2019

En diamant består av kolatomer och har samma fysiska och optiska egenskaper oavsett om den skapats av naturen eller är tillverkad i en fabrik. Den största skillnaden mellan naturliga diamanter som bildats djupt nere under jordskorpan eller genom kosmiska krafter i rymden och de syntetiska diamanter som tillverkas på konstgjord väg i fabriker är tidsaspekten. Även om det teoretiskt skulle kunna skapas nya diamanter djupt nere under jordytan där tryck och temperaturförhållanden är de rätta så har det inte förekommit några geologiska processer som transporterat diamanter till åtkomliga områden på ca 980 miljoner år. De yngsta naturliga diamanter vi har är alltså närmare en miljard år gamla. De äldsta diamanter som skapats på jorden är ca tre miljarder år gamla. Det finns dock ännu äldre diamanter. Eftersom att diamanter kan bildas i rymden vid t ex krockar mellan himlakropppar eller på månar och planeter med specifika förutsättningar så hittas ibland diamanter i meteoriter som slagit ner på jorden. Vissa av dessa meteoriter innehåller diamanter vilka till och med ibland visat sig vara äldre än vårt solsystem.

Diamanter som tillverkas i fabriker, ibland missvisande kallade "laboratorie diamanter", "labb-odlade diamanter" eller liknande har precis som andra syntetiska material samma optiska och fysiska egenskaper som sin förebild men i faller diamanter så gör de enorma tidsaspekterna att de syntetiska diamanterna inte är exakta kopior av de naturliga. De instrument som används vid identifiering av syntetiska diamanter avläser t ex hur vissa spårämnen, vanligen kväve, sitter i förhållande till kolatomerna i diamantens atomstruktur alternativt avläser de tillväxtriktningar. Både hur spårämenen i form av främmande atomer som kommit in i atomstrukturen är beskaffade och hur diamanten vuxit till används alltså för att se om diamanten är naturlig eller syntetisk. Idag finns en uppsjö smarta instrument som antingen indikerar eller bekräftar om en diamant är naturlig eller syntetisk.

Förutom att uttala sig om delstenars kvalitet och identitet så är dagens gemmologers viktigaste uppgift att kunna identifiera och bekräfta om en diamant är naturlig, syntetisk eller har utsatts för någon behandling som gör den mer attraktiv. God kunskap om gemmologisk standardutrustning som UV-ljus, förstoring, spektroskop och polariserande filter ger förutsättningar att kunna identifiera majoriteten av alla syntetiska diamanter men ofta krävs även tillgång till mer avancerad laboratiorieutrustning, särskillt om diamanten är infattad på sådant vis att det inte går att göra alla standardtester.
Gemmologen behöver idag ha tillgång till antingen någon typ av spektrometer som kan avläsa de skillnader som spårämnen orsakar alternativt ett dyrbarare katodoluminescensinstrument, t ex De Beers "Diamond View" för att med säkerhet kunna identifiera alla stenar.

En stor andel av syntetiska diamanter för ädelstensbruk tillverkas i Kina av småskaliga producenter. En konsekvens av att många små företag sedan länge haft egna diamantpressar för att tillverka syntetiskt diamantpulver för bearbetning av jade. Många av dessa småföretag har börjat tillverka syntetiska diamanter för smyckesändamål men de diamanter de tillverkar är inte av tillräcklig kvalitet och behöver således behandlas ytterligare innan färg och klarhet är tillräckligt bra för att diamanten ska gå att sälja. Dessa behandlade syntetiska diamanter uppvisar ibland märkliga resultat när de testas men är sällan särskillt svåra att skilja från naturliga obehandlade diamanter.
Idag fyller den moderna briljanten 100 år. Det var år 1919 som den då 19 årige Marcel Tolkowsky publicerade sin "Diamond design" i vilken han visar vilka proportioner som en diamant bör slipas med för att få bäst kombination av reflektion och dispersion, det vi i dagligt tal kallar briljans och eld. Briljans är alltså diamantens förmåga att reflektera ljus och dispersion är förmågan att dela upp vitt ljus i spektralfärgerna vilket vi ser som stänk av färgat ljus hos den slipade diamanten. Tolkowsky räknade ut med vilka vinklar diamanten skulle slipas och även om han själv bara räknade på diamanten så har briljantslipningen även blivit populär för många andra transparenta ädelstensmaterial. Bäst kommer briljantslipningen till sin rätt för färglösa ädelstenar men den används även för färgade stenar.
Briljantslipningen är framtagen för runda diamanter och exakt vilka proportioner man vill ha beror på om man värdesätter briljansen eller elden mest eftersom att om man justerar vinklarna när man slipar stenen så kan man styra vilken effekt man vill ha mest av, något som varierat över tid och även mellan olika länder.

Även om det är i rund form som briljantslipningen bäst kommer tll sin rätt så är det vanligt att den anpasats även till andra former, t ex ovala, droppformade eller den kvadratiska princessslipningen.

Det är som sagt den moderna briljanten som firar 100 år och det har förekommit briljantliknande slipformer i flera hundra år, "old european cut", "old miners" och "marquise" är exempel på föregångare till den moderna briljanten. Precis som dagens briljant har även dessa äldre slipformer 57 eller 58 fasetter. Ofta var man mer noga att utnyttja så mycket som möjlight av råstenen vilket gör att de flesta äldre diamanter är slipade med en hög krona och även har en ofta ganska stor fasett på kuletten, något man inte ser på moderna briljanter. Det är genom den ökade tillgången av diamanter efter de stora fyndigheterna i Syd Afrika i slutet av 1860-talet som man börjaar förfina slipformen, tillgången på diamanter blev då tillräckligt stor för att man inte skulle behöva tänka lika mycket på att få ut så stor slipad sten som möjligt av råstenen och slipningens kvalitet blev allt viktigare.

Nyligen var jag en av paneldeltagarna vid en internationell konferens i Köpenhamn om framtiden för smyckesbranschen och hur framtida generationer ska övertygas kring betydelsen av att köpa och bära smycken. Personligen har jag svårt att tro att någon övertygelse kommer att krävas eftersom att den genomsnittliga människan på jorden idag äger betydligt fler smycken än någonsin tidigare. Befolkningen är dessutom större än någonsin tidigare och kommer antagligen att växa ytterligare inom överskådlig tid. Det är dock antalet vuxna som ökar snabbast och världsbefolkningen fylls inte längre på med barn på samma sätt som tidigare. Den ökande andelen vuxna har dessutom högre inkomster och färre barn än tidigare. Befolkningspyramiden håller sakta på att ändra form till något som liknar en befolkningsstapel.
Fler människor med högre inkomster och färre barn än tidigare generationer gör framtidsutsikterna för smyckesbranschen goda, även om andelen smycken för de som tar studenten eller olika religiösa bemärkelsedagar bör minska på sikt.

Utmaningarna för branschen ser olika ut beroende på vilket segment man själv verkar i. Den ökande medvetenheten kring sociala, etiska och miljömässiga konsekvenser av konsumtion gör att vi kan förvänta oss fler frågor och större krav på spårbarhet och transparens när det gäller ädelstenars och metallers ursprung samt var och hur de bearbetats. Det finns alltid delar av en befolkning, vanligen religiösa, lägre bildade (observera ordvalet, lägre bildade, inte lägre utbildade) och politiskt extrema grupper i samhällen, vilka motsätter sig eller inte tycker sig behöva ta hänsyn till behov av förändrade förhållanden och spelregler i samhällen och marknader men att blunda för det paradigmskifte som delvis redan skett i människors syn på utnyttjande av natur och mänskliga resurser och fortsätta som tidigare kommer att vara svårt.
 
Ett exempel på lyckad anpassning till ökande efterfrågan på transparens kring var en ädelsten kommer ifrån är de Grönländska rubiner som sedan något år funnits på marknaden. Trots att materialet i stort sett alltid behöver behandlas med både värme och tillsatt flussmedel för att få klarheten och färgen att bli tillräckligt attraktiv för marknaden så går försäljningen bra trots höga priser jämfört med motsvarande material från okända fyndorter. Materialet säljs med en historia och tydlig koppling till nyttan produkten gör i det lokala samhället vilket är något som kunder visat sig villiga att betala extra för.
 
En utmaning kommer att vara att kunna bekräfta alla steg en ädelsten tar från att den bryts till att den är slipad och infattad i ett smycke. En fördel många färgstenar har jämfört med diamanter är att det ofta går att med hjälp av förstoring eller relativt enkel spektroskopi få tydliga indikationer på vilken geologisk miljö ädelstenen har bildats i och därmed har man möjlighet att kontrollera om medföljande intyg eller liknade innehåller rimliga uppgifter. Hur arbetsförhållanden varit vid gruvan eller sliperiet är såklart svårare att kontrollera själv så det gäller att hitta pålitliga kanaler där det finns mekanismer som varnar om något verkar fel eller oklart. Inom många branscher har stor tro har satts till blockkedjeteknologi för att kunna bekräfta ursprung och hur varor har hanterats. I ädelstensbranschen var företaget Everledger tidigt ute med att använda teknologin utifrån försäkringssyften där ägare av framförallt dyrbarare diamanter men även konst. Blockkedjan används för att bevisa vem som var ägare till föremålet vid vilken tid samt när och hur transaktioner och ägarbyten gått till. Det ansedda ädelstenslaboratoriet Gubelin har ett samarbete med Everledger för att använda blockkedjeteknologi för att spåra ädelstenar från gruva till smycke. Även DeBeers har börjat använda blockkedjeteknologi för att kunna bekräfta ursprung på sina diamanter.
 
En annan metod som används för att bevara information är att skapa en sorts syntetiskt DNA. Gubelin har en variant på det i sin tjänst Paternity test som används av bland andra Gemfields i smaragderna frånderas gruva i Zambia samt även smaragder från Kolombia. Tekniken består i att mikrometerstora sfärer av kisel försetts med information om stenens ursprung och när den brutits. Sfärerna är så små att de inte påverkar klarheten och så många att även om många försvinner vid slipning eller annan behandling av stenen så finns ändå så många kvar att det med rätt utrustning går att avläsa informationen.
 
En annan utmaning är att hantera syntetiska och konstgjorda ädelstensmaterial. Många syntetiska ädelstensmaterial fyller en efterfrågan som inte kan uppfyllas av produktionen av naturliga ädelstenar som t ex rubin och smaragd. I fallet med pärlor hade det antagligen inte funnits pärlsmycken i någon större omfattning annat än på museet om inte odlade pärlor skulle användas. Syntetiska diamanter av ädelstenskvalitet är däremot en produkt som inte behövs för att fylla behov som inte kan tillgodoses av naturliga diamanter. Istället är det de stora pengar som omsätts som lockat många företag, även sådana som egentligen inte har några som helst övriga intressen inom smyckesområdet, till att försöka ta andelar av diamantmarknaden. Ofta marknadsförs de syntetiska diamanterna som både mer miljövänliga, klimatsmarta och etiska än naturliga, något som visat sig vara långt ifrån alltid sant. Det gäller för alla som är verksamma inom diamantområdet att känna till både hur man identifierar syntetiska diamanter och hur man beskriver skillnader och likheter mellan dem och naturliga för kunder i olika led.
 
En ytterligare utmaning är att vissa ädelstensmaterial kommer att ta slut. De gruvor som finns kommer helt enkelt att vara utvunna och för vissa material kommer man inte att hitta nya fyndigheter. Diamanter tillhör de material med mörka utsikter. Det finns idag ett drygt 40-tal gruvor som står för den absoluta majoriteten av världens diamantproduktion för smyckesmarknaden men redan inom ett par årtionden kommer flera av dem stängas och inom 60 år förutspås alla vara stängda eller producera väldigt lite jämfört med idag. Visst kan det hittas nya fyndigheter men när det gäller diamanter så har så mycket prospektering gjorts att det inte finns särskilt många platser kvar att leta på så det är få som tror på några framtida fynd som kan jämföras med t ex de som gjordes i Kanada på 1990-talet.
 
Istället för nybrutna diamanter så förutspås andrahandsmarknaden redan inom några årtionden stå för större del av andelen diamanter i nya smycken än gruvbrytningen. Det finns en trend redan idag att andelen begagnade diamanter i smycken ökar och detsamma kan såklart komma att gälla även andra ädelstensmaterial. En skillnad mellan diamanter och andra ädelstenar är att diamanter kan vara ”för evigt”, deras hårdhet gör att de sällan slits medan andra ädelstenar ofta behöver slipas om när de ska användas i ett nytt smycke. Att själv kunna avgöra hur en sliten sten på bästa och mest effektiva sätt slipas om utan att förlora onödig vikt är en kunskap som kan komma att bli än mer eftertraktad i framtiden.

Att priserna på syntetiska diamanter har sjunkit kraftigt senaste månaderna har knappast undgått någon i branschen. Härromdagen så spreds en nyhet att priserna på syntetiska diamanter har sjunkit med 60% vilket till stor del förklaras med lanseringen av Lightbox Jewellry. Lightbox Jewellry är ett dotterbolag till DeBeers och från september 2018 så har de sålt smycken med syntetiska diamanter, både färglösa, blå och rosa. Lightbox har en platt prissättning, 1 carat kostar 800 amerikanska dollar, usd, 0,5 kostar 400 usd och 0,25 carat 200 usd. I motsats till naturliga diamanter kostar det alltså inte mer per carat att köpa en större sten än en mindre.
Många producenter av syntetiska diamanter har sänkt sina priser för att möta konkurrensen från Lightbox. Vissa gjorde snabbt drastiska prissänkningar vilket tyder på att det varit väldigt goda marginaler för producenter av syntetiska diamanter. Det stora prisfallet på syntetiska diamanter gäller bara stenar upp till 1 carat. Detta förklaras delvis med att Lightbox bara säljer syntetiska diamanter som väger max 1 carat. Syntetiska diamanter som väger mer än 1 carat har inte alls sjunkit lika mycket. Företaget Diamond Foundry har till och med pratat om att höja priset på sina syntetiska diamanter och de använder bara syntetiska diamanter som är större än 1 carat.
Vi kan dock förvänta oss att även priserna på syntetiska diamanter som väger mer än 1 carat kommer att minska eftersom att det idag är så många producenter att de inte går att ha någon kontroll på hur stor produktionen av syntetiska diamanter för smyckesändamål är.

Senaste inlägg:

Bloggarkiv

Vill du kommentera, tillägga eller fråga något om specifikt blogginlägg så klicka på rubriken för det inlägget så finns ett formulär för kommentarer där. Vill du kommentera eller fråga något kring bloggen och hemsidan i allmänhet så går det bra här:

Kommentarer:

Scandinavian Gem Academy; Career Gemmology är Norra Europas bästa gemmologiutbildning!

Ämnen i bloggen:

Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.