2020

Citaten ovan kommer från Anne Hull Grundy (1926-1984). Hon var av välbärgad tysk judisk familj som 1933 emigrerade till England. Vid 21 års ålder blev hon sängliggande resten av livet efter en luftvägsinfektion. Hon var då gift med konstnären och entomologen John Hull Grundy.
Ekonomiskt klarade hon sig bra och trots att hon själv inte kunde lämna sin säng så var hon en aktiv samlare av smycken och prydnadsföremål av vitt skilda slag. Mot slutet av sitt liv började Anne Hull Grundy donera delar av sina stora samlingar till en mängd olika museer. Hennes samlande hade pågått hela livet och vid ett tillfälle beskriv hon sig själv som en spindel i mitten av ett nät av handlare, butiker och museer vilket är en ganska bra liknelse då hon i sitt sovrum var omgiven av skåp fyllda med smycken, keramik, japansk netsuke, stålarbeten med mera samtidigt som hon hade kontinuerlig kontakt med både försäljare och potentiella mottagare av donationer.
Anne Hull Grundy är bland de första att sätta samlandet av smycken i ett större konsthistoriskt perspektiv för att kunna utläsa vad föremålen kunde säga både om de som tillverkat dem och de som burit dem.
 
Åren innan sin död donerade Anne Hull Grundy stora mängder föremål till lämpliga museer. Skottska föremål till Glasgow, Jet till Harrogate osv men bara för att ett föremål kom från en specifik plats betydde det inte att det skulle till ett museum just där. De allra största och bästa donationerna gick till British Museum.
 
De flesta museer var såklart tacksamma för hennes donationer av ofta unika och värdefulla föremål men samtidigt finns gott om beskrivningar av att det var med viss nervositet man behandlade hennes donationer. Det hände att hon ändrade sig och krävde att föremål skulle flyttas till ett annat museum eller helt enkelt skulle säljas istället. Det var även viktigt att snabbt tydligt och innerligt tacka henne för donationen om man ville kunna hoppas på fler i framtiden.
 
Anne Hull Grundy var alltså inte särskilt intresserad eller imponerad av just ädelstenar men såg föremålen de var del av som öppningar till konsthistorien och vägar till att förstå tidigare generationers hantverkare och köpare av både exklusiva smycken, prydnadsföremål och finare nyttovaror i form av t ex keramik.

1939 ålades judarna skyldighet att lösa in guld, silver och ädelstenar mot viss ersättning som till huvuddelen insattes på spärrade konton. I praktiken handlade det om konfiskering av egendom. Konfiskeringarna utvecklades så småningom till ren plundring i takt med att förföljelserna av judar blev allt mer brutala.
 
Under krigets första år lämnade ett ökande antal judar Tyskland och i samband med det gjordes 1941 ett tillägg i lagen om riksmedborgarskap om att den egendom som tillhörde judar som bosatte sig utomlands skulle tillfalla tyska riket.
 
Föremålen lämnades till speciella pantbanker vilka under hela kriget fungerade som förmedlare av judisk egendom. Särskilda företag bildades för handhavandet av affärerna, för diamanter och ädelstenar var det Diamant Kontor som hanterade konfiskerade diamanter och ädelstenar.
 
Auktioner av Judengut, alltså judisk egendom, blev allt vanligare runt om i Tyskland. Tydligast bild av den eskalerade plundringen av judisk egendom är från deportationerna till dödslägren. Vigselringar, smycken och tandguld konfiskerades innan avfärd till dödslägren. Ädelstenar och liknande föremål skickades bland annat via den tyska riksbanken till staden Berlins pantbank vilken i sin tur avyttrade föremålen både inom Tyskland men även till utlandet.
 
En kanal för försäljning av konfiskerade och stulna diamanter och ädelstenar var tyska legationen i Stockholm. Ett fall handlar om diamanter stulna i Holland. Försäljningen sköttes av en tjänsteman vid tyska utrikesministeriet och diamanterna skickades med kurirpost till Stockholm. Även chefen för Diamant-Kontor besökte Sverige flera gånger.
 
Under 1930- 40- talen var Guldsmedsaktiebolaget ledande i guldsmedsbranschen i Sverige. Företaget hade egen produktion av guld och silver förmeål och även försäljning genom egna butikskedjor. En av dessa var C. G. Hallbergs guldsmeds AB vars ägare och VD var Otto Decker. Decker som var svensk medborgare men född i Tyskland var uttalad nazist. Decker var vän med flera personer vid tyska legationen i Stockholm och hade kontakter med chefen för Diamant-Kontor.
Uppgifter i både svenska och utländska arkiv visar att Decker varit kontaktman för insmuggling av guld, juveler och diamanter till Sverige från Tyskland.

Hur stpora mängder diamanter och ädelstenar som smugglades till Sverige under kriget är inte känt men verksamheten pågick under flera år så sannolikt användes en hel del stulna ädelstenar i smycken som tillverkades i Sverige på 1940-talet.

Hallbergs guld har sedan andra världskriget bytt ägare flera gånger och enligt uppgift så har de inte något källmaterial bevarat från tiden för andra världskriget.

När begreppet ”de tre stora” används i samband med ädelstenar menas Rubin, Safir och Smaragd. Detta eftersom att de är de tre traditionellt sett viktigaste färgstenarna, alltså ädelstenar förutom diamanter och pärlor.
Ska ”Tre Stora” utnämnas bland alla ädelstenar så platsar idag varken rubin, safir eller smaragd. De tre stora utgörs istället av diamanter därför att diamanter alltid och i alla kulturer de varit kända varit väldigt högt värderade. Detsamma gäller pärlor, pärlor har av de som känt till dem värderats hög. Pärlor tillhör de äldsta föremål som människor använt utan att de har någon praktisk nytta. Pärlor har alltid bara varit dekorativa och bärare av status på grund av deras höga värden. Pärlor utgör ett tidigt exempel på utövande av beskattning och att makteliter velat ta kontroll över produktion och tillgång av en vara som inte har någon praktisk nytta.
Det kanske viktigaste och värdefullaste materialet genom mänsklighetens historia är dock inte diamanter eller pärlor utan jade. Precis som med diamanter och pärlor har jade alltid värderats högt i de kulturer som känt till jade. Välkänt är citatet som tillförts Montezuma; ”Det är tur de {conquistadorerna] bara tar guldet och inte jaden”. Jade var för de flesta avancerade kulturer i central- och Sydamerika det mest värdefulla materialet. Att det inte var högt värderat i nordamerika berodde antagligen på att där inte fanns några kända fyndigheter innan de idag kända stora fyndigheterna i Kanada och därmed kände nordamerikas indianer i motsats till de sydamerikanska inte till jade.
I Europa har det föreslagits att en del av bronsåldern egentligen borde kallas jadeåldern eftersom att jade var det material som handlades med över störst områden och de sena stenålderskulturer och tidiga bronsålderskulturer som hade tillgång till jade, framförallt från idag schweiziska delar av alperna, var mer framgångsrika än andra. Samma tendens syns i Kina, de som hade tillgång till jade och kunde använda det till både nytto- och ceremoniella föremål tycks ha haft fördelar gentemot närliggande och konkurrerande samhällskonstellationer. Isolerat från övriga världen i många tusen år var Nya Zeeland men även där förekommer jade och maorierna skattade jade högt.
I Sverige har jade traditionellt sett inte varit särskillt populärt men i takt med globaliserad handel och de extremt höga priser jade av hög kvalitet betingat senaste årtiondena har intresset ökat även här. Kompetensen att identifiera och kvalitetsbedöma jade har dock inte i alla lägen hängt med.
Vill man arbeta med ädelstenar i Sverige så måste man vara duktig på diamanter och pärlor och hänga med i alla nyheter, både tekniska och handelsrelaterade kring dem. Detta är inte särskilt svårt då det finns gott om litteratur och och kurser. För pärlor och diamanter publiceras även löpande riktprislistor man kan luta sig mot vid värdering och prissättning. Jade är däremot betydligt mer komplicerat och man måste specialstudera jade både när det gäller att identifiera olika typer av jade, om jaden är naturlig eller blivit behandlad för att få t ex bättre färg eller translucens samt vad som påverkar föremålets ekonomiska värde.

Etiketter: jade, de tre stora

Boken Dream Jewelry – On gemstones and meetings with jewelers from Sweden skriven av Silvia Constantinescu publicerades första gången på rumänska 2012 men kom 2019 i en engelsk översättning.

Innehållet består av två delar, en inledande del med allmän information om ädelstenar samt en del bestående av intervjuer med svenska juvelerare och personal vid Kaplans auktioner.
Intervjuerna publicerades ursprungligen i ett par rumänska tidningar men samlades 2012 i en bok tillsammans med ytterligare information om ädelstenar.
De vanligaste ädelstenarna beskrivs entusiastiskt på ett tilltalande och lättbegripligt vis lämpligt för intresserad allmänhet eller personer som stöter på ädelstenar i sina yrken och kan behöva lite grundkunskaper och historik.
Intervjuerna ger intressant information om och bakgrund till flera av Sveriges mest kända juvelerare och smyckesexperter. Materialet ger sammantaget en bild av en bransch som ofta kan vara svår att förstå eller komma nära inpå för den som inte jobbar i den.
Bokens största värde är intervjuerna vilka genom sina upplägg ger en unik och intressant inblick i en bransch som inte är särskilt väldokumenterad i Sverige.
Boken rekommenderas för alla som är intresserade av ädelstenar i allmänhet och de som är intresserade av branschen i Sverige i synnerhet.
 
Se exempel ur boken samt köpinformation:  
https://www.curierulromanesc.net/DreamJewels.html

Rapaport är den mest kända prislistan för slipade diamanter och i den publiceras priser för diamanter i de vanligaste storlekarna, slipningarna och kvaliteter. Priset sätts i US dollar per carat och speglar priserna på diamanter vid tillfället för publicering.
Senaste listan kom i torsdags, 19/3, och den har fått våldsamma reaktioner från branschen efter att listan visar en minskning på mellan 5-9% inom de flesta kategorier.
 
Många stora handlare har reagerat då de inte tycker att prislistan speglar verkligheten och flera hundra företag har tagit bort sina lager från Rapaports handelsplatform ”Rapnet” och det pågår nu en kampanj i sociala medier mot Rapaport med uppmaningar till andra att också ta bort sina lager från Rapnet. Enligt Rapaport så brukar det totala värdet på Rapnet ligga kring 8 miljarder dollar men på kvällen söndag 22/3 var det totala värdet bara strax över 4 miljarder dollar, något som visar att branschens reaktion att ta bort sina lagersaldon kan påverka handelsplatsen ganska mycket.
 
Rapaport har under sina drygt 40 år som dominerande prislistpublikation fått utstå kritik genom åren och det finns b la en facebookgrupp som bildades 2014 med uppmaningar till bojkott av Rapaport, en grupp som fått nytt liv de senaste dagarna. Samtidigt har Mercury Diamond startat en ny handelsplats med liknande upplägg som Rapnet och IDEX, en annan stor onlinehandelsplats för diamanter. Mercurys lista redovisar faktiska försäljningspriser och inte som Rapnet, de priser som anges på stenar som är till salu.
 
Kritikerna har dock fått Martin Rapaport som publicerar listan att lyssna en del till kritiken och de pågår nu en omröstning kring att den lista som publicerades i torsdags ska ogiltigförklaras och dras tillbaka. Omröstningen är färdig imorgon, 24/3, och handlar om att antingen godkänna prislistan som den är eller att inte publicera några nya listor förrän 1 maj. Normalt publiceras en ny lista varje vecka.

Reaktionerna kring Rapaports lista är såklart problematiska och det synliggör de problem som finns kring hur det handlas med slipade diamanter när enstaka aktörer får för stort inflytande. Det är väldigt bekvämt för handlare att ha olika typer av prislistpublikationer att luta sig mot men risken är att man gör sig alldeles för beroende av dem.

Etiketter: rapaport, diamant

I det som väl rätteligen får kallas Coronakrisen så ser vi gott om goda sidor hos människor som hjälper varandra vilket är hoppingivande. Såklart tar mörkare sidor hos vissa människor över och de försöker hitta vägar till snabba inkomster genom att spela på rädsla och osäkerhet. Folk som tenderar att kliva över gränsen från det etiska och rättfärdiga till mörkare domäner tycks det finnas gott om i ädelstensbranschen, något som är föga förvånande för de flesta. En tydlig tendens är den ökande marknadsföringen kring att investera i ädelstenar istället för t ex aktier, fonder, obligationer och andra traditionella finansiella instrument och även att det skulle vara bättre än guld eller andra ädelmetaller. När man blir erbjuden "investeringsmöjligheter" bör man alltid dra öronen åt sig.

Visst finns det ädelstenar som har ökat väldigt mycket i värde genom åren och det är såklart något som framhålls av dem som säljer ädelstenar med ”investering” som argument. Att betydligt fler ädelstenar inte ökat nämnvärt i värde eller till och med tappat värde informeras det mer sparsamt om.
De ädelstenar som ökat mest i värde senaste årtiondena är jade av hög kvalitet och fantasifärgade diamanter. I vissa fall handlar det om uppgångar på flera tusen procent under ett par årtionden. Även rubiner och safirer av hög kvalitet och större storlekar har ökat mycket i värde.
Det har sedan 1970-talet funnits en skapad marknad kring ”investeringsstenar” oftast i form av diamanter i förseglade kapslar med medföljande kvalitetsbedömning antingen som microchip i plastförseglingen eller ett snyggt papper. Även rubiner, safirer och smaragder har sålts med samma argument, att kvaliteten kommer att göra dem mer dyrbara i framtiden och därmed är de säkra investeringar. För rubiner, safirer och smaragder har kvaliteten vanligen angetts i beskrivande termer som "Good" eller symboliska i stil med "A", "+" och liknande men alltid utan defintion kring vad det egentligen betyder. En benämning som A+ låter antagligen ganska bra för någon som inte vet att det är den lägsta kvalitetsbedömningen på skalan A+ - A+++++ vilken i sin tur till och med kan ha använts bara för stenar som inte ens når upp till definitionen av att vara en ädelsten. På samma vis är benämningen "good" något som vanligen betyder att stenen är av ganska dålig kvalitet, dock finns som sagt inga definitioner.
I verkligheten så har antagligen inte en enda av dessa ”investeringar” lett till någon som helst vinst för annan än den som ursprungligen sålde stenen som just en investering.

Själv har jag träffat många som investerat stora summor efter att ha gått på blandningar av halvsanningar och rena lögner som presenteras av försäljare av stenar för investering och många är smått förtvivlade när de inser att vad de betalade för 20-30 år sedan var summor över vad samma sten kostar idag.
Har man köpt ”investeringsstenar” i form a mörkblå safirer, ogenomskinliga rubiner eller blaskiga smaragder är man lurad eftersom att den fina ask och det medföljande så kallade ”certifikatet” antagligen kostat mer att ta fram än att köpa stenen för den ursprungliga säljaren.

Att Coronakrisen blivit även en kronkris kan ju tyckas lustigt med tanke på ordets betydelse men både svenska norska och danska kronan har sjunkit i krisens kölvatten.
Att kronan är lågt värderad gör att investeringsläget för just ädelstenar är betydligt mer ofördelaktigt idag än för 10-15 år sedan.
 
Om någon under denna kris erbjuder dig att köpa ädelstenar som investering så be hen dra åt helvete därför att det handlar om en bedragare.
 
Innan du slår till på en "investeringssten" be att få visa den för några pantbanker, auktionsverk och juvelerare för att få åsikter kring stenens dagsvärde och kvalitet.

Går det att placera pengar i ädelstenar? Jo såklart, det finns mängder av börsnoterade bolag i Europa som producerar, hanterar och säljer ädelstenar och smycken och aktier i LVMH, Richmont m.fl lyxvaruproducenter har stigit väldigt mycket i värde senaste årtiondena och tycks hålla värde något bättre än genomsnittsaktien under denna kris.
 
Köpa stenar själv som investering? Är du duktig slipare med etablerade försäljningskanaler och har möjlighet att själv resa och köpa råstenar som du själv eller anställda förädlar så har du ett bra läge.
 
Är du duktig på ädelstenar, varumärken och antika smycken? Köp det som känns bra på auktioner och hos antikhandlare, se sedan till att ha tålamod och möjlighet att vänta in rätt tillfällen för försäljning.
 
Har du höga belopp, helst sexsiffriga, att investera på mellan till lång sikt så konsultera en erkänd gemmolog eller annan kunnig inom jade, färgade diamanter, antika/vintage smycken eller vilket område du känner dig dragen till.
 
Om någon ska sälja dig en ädelsten eller smycke med motiveringen att det kommer vara en bra investering så är det en bedragare alternativt idiot du har framför dig. Kan man idag avgöra att föremålet har en framtida värdeökning sparar man det såklart själv eller om man är i behov av kontanter så lånar man på det hos en välrenomerad pantbank. Ingen vid sina sinnens fulla bruk säljer något till underpris.
Låter något så bra att man har minsta tvivel på att det är sant så är det antagligen inte sant… osv…

Visst har priserna på diamanter av lagerkvalitet, alltså de som ligger inom D-Z, FL-I3/P3 och väger under ca 5 ct sjunkit aningen i pris och det är mindre svårt att göra fynd idag än för tre veckor sedan men något drastiskt prisfall i konsumentledet har vi inte sett ännu och även om lagren hos de stora grossisterna och handelsplatserna är stora samtidigt som produktionen ännu inte avstannats väntas ändå inga större prisökningar resultera efter eventuella prisfall på råstensmarknaden. Även om så skulle komma ske så finns inte någon koppling till handeln med enstaka slipade diamanter och utsikten för en privatperson att göra ett "klipp" genom att köpa en påstådd investeringssten är obefintlig.

Bit ihop ett par veckor och gör inte fler dumheter än vanligt, världen kommer inte gå under denna gång heller.

Etiketter: bluff och båg

Senaste inlägg:

Bloggarkiv

Vill du kommentera, tillägga eller fråga något om specifikt blogginlägg så klicka på rubriken för det inlägget så finns ett formulär för kommentarer där. Vill du kommentera eller fråga något kring bloggen och hemsidan i allmänhet så går det bra här:

Kommentarer:

Scandinavian Gem Academy; Career Gemmology är Norra Europas bästa gemmologiutbildning!

Ämnen i bloggen:

Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.