2017 > 11

Vad är egentligen en "Pärla"? När ordet används på svenska kan det betyda allt från naturliga pärlor från ostron som lever i saltvatten till små genomborrade färgade cylindrar av plast tillverkade med yngre barn som målgrupp. På diverse försäljningssidor och butiker som säljer smycken och tillbehör av olika kvalitet så förekommer ordet Pärla ofta i samband med alla möjliga material och former som metall, sten och glas kulor, allsköns bijoutterier och plast i alla möjliga former.

Slår man upp ordet "Pärla" i Nationalencyklopedin så hänvisas man till "Pärlor" för vilka definitionen är "...främmande partiklar som kommit in mellan skalet och manteln hos ett blötdjur och som kapslats in med ett pärlemorlager för att irritationen skall minskas."

Enligt Svensk Ordbok definieras Pärla som: "(liten) kula av pärle­mor som kan bildas innan­för skalet hos vissa musslor och som an­vänds till dyrbara smycken".

Även Svenska Akademins Ordbok, SAOB, är inne på samma spår även om det där ges utrymme för att även andra pärlliknande föremål kan kallas pärla: "1) en rund, oval, päronformad l. oregelmässigt formad kropp med mattglänsande yta o. i allm. matt blåvit l. ljusröd färg, bildad i l. innanför manteln hos vissa musslor o. snäckor gm avsöndring av kalksalter o. en obetydlig mängd organisk substans omkring ngt främmande föremål (t. ex. en larv) som kommit in i musslan l. snäckan, särsk. använd till smycken; äv. om imitationer av dylika äkta pärlor l. om mer l. mindre pärlliknande föremål (kulor l. små korta, rörformiga stycken) av olika material (ofta av glas)."

Det vore en stor fördel om ordet pärla på svenska kunde betyda samma sak som ordet "pearl" på engelska, alltså att det handlar om en produkt skapad genom irritation i en mollusk vilket resulterat i att den pärlemor som avsöndrats av molusken täckt irritanten och bildat en pärla.

Sten, plast och glas bör allstå inte under några omständigheter kallas "pärlor", eventuellt med undantag av tydliga prefix, t ex PLASTpärla eller GLASpärla.

En självklarhet bland seriösa aktörer inom ädelstensbranschen är såklart att bara använda ordet Pärla för naturliga pärlor bildade i ostron som lever i saltvatten och handlar det om sötvattenspärlor skriver man såklart "SötvattensPärla".
Ska man beskriva odlade pärlor skrivs naturligtvis "Odlad Pärla" och handlar det om sötvattenspärlor "Odlad SötvattensPärla". Detta är de riktlinjer som finns utfärdade av CIBJO vilket är ädelstensvärldens motsvarighet till FN och arbetar med att utforma korrekt och gemensam terminologi för både metaller och ädelstenar i hela världen.

 

Scandinavian Gem Academy ger en praktisk endagskurs om Rubiner, Safirer och Smaragder lördag den 18 November. Passa på att lära dig mer om hur man identifierar Rubiner, Safirer och Smaragder samt skiljer dem från de vanligaste imitationerna. Även de vanligaste behandlingarna och syntetiska varianterna går vi igenom hur de identifieras och hur stenars potentiella värde påverkas.

Boka kursen genom att köpa den i butiken: http://scangemacademy.tictail.com/

Plats för kursen är Krokek, en minuts promenad från Kolmårdens Järnvägsstation (1,5 timme från Stockholms central).
Frågor besvaras via mail: info@scandinaviangemacademy.com

Vad betyder egentligen de gamla termerna Cape / Top Cape för att beskriva färg hos diamanter?

Det engelska namnet för Kap provinsen i Sydafrika är Cape och under slutet av 1800-talet så tillhörde Kap provinsen Storbritanninen. Stenar därifrån kom helt enkelt att refereras till som Cape diamanter. En stor andel av diamanterna hade en gul ton, något som är vanligt från alla fyndigheter men eftersom ingen tidigare hade hittat diamanter i sin moderbergart och dessutom i så stor mängd som i Kap provinsen så associerades ganska snart namnet Cape till diamanter med en gul ton. Detta satte sig i branschen och från sekelskiftet 1900 så har termen Cape använts för att beskriva diamanter med en gul ton inom DeBeers. Termen Cape kommer alltså från en geografisk plats men har kommit att associeras med gulaktiga diamanter, alltså diamanter med lägre värde än de helt färglösa, och det var så begreppet användes inom DeBeers.

1911 har termen spridit sig utanför DeBeers organisation och beskrivs i litteratur som en svag till tydlig gul ton. Det är när Godehard Lenze 1930 publicerar  “Diamonds and Diamond Grading,” som branschen enas om ett enhetligt system för färggradering vilket till stor del hämtat sin terminologi från fyndigheter i Sydafrika: Jager, River, top Wesselton, Wesselton, top Crystal, Crystal, top Cape, och Cape. Dessa termer återanvändes av senare formulerade diamantgraderingssystem, till exempel av Herbert Tillander när han formulerar Scandinavian Diamond Nomenclature, Scan DN.

Termen Cape får en vetenskaplig koppling till gulaktiga diamanter när Basil Andersson 1943 publicerar en artikel kring absorptionslinjer hos gula diamanter. Basil Andersson var en pionjär inom den gemmologiska disciplinen och han namngav de typiska absorptionslinjerna, bland andra 415,5nm och 478nm, Cape-linjerna vilka ofta kan identifieras med ett vanligt gemmologiskt spektroskop. När Basil Andersson gjorde sina spektroskopiska undersökningar så hade man några år tidigare upptäckt att det gick att dela in diamanter i typer. Skillnaden mellan Typ I och Typ II diamanter gjordes utifrån förmågan att absorbera kortvågigt UV-ljus.

Senare upptäckte man undergrupper till de olika typerna, Typ Ia och Typ Ib har något olika egenskaper och till exempel så beter de sig aningen olika när de belyses med UV-ljus och Typ Ib har heller aldrig några Cape-linjer vilka ganska ofta kan identifieras hos Typ Ia diamanter.
Alla diamanter som har Cape-linjer tillhör Typ I och idag är det en självklarhet att försöka identifiera Cape linjer hos diamanter då det är ett av de enklare sätten att avgöra vilken Typ en diamant tillhör vilket i sin tur ger viktig information om diamanten kan vara naturlig, syntetisk eller utsatt för HPHT behandling. ”Cape” diamanter är även kända för att ofta ha en tydlig blå fluorescens när de belyses medlångvågit UV-ljus vilket tillsammans med identifiering av Cape-linjer gör att man ofta med väldigt stor säkerhet kan identifiera dem som Typ Ia diamanter vilket i sin tur ger viktig information om vilka typer av behandlingar som skulle kunna ha utförts på stenen för att förbättra utseendet.

Idag är det allt fler som överger de äldre termerna för att beskriva färg hos diamanter men fortfarande så stöter man på termer som Cape, Wesselton, Crystal med flera, dock ofta tillsammans med modernare termer i form av bokstäver.
Ur ett större perspektiv kan övergivandet av de äldre termerna ses som en del i frigörandet av diamantbranschen från DeBeers monopolliknande ställning vilken började brytas upp först i slutet av 1900-talet när diamantfyndigheter i Kanada, Australien och Ryssland började säljas genom andra kanaler.

Läs gärna tidigare blogginlägg om Wesselton för historien kring hur en gruvas namn blev associerat med en specifik färggrad för diamanter.

Senaste inlägg:

Bloggarkiv

Vill du kommentera, tillägga eller fråga något om specifikt blogginlägg så klicka på rubriken för det inlägget så finns ett formulär för kommentarer där. Vill du kommentera eller fråga något kring bloggen och hemsidan i allmänhet så går det bra här:

Kommentarer:

Scandinavian Gem Academy; Career Gemmology är Norra Europas bästa gemmologiutbildning!

Ämnen i bloggen:

Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.