2016 > 09

DeBeers har lanserat ett nytt instrument som ska kunna skilja syntetiska diamanter från naturliga. Instrumentet heter PhosView och kostar ca 4500$, alltså drygt 40000kronor. Vad gör då detta nya instrument? Jo det belyser diamanterna med uv-ljus och man ser om de fosforeserar (alltså fortsätter lysa om uv-lampan släckts). Fosforescerar diamanten så kan det betyda att den kanske är HPHT tillverkad. Instrumentet är alltså helt värdelöst för identifiering av CVD tillvekade diamanter och indikerar alltså bara om en diamant KANSKE är tillverkad med någon HPHT metod. Man måste själv vara tillräckligt kunnig för att se vilka stenar som ska plockas ut och testas vidare. Bristerna med instrumentet är stora och en historisk och ovärdelig diamant som Hope diamanten skulle enligt detta instrument vara syntetisk. Det DeBeers lyckats sälja in som ett instrument för att identifiera syntetiska diamanter är alltså helt värdelöst för alla som kan använda en vanlig gemmologisk UV-lampa. Att detta och så väldigt många andra egentligen värdelösa instrument säljs till höga priser bevisar gång efter annan hur låg bildningsnivån är i ädelstensbranschen vilket naturligtvis gör den attraktiv för oärliga människor och bedragare av allehanda slag och det är tyvär väldigt lätt att profitera på den stora okunskap som kännetecknar ädelstensbranschen.

Under den pågående mässan i Hong Kong så tillkännagjorde härromdagen HRD att de kommer sluta använda ordet "Certificate" på sina diamantgraderingsintyg. Skälet är att ordet certificate inte är särskillt lämpligt för graderingsintyg och diskussionen har pågått länge.
Förändringen hos HRD gäller från 3e oktober i år.

Det är bra om ordet certifikat inte används för graderingsintyg då graderingar bara är subjektiva bedömningar gjorda efter för stunden rådande kriterier.
Vad bör användas på svenska? Ordet Intyg borde väl fungera i de flesta sammanhang?
Scandinavian Gem Academys Career Gemmology program är den mest omfattande utbildning som finns av sitt slag i Norden. 1200 sidor teoretiskt material fördelat på 78 lektioner plus 28 dagars obligatoriska praktiska övningar inom ädelstensidentifiering, diamantgradering och färgstensgradering avslutas med ytterligare 100 timmars färgstensgradering online.
Nivån på kursmaterialet är hög jämfört med andra online och distansbaserade utbildningar och ingen av jämförbara utbildningar har så omfattande krav på praktisk ädelstensgradering.
Alla delkurser och moment kan läsas fristående och man behöver alltså inte köpa hela programmet utan kan gå de kurser man är mest intresserad av, det finns alltid möjlighet att senare bygga på med övriga kurser för att genomgå hela utbildningen. Mer information om kurserna hittar du på www.scandinaviangemacademy.com där du även registrerar dig genom att köpa kurser i onlinebutiken. Efter att betalningen genomförts så kommer ett mail med inloggningsuppgifter inom ett eller två dygn och då kan studenten logga in och antingen ladda hem kursmaterialet eller läsa direkt online.
Det är stor skillnad i hur människor i allmänhet ser på naturliga respektive konstgjorda material, och då kanske naturliga respektive syntetiska ädelstenar i synnerhet.  Konstgjorda rubiner och safirer har använts i smycken i över hundra år och nästan lika länge har konstgjorda spineller och smaragder producerats för smyckesmarknaden.
Odlade pårlor har även de använts länge och hade det inte varit för att teknik kring pärlodling utvecklats så hade antagligen pärlor varit ett ganska okänt material i och med att mängden naturliga pärlor är så extremt liten idag. Odlade pärlor fyller alltså ut efterfrågan på ett material som det inte finns till räcklig mängd av naturligt. Detstamma gäller rubin och smaragd, den naturliga produktionen kan inte täcka efterfrågan och de naturliga stenarna blir ofta alltför dyrbara för gemene man.
Syntetiska diamanter av ädelstenslikande kvaliteter har sålts sedan mitten av 1980-talet, närmare bestäämt 1986 då Sumitomo började sälja syntetiska gula diamanter för smyckesmarknaden.
Hur bör dessa diamanter beskrivas i handeln? Producenter och distributörer av syntetiska diamanter är noga med att påpeka att deras produkter är konstgjorda och vill inte riskera att bli sammanblandade med naturliga vilket skulle kunna förstöra deras rykte somseriösa handlare. De som säljer nytillverkade syntetiska diamanter är alltså duktiga på att redogöra för var deras diamanter kommer från och att de är syntetiska.
Ordet Syntetisk är dock något de flesta producenter av konstgjorda diamanter vill undvika då det har en negativ klang. "Lab-Grown" är nog den vanligaste benämningen av de som säljer stenarna och det är vanligen ordet lab-grown eller bara bokstäverna LG som brukar graveras in i rondisten med hjälp av laser. Det är även vanligt att det finns ett certifikatnummer av något slag ingraverat vilket kan kontrolleras gentemot den som utfärdat det. Det förekommer redan, särskillt i USA, att t ex ringar som innehåller syntetiska diamanter stämplas med bokstäverna "LG" eller liknande för att de som tar emot rtingen för reparationsarbeten eller vidareförsäljning på andrahandsmarknaden ska veta att stenen i smycket är en syntetisk och inte naturlig produkt. Detta med stämplande av smycken torde vara lätt för guldsmeder att annama även i Sverige, det finns redan en vana att använda "KS" stämpeln, alltså en stämpel som talar om att stenen som sitter i smycket kommer från kunden och att guldsmeden själv alltså inte kan garantera något kring den.
För att förenkla och tydliggöra terminologin kring syntetiska diamanter så gav ISO ut en standard år 2015, ISO 18323:2015, vilken reglerar hur syntetiska diamanter får beskrivas. ISO nämner tre benämningar; Laboratory-created, Laboratory-Grown eller Synthetic. Benämningarna är alltså på engelska men kan på svenska översättas till "laboratorietillverkad" eller "Syntetisk". Tillverkarna av syntetiska diamanter hade gärna sett att de skulle fått använda ordet "cultured" eller "cultivated" för sina diamanter men har till största delen accepterat ISOn vilken är identisk med formuleringar från CIBJO, den världsomspännande organisation som arbetar med standarder inom ädelsten och juvelerarbranschen samt även amerikanska FTC med flera nationella och internationella organisationer. Rimligen bör den föreslagna terminologin gälla även i Sverige och det vore av godo om de branschorganisationer som finns kunde samsas och gemensamt skapa ett dokument med givna termer och metodik för att tillkänna ge för slutkunder om ett smycke innehåller syntetiska diamanter.

Scandinavian Gem Symposium ger återigen möjlighet att träffa och lyssna till några av världens ledande experter inom olika delar av ädelstensområdet. Liksom 2016 så kommer år 2017 ge unika möjligheter att träffa och lära känna flera internationella storheter inom gemmologins värld. Symposiet är dessutom ett ypperligt tillfälle att träffa de främsta gemmologerna och ädelstenskännarna inom Sverige och även i övriga Norden samt delar av Europa. 2016 års symposium hade deltagare från 8 länder på plats
Redan nu presenteras några av 2017års talare. Ytterligare talare och seminarier presenteras löpande under vinter och vår 2017.
 
Elise A. Skalwold
Elise Skalwold, Accredited Senior Gemologist, FGA, GG mm, är verksam vid Departement of Earth and Athmospheric Sciences, Cornell University i New York och har publicerat en lång rad artiklar I gemmologisk och mineralogisk fackpress.  Hon är en av de främsta experter som finns på optiska egenskaper och färg hos kvarts och iolit och är känd för sitt experimenterande med och dokumenterande av den så kallade ”vikingakompassen”, alltså hur kalcit kristaller kan ha använts av vikingar för att navigera vid mulet väder.
Elise kommer hålla ett föredrag med titeln ”From Gemology to Mineral Physics & Back Again. Including an Update on a Gem of the Future:  Nano-Polycrystalline Diamond”.
 
Alan Hodgkinson
Alan Hodgkinson började I juvelerarbranschen redan 1957. Han är författare till Visual Optics och Gem Testing Techniques och var den förste att tilldelas the Tony Bonanno award for contributions to Gemological education år 2000. Han har tillsammans med Hanneman utvecklat de för gemmologer välkända Hanneman – Hodgkinson filtren och föreläst och hållit seminarier över hela världen.
Honorary Member the Canadian Gemmological Association.
Honorary Life Member the AGA, SGA, Gem-A, AGTA.
Honorary Valuer of the Institute of Registered Valuers.
Council Member of Gem-A.
 
Geoffrey M. Dominy
Författare till Handbook of Gemmology, Grundare av World Gem Foundation. Geoffrey utvecklade gemmologi kursern och utbildningarna vid Red River Community College och The University of Manitoba i Winnipeg, Kanada. Han har arbetat för the Canadian Institute of Gemmology, varit President för och grundare av the Jewellery Appraisers Association of Canada samt bidragande författare till 5e& 6e upplagorna av Robert Webster’s ‘Gems’.
Geoffreys föredraget bär titeln ”The Lost art of Gem Identification”.
 
Conny Forsberg & Jan O. Asplund

Representerar Scandinavian Gem Academy och är organisatörer av symposiet i samarbete med Sveriges Gemmologiska Riksförening och kommer även 2017 hålla varsitt föredrag.

Kombinationen Forsberg/Asplund utgör eliten inom gemmologi, diamant och ädelstensexpertis i Sverige och det är genom deras internationella kändiskap i form av både flitigt deltagande på gemmologiska evenemang och konferenser samt löpande publicerande av bilder och artiklar i internationel fackpress som gett möjligheten till skapandet av Scandinavian Gem Symposium med så hög nivå på talare.

Forsberg / Asplund driver Scandinavian Gem Academy där det erbjuds de bästa gemmologiutbilningar som finns att tillgå i hela norden.
 
Nytt för 2017 års symposium blir att det kommer finns möjlighet att delta på seminarier och workshops. Till exempel så kommer Alan Hodgkinson under söndagen hålla sin mycket uppskattade ”Visual Optics” workshop. Fler seminarier kommer att annonseras senare.

Nyfiken på hur 2016 års symposium avlöpte? I så fall rekommenderas denna recention på Mindat: http://www.mindat.org/a/Scandinavian_Gem_Symposium_2016

Det är verkligen inte ofta det hittas rubiner med bästa färg och av hög klarhet. Rubiner med de mest attraktiva kvaliteterna är faktiskt så ovanligt att om stenarna väger mer än ett par carat så drar priserna iväg och både matchar och ofta överskrider de för diamanter av samma storlek.
Att det är så ovanligt att rubiner av högsta kvalitet hittas har gjort att det sedan länge utvecklats metoder för att förbättre utseendet hos mindre attraktiva stenar. Sedan kanske flera tusen år har människan känt till att man med hjälp av värme kunnat förbättra färgen hos rubiner och några andra ädelstenar.
Under senare årtionden har det dock blivit betydligt vanligare att rubiner upphettas till temperaturer son närmar sig deras smältpunkt. Det har nämligen visat sig att högtemperaturbehandling av rubin påverkar klarheten och inte som tidigare bara förbättrade färgen.
Under 1980 och 1990 talet så började rubin värmas i stor skala. För att effektivisera processen tillsattes diverse flussmedel vilket fick med sig att vissa stenar med ytliga sprickor fick sprickorna fyllda med smält flussmedel. Det flussmedel som vanligen användes var borax och det blev alltså stelnad boras, ett sorts glas, som fyllde ut sprickorna. Till en början påverkade inte de små mängderna flussmedel som fyllde ut sprickor värdet hos rubiner nämnvärt men såsmåningom blev stenar med allt större sprickor "flussfyllda" vilket resulterade i allt större rabatt på dessa stenar jämfört med de som inte hade fått sprickor fyllda med fluss vid värmebehandling eller var helt obehandlade.
Fluss i form av boras som fyllt ut mindre sprickor har alltså länge varit ganska accepterat inom branschen så länge det deklarerats vid försäljning.
I slutet av 2002 händer dock något när det gäller behandlingar av rubiner. Stora mängder rubin som beskrivs som "natural treated rubies" kommer ut på marknaden. Problemet med dessa är att de visar sig ha fått stora sprickor och håligheter utfyllda av blyglas. Utseendemässigs ser rubinerna väldigt bra ut men det stora problemet är att de inte på långt när är lika stabila och hållbara som rubiner vilka bara värmebehandlats eller är helt naturliga. processen tt glasfylla rubiner (och safirer) är ganska enkel och kostar väldigt lite vilket fört med sig att stenar som består av en kombination av glas och rubin blivit väldigt vanliga på ädelstensmarknaden. Så länge de som handlar med stenarna känner till och förstår behandlingen utgör den inget problem. Problem uppstår däremot då smycken med glasfyllda rubiner säljs på andrahandsmarknaden utan att behandlingen noterats. Glasfyllda rubiner har i jämförelse med naturliga obehandlade rubiner av samma storlek i princip inget värde alls. Dessutom är glasfyllda rubiner väldigt känsliga mot hetta och kemikalier vilket är av stor vikt då t ex en guldsmed ska göra någon justering av ett smycke som involverar lödning, polering, betbad osv.

Nästa Scandinavian Gem Symposium går av stapeln 16-17 Juni 2018!

Senaste inlägg:

Bloggarkiv

Vill du kommentera, tillägga eller fråga något om specifikt blogginlägg så klicka på rubriken för det inlägget så finns ett formulär för kommentarer där. Vill du kommentera eller fråga något kring bloggen och hemsidan i allmänhet så går det bra här:

Kommentarer:

Scandinavian Gem Academy; Career Gemmology är Norra Europas bästa gemmologiutbildning!

Ämnen i bloggen:

Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.