2017 > 01

Antwerpen har länge varit ett av världens viktigaste center för diamanthandel och slipning. Skälet till att Antwerpen blev ett diamantcenter vid slutet av medeltiden är kopplat till flera större omvälvningar i historien, egentligen var det Brugge som var det första centret i det som är nuvarande Belgien men pga bland annat igenslammning av kanaler och därmed försvårade transporter flyttade mycket verksamhet till Antwerpen istället. Venedig var tidigt också ett viktigt center för handeln med diamanter då handeln med asien till stor del skedde via Venedig. Efter portugisernas upptäckt av sjövägen till Indien och andra delar av världen förlorade de landbaserade långväga transporterna sin betydelse och därmed förlorade även Venedig, trots sin hamn, betydlese och det utveckladess relatoner mellan Lissabon och Antwerpen. Någon exakt tid för när diamanthandeln etablerade sig i Antwerpen vet man inte och fram till för någon dag sedan så var de äldsta dokumenten rörande diamanter i Antwerpen från 1483. I slutet av Januari hittades dock ett dokument i arkivet Insolvente Boedels daterat 1447 som nämner diamanter och att det är förbjudet att sälja falska diamanter, rubiner, smaragder och safirer. Det var inför ett jubileum arkiven söktes igenom och dokumentet hittades. Trots Antwerpens långa historia som diamantcenter och att det skrivits mycket genom århundradena så dyker det alltså fortfarande upp information som gör att historieskrivningen måste justeras.

Historia och historieskrivning används ofta ganska lättvindigt i samband med beskrivning och försäljning av ädelstenar, något som pågått länge och ligger både branschen och gemmologi som ämne till last när det gäller trovärdighet.
Historier kring t ex månadsstenar, påstådda betydelser eller mer eller mindre magiska krafter eller stenars ursprung ifrågasätts sällan och många försäljare använder gärna mytbildning och rent falska påståenden. Särskillt i samband med försäljning av ädelstensmaterial av lägre kvalitet som säljs som någon sorts mirakelmedeciner med påstådda energier används ord som "magiska krafter" och liknande ogenerat vid försäljning. Det är t ex heller inte svårt att hitta påståenden kring vad Platon och Aristoteles tyckte om diamanter trots att det inte finns varken historiska eller arkeologiska belägg för att diamanter skulle varit kända i Grekland vid den tiden, tvärtom. För safir och många andra stenar hänvisas ofta till gamla testamentet helt utan synbar förståelse för att de namn vi idag har på ädelstenar i många fall hade en helt annan betydlese, något som är mycket väl undersökt och dokumenterat och alltså är fall där källkritik är väldigt enkelt att utöva.
Bilden här är från den föreläsning jag höll under Preciousmässan i Stockholm i September 2016 och visar energiåtgång per carat för framställning av diamanter av smyckeskvalitet från några olika tillverkare av syntetiska diamanter och några traditionella diamantgruvor. Skälet till detta inlägg är att intresse uppenbarligen finns och att förfrågningar uppkommit, särskillt kring den mindre del av föredraget där energiåtgång per carat nämndes. Föredraget handlade om syntetiska diamanters plats på smyckesmarknaden och omfattade 20 minuter då jag tog upp framförallt den ökande produktionen av syntetiska diamanter, var syntetiska diamanter tillverkas och marknaden för syntetiska diamanter. Alltså bara någon enstaka minut kring det rubriken på detta inlägg nämner.

Siffrorna på bilden är omräkningar för olika typ av produktion av diamanter vilka tar hänsyn till bränsleåtgång, uppvärmning, transporter, tillverkning av maskiner, förbrukningsmaterial mm. Resultaten är dock aningen förenklade och inte att jämföra med t ex en enligt svensk lag förordad miljökonsekvensbeskrivning.
Flera av uppgifterna kommer från företagen själva, t ex DeBeers och IIa Technologies medan andra var betydligt svårare att få tag i och dessutom är alla uppgifter i bilden ovan bekräftade från fler än ett håll vilket tog en del tid i anspråk. En av källorna var t ex från icke färdigbehandlad handling från University of Vermont, andra kunnde återfinnas i blogg och forumliknande sammanhang. Siffrorna är heller inte för samma år för alla angivna producenter, det är t ex som bekant några år sedan Florida baserade Gemesis existerade och företaget heter nu Pure Grown Diamonds men anläggningen för produktion torde fortfarande vara densamma även om tillverkningstekniken förfinats och förändrats - vilket inte självklart betyder mer miljövänlig.

Noterbart är att siffran från DeBeers är ett genomsnitt för all deras verksamhet och jag har inte vidare försökt hitta siffror kring deras olika verksamheter men rimligt att anta är att deras verksamhet i Namdebs regi i form av båtar som "dammsuger" havsbotten utanför Namibias kust är betydligt mer energikrävande än traditionell gruvbrytning i deras äldre gruvor i Sydafrika, ett påstående som stöds av information i bloggar och forum av olika slag samt av egna iaktagelser av båtarna på plats i Namibia vilka grundar sig på min egen erfarenhet av att tidigare ha arbetat med liknade fartyg.

Det är inte rättvist att jämföra bara energiförbrukning då energin i sig kommer från väldigt olika produktionssätt, t ex så har de Kanadensiska diamantgruvorna, pga bristen på infrastruktur, till stor del tidigare förlitat sig på energi från dieselverk vilka ger höga utsläpp samtidigt som den arktiska miljön kräver mycket energi. Argyles låga siffra har dels med klimatet i Australien att göra men än större förklaring är de miljölagar och åtaganden som finns där. Det har dock på senare tid hänt en del när det gäller energiframställning och energiförbrukning för de Kanadensiska gruvorna vilket gör listningen ovan aningen inaktuell. Generellt kan man säga att när det gäller energiåtgång finns ingen direkt miljövinst att göra genom att övergå från naturliga till syntetiska diamanter. Det kan till och med vara tvärt om eftersom att traditionell gruvbrytning av diamanter inte kräver några större mängder kemikalier eller tungmetaller medan tillverkningen av syntetiska diamanter kräver ganska många olika tillsatsämnen oberoende av viken metod som används.

Alluviala fyndigheter av diamanter som t ex är vanligt i västafrika och Kongo förbrukar vanligen väldigt små resurser i form av energi och miljöfarliga utsläpp, visst görs mindre fördämmningar av vattendrag och en del skog huggs ner men ingreppen i naturen får ändå betecknas som relativt små, särskillt vid en jämförelse med när guld utvinns på liknande småskaligt vis eftersom det nästan alltid är förknippat med utsläpp av tungmetaller. Ett problem vid många alluviala fyndigheter blir istället arbetsförhållandena vilket är en annan frågeställning som dock förtjänar att uppmärksammas även om den sammanlagda produktionen av diamanter från riskländer som t ex Kongo är relativt liten och de stenarna tar ofta andra vägar till smyckesmarknaden än via de etablerade större grossisterna i Europa.

Om någon läsare känner till olika typer av energi och förbrukningssiffror för andra diamantgruvor eller producenter än de ovan nämnda så mottages de tacksamt. Har tillgång till siffror som vore intressant att få bekräftade eller dementerade.

Hur ser rättsläget i Sverige egentligen ut om någon säljer syntetiska diamanter som naturliga utan att tala om det och vid påpekande av saken säger sig inte ha vetat om att det inte naturliga diamanter de sålde?

I en intervju med Joseph Kuzi vid EGL Asia nyligen menar han att det borde vara förknippat med ganska hård bestraffning då en enda enstaka syntetisk diamant på fel plats faktiskt kan förstöra ryktet för ett helt företag. Att branschen inte visat något större intresse för att bena ut lagregler eller driva prejudicerande fall tyder på slapphet och ointresse att skydda slutkonsumenter.

Är det kanske för lätt att tjäna pengar i diamantbranschen för att man ska behöva bry sig och än mindre behöva utbilda sin personal? Ställer kunderna inga frågor därför att det inte spelar någon roll om diamanten är naturlig eller syntetisk? Förstår kunden inte skillnaden och i så fall, vems ansvar är det? Priset på en syntetisk sten kan matcha en likvärdig naturlig men stenens verkliga värde är antagligen bara någon tiondel.
Diskussioner kring Pris och Värde borde kanske föras i andra sammanhang men exemplifieras tydligt med syntetiska, behandlade och naturliga diamanter. Våren 2016 såldes en blå naturlig diamant för närmare en halv miljard kronor. En till utseendet liknande diamant som fått sitt utseende genom konstgjord behandling skulle kanske kosta 50000kronor. En syntetisk diamant av samma storlek och kvalitet skulle däremot i dagsläget med dagens teknik ändå bli ganska dyrbar då det är svårt att tillverka syntetiska diamanter som slipade över 10 carat. Jämför vi istället en naturlig blå diamant som väger en carat med en lika stor syntetisk blå diamant skiljer priset flera miljoner kronor.

Fallen med påträffat felbeskrivna diamanter är väldigt få i Sverige men utomlands så påträffar laboratorier syntetiska diamanter i allt högre utsträckning, t ex så rapporterar Gemtech i Italien att 20-25% av de diamanter de får in för undersökning visar sig vara syntetiska.

Syntetiska diamanter har funnits i drygt 30 år på smyckesmarknaden och även om de senaste åren sett en snabb ökning av syntetiska diamanter så har branschen haft gott om tid att förbereda sig och det finns mängder av kurser att gå för att lära sig om hur syntetiska diamanter skiljs från naturliga och det finns dessutom mängder med olika mer eller mindre effektiva instrument som hjälper till att ge indikation om en diamant kan vara syntetisk eller naturlig. Enklast och bäst är vanlig gemmologiska uv-lampa tillsammans med en tillsatts som kan mäta transparens för kortvågigt uv-ljus, t ex en ssef diamond spotter. HRDs D-screen eller Gemologis Taupe diamond tester är instrument som gör samma sak, ger indikation om en diamant tillhör en viss typ (typII eller TypIaB), även GIA och flera andra tillverkar och säljer liknande instrument. Alla färglösa syntetiska diamanter tillhör nämligen typII vilka är transparenta för kortvågigt uv-ljus. Testarna som nämnts ovan och liknande av andra tillverkare identifierar dock inte diamanters utsprung utan ger bara en indikation. Ju större och bättre en naturlig diamant är desto större är möjligheten att den tillhör typII och förlitar man sig för mycket på instrument så är risken faktiskt ganska stor att man missidentifierar naturliga diamanter av hög kvalitet som syntetiska! Udda slipformer och vissa äldre slipvarianter ger diamanten proportioner vilka gör att testet inte fungerar så det gäller att vara medveten om begränsningarna hos de instrument man använder.

Det är alltså egentligen inte särskilt svårt att identifiera syntetiska diamanter, problemet är att undersökningskostnaden för små stenar överskrider värdet för stenen vilket kan göra undersökningskostnaden svårmotiverad. Samma sak gäller då man behöver undersöka om en diamant fått sin färg eller klarhet förbättrad genom konstgjord behandling. Det är ofta betydligt svårare att med säkerhet fastställa om en naturlig diamant fått sin färg eller klarhet förbättrad genom konstgjord behandling eller om den är helt naturlig än det är att skilja mellan naturliga och syntetiskt tillverkade diamanter.

Dags att lära mer om diamanter? Scandinavian Gem Academys teoretiska kurs "Diamonds" rekomenderas starkt: http://www.scandinaviangemacademy.com/courses.html
För arbetsplatsanpassade workshops, föreläsningar eller kortare kurser på temat kontakta Ädelstensakademin: info @ gemacademy.se

Att äldre syntetiska diamanter tillverkade med HPHT metoden ofta är magnetiska är väl känt bland de som arbetar med smycken och diamanter men det är så att med en lite starkare magnet så kan man få goda indikationer kring identitet även för många andra ädelstenar. Magneten bör vara en Neodymiummagnet klassad N50. Det kan vara ide att även ha någon lite svagare N35 till hands då vissa liknande material kan vara magnetiska men med olika styrka.

Med en bra magnet kan man skilja mellan t ex naturligt blå spinell vilken attraheras av en N50 magnet medan syntetisk blå spinell inte är magnetisk. Röda granater är magnetiska medan rubiner inte är det vilket kan vara bra att veta speciellt vid undersökning av råa stenar. Naturlig Alexandrit är svagt magnetisk medan syntetisk alexandrit inte är magnetisk, detsamma gäller förhållandet naturlig och syntetisk orange safir och för att skilja naturlig orange safir från orange granat så är orange granater betydligt mer magnetiska än orangea naturliga safirer. Peridot reagerar på magneten medan t ex grönt glas inte gör det osv...
Köp N50 magneter i Ädelstensakademins BUTIK!

Senaste inlägg:

Bloggarkiv

Vill du kommentera, tillägga eller fråga något om specifikt blogginlägg så klicka på rubriken för det inlägget så finns ett formulär för kommentarer där. Vill du kommentera eller fråga något kring bloggen och hemsidan i allmänhet så går det bra här:

Kommentarer:

Scandinavian Gem Academy; Career Gemmology är Norra Europas bästa gemmologiutbildning!

Ämnen i bloggen:

Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.