägg:

Bloggarkiv

Vill du kommentera, tillägga eller fråga något om specifikt blogginlägg så klicka på rubriken för det inlägget så finns ett formulär för kommentarer där. Vill du kommentera eller fråga något kring bloggen och hemsidan i allmänhet så går det bra här:

Kommentarer:

Ämnen i bloggen:

Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.