Gemmologi.se - Allt du inte visste om ädelstenar!

 

2015 > 07

« Tillbaka
Att det nu finns en ISO standard för diamanter som de flesta viktigare aktörer inom diamantområdet tycks eniga om har spridits och diskuterats en del senaste dagarna. Överlag tycks den tas emot positivt.
ISO 18323 är identisk med definitionerna kring diamanter i CIBJOS "blue book" samt PAS 1048:1 och PAS 1048:2 dokumenten och även IDC:s nomenklatur. (länkar till dessa dokument och organisationer finns sedan tidigare publicerade på flera ställen på denna site) ISO 18323 kommer även få en motsvarighet i dokument från CEN, European Committee for Standardisation, vilka kommer publiceras i omgångar de kommande månaderna.

Det intressantaste med ISO:n är att den så tydligt definerar vad en diamant är, det slås med stor tydlighet fast att "diamant" betyder naturligt bildad diamant medan syntetiska stenar inte får kallas annat än just "synthetic diamond", “laboratory-grown diamond” eller “laboratory-created diamond”. De idag för syntetiska diamanter vanligt förekommande benämningar som “cultured” eller “cultivated”, alltså "odlade" diamanter får enligt ISOn inte användas. Detsamma gäller ord som "äkta", "riktig", "genuin" och "ädel" (min egen tolkning och översättning av dokumentets ord "real", “genuine,” “precious” and “gem”).
Definitionen av behandlad diamant är: “diamond having undergone any human intervention other than cutting, polishing, cleaning and setting, to permanently or non-permanently change its appearance.” och det måste framgå med tydlighet att diamanten är behandlad, förkortningar och omskrivningar av behandlingsmetod är inte tillåtet utan det ska tydligt framgå att diamanten är behnadlad, helst även hur den är behandlad, alltså t ex "behandlad genom bestrålning" eller " behandlad med högt tryck och hög temperatur."

ISOn går alltså inte in på graderingsterminologi så på det området är det alltså inte några nyheter, Cibjo, IDC och GIA har samma definitioner och även Scan DN och AGS är i stort sett direkt översättningsbara till dessa standarder och branschen har nyligen genomgått en självsanering på området. Att en ISO nu ändå kommit till kring vissa definitioner av diamant tyder på att det ändå finns en beredskap om branschen själv inte klarar hålla detta.

De som ligger bakom arbetet med ISO:n är förutom Cibjo och IDC även De Beers, Rio Tinto och BHP, alltså stora producenter av naturliga diamanter. De tydliga definitionerna av hur naturliga resektive syntetiska diamanter måste beskrivas enligt ISO:n är såklart ett resultat av dessa bolags lobbyverksamhet.

ISO standarder blir inte automatiskt några lagar utan det är upp till de olika länderna själva att besluta kring hur en ISO ska följas. I Sverige är vi vana vid att följa ISO när det gäller t ex miljö och kvalitetscertifieringar så vi får se hur det blir på diamantområdet.

1995 gjordes försök med att skapa en ISO för diamantgradering men den drogs tillbaka efter att en vad jag förstått väldigt liten minoritet motsatt sig den. Varför de gjorde det vet jag inte men själv tror jag det vore bra för förtroendet för diamantbranschen med en ISO som även definerar nomenklaturen kring gradering av diamanter.
Etiketter: iso, diamanter, cibjo, gia, idc, scan dn, ags
När det gäller utvecklandet av pärlodling är det mest kända namnet Mikimoto, ett namn som känns igen som ett av de mer kända företagen på pärlområdet även idag. Mikimoto var den förste att producera runda pärlor men det var inte han själv som uppfann teknikerna för pärlodling utan baserade till en början sina experiment utifrån tidigare pionjärer som Otokishi Kuwabaras arbeten. Dessutom kunde Mikimoto tillägnas sig kunskaper från två andra japaner, Mise och Nishikawa samt den i Australien verksamme William Saville-Kents framgångar då det gällde pärlodling. Saville-Kent hade 1891 visat odlade blisterpärlor i London och det är även han som är först att plantera mantelvävnad från andra ostron/musslor för att sätta igång producerandet av pärlemor. 1893 visade Mikimoto för första gången upp semi-runda odlade pärlor, såklart en betydligt intressantare produkt än Savile-Kents blisterpärlor, blisterpärlor var ju något som faktiskt odlats i århundraden, i Kina åtminstonne sedan 1300-talet, (visserligen hade tekniken behövt återuppfinnas, men ändå...)
Mikimoto fick sina patent 1914 och från 1920 börjar han sälja sina pärlor och förändrar pärlmarknaden fundamentalt och för all framtid.

Det fanns dock ganska många som experimenterade med att odla pärlor långt tidigare. Mest känd är Carl von Linné som lyckades framställa någorlunda runda pärlor genom borra hål i skalen och med hjälp av silvertråd plantera små fragment av kalksten i musslor i Fyrisån i Uppsala.
Linnés pärlor finns bevarade och kan beskådas än idag men experimenten upphörde på grund av att det var svårt att hitta tillräckligt långsiktiga finansiärer. Linné själv beskrev i flera efterlämnade brev sin oro för att förstöra värdet av pärlor om tekniken att odla dem blev allmänt känd, han tyckte själv nämligen att det var så väldigt enkelt att vem som helst kunde göra det. Man undrar vad Linné skulle tycka om dagens enorma produktion av pärlor?
Linné började intressera sig för pärlor efter besök hos pärlfiskare i b la Purkijaur under 1730-talet och han insåg då den långsiktiga orimligheten i att behöva plocka upp och döda ibland flera tusen musslor för att hitta en enda pärla och det anses vara efter denna resa Linné börjar fundera på och utarbeta planer på konstgjord pärlodling.
En ytterligare anledning till att Linné själv började experimentera med pärlodling på allvar kan vara hans intresse för och undran över vad Friedrich Hedenberg sysslar med i Åbo och Björneborg. Hedenberg hade nämligen kring 1750 ansökt hos Kommerskollegium om tillstånd till pärlfiske men även att anlägga dammar för pärlfiske. Linné skriver flera brev under drygt 10 år till både kollegor, vänner och Kommerskollegium där det framkommer att han är ganska fundersam över vad Hedenberg har för planer. Hedenberg själv är enligt Linné väldigt hemlighetsfull. Linnés brev i frågan finns bevarade men tyvärr inte eventuella svar från Hedenberg. Höll Hedenberg själv på med att odla pärlor? Det är dokumenterat att Hedenberg besökt Kina men vad kan han ha lärt sig där kring pärlfiske som inte redan var känt i skandinavien? Även i skandinavien hade det ju fiskats pärlor i århundraden så fångstmetoder och liknande handlade det knappast om. Vore såklart intressant om någon som vet mer om detta eller känner till eventuella arkiv där material kring Hedenbergs planer kan finnas ville höra av sig?

Det fanns fler än Linné som intresserade sig för pärlodling. Sir John Hunter försökte odla pärlor i dammarna vid Earls Court Manor House och under slutet av 1800-talet så lyckades även australiensaren G. S. Streeter med att odla blisterpärlor i pinctada maxima, dock utan komersiell framgång.

Nåväl, kommersiellt är det Mikimoto som lyckas och utvecklandet av pärlodling har haft stor betydelse både ekonomiskt för många fattigare länder men spelar även en stor roll för bevarandet av ostron och musselarter då dessa djur är känsliga mot föroreningar i vatten samt att jakten på naturliga pärlor antagligen skulle slagit ut flera pärlproducerande arter. Det var just den begynnande bristen på ostron som fick Saville-Kent att börja experimentera med pärlodling.
Etiketter: pärlor, pärlodling, mikimoto, linnaeus, carl von linné, friedrich hedenberg, saville-kent, mise, nishikawa, streeter, kuwabara

EGL, (European Gemological Laboratory) har fått utstå mycket kritik senaste åren och hela organisationen håller på att omvandlas. Skälen till det borde alla berörda känna till vid det här laget och har alltså att göra med att de inte använt sin graderingsmetodik på rätt sätt och dessutom använt sig av samma terminologi som t ex GIA, HRD och IGI utan att använda deras definitioner vilket fört med sig att EGL anses övergradera diamanter och därmed försvåra för kunder att jämföra olika stenar. Det har dessutom visat sig att EGL varit väldigt inkonsekventa i sina graderingar. 
EGL är, eller rättare sagt var, en märklig organisation där det fanns olika EGL laboratorier över hela världen som t ex EGL Israel, EGL international, EGL south africa, EGL USA och ett tiotal andra. Dessa labb var mer eller mindre fristående från den centrala organisationen i Israel, t ex är det länge sedan EGL USA hade någonting alls med de övriga EGL labben att göra.
Omorganisationen av EGL har gjort att flera av labben bytt namn. I Israel heter de nu EGL Platinum medan EGL-USA är i färd med att helt byta namn och deras certifikat utfärdas nu under namnet GHI, Gemology Headquarters International. Det är dock så att EGL USA fått oförtjänt dåligt rykte på grund av de övriga EGL labben då de faktiskt hållit sig till internationell standard och metodik vid gradering.
Nåväl, det finns antagligen 100000tals EGL certifikat i omlopp och de är inte bara diamanter det handlar om, jag såg själv ett 40 tal safirer i veckan som gick med EGL certifikat utfärdade under 1980-talet så bara för att labben bytt namn försvinner inte de gamla intygen och naturligtvis betyder inte ett namnbyte att labbet blivit bättre.  

Etiketter: diamantgradering, diamantcertifikat

Senaste inlägg:

Bloggarkiv

Vill du kommentera, tillägga eller fråga något om specifikt blogginlägg så klicka på rubriken för det inlägget så finns ett formulär för kommentarer där. Vill du kommentera eller fråga något kring bloggen och hemsidan i allmänhet så går det bra här:

Kommentarer:

Scandinavian Gem Academy; Career Gemmology är Norra Europas bästa gemmologiutbildning!
Scandinavian Gem Academy; Career Gemmology är Norra Europas bästa gemmologiutbildning!

Ämnen i bloggen:

strutsägg röntgen stem gemworld investering topas leuco isotoper hpht diamant agat briljant belt malakit värmebehandling ädelsten värmeledningsförmåga egl south africa heliolit alberto scarani turmalin sic seghet peter lyckberg kristall craig lynch uv-vis geoffrey dominy speculum lapidum periklas moissanit monopol blyglas petrus magni turkos månsten pakistan hot mot ädelstensbranschen judengut ryssland hyacint linkedin antwerpen halvädel blue john morganit edisonpärla tino hammid memorial gemmological scholarship prog silver gemfields university of manchester gemguide scheelit c12 gemmology today kalcedon vitron giftiga stenar borax diamond council of america saltvatten oligoklas manmade diamant beläggning sötvatten kattöga mise linné paraiba kolombia ree carl von linné praseolit ural henri moissan diamantcertifikat leonardis poudrettit syntetisk opal glasfylld rubin guldfynd zoisit rosa diamant de tre stora baltikum duvblod egl asia gruvbrytning zultanite pezzotait old european cut gemewizard prislistor raman adamas c14 mussla rökkvarts gamma c11 cvd diamant jaspis ädelsten, mälade ädelstenar, beläggning, belagda platon idc cape ametist kina ortoklas blå diamant kubisk zirkon journal of gemmology stjärneffekt saville-kent värmeledning canyon diablo meteorite ftir john koivula la doctrina poliendi pretiosos lapides mässor syntetisk moissanit hrd kimberleyprocessen andesin lapis lazuli piratkopiering deutches diamantengesellschaft chelsea filter anne hull grundy diamant, diamanter zirkon arkiv amfibol diaspor bixbit mingpärla neodymium tiancheng international färgade diamanter konferens jokkmokk mozambique pärla diamantslipning iolit asea blå laser old mine cut jan asplund burma opal diamanthistoria magnetism dagens industri tanzanit fältspat conny forsberg rymden peridot egl platinum brasilien uv transparens terminologi blodsten gamla testamentet jadeit diamanthandel fancy diamant nefrit sötvattenpärla hpht scan dn akvamarin granat värmebehandling kvarts syntetisk glasfyllning pärlodling scandinavian gem academy jade månadssten safir scandinavian gem symposium rubin syntetisk diamant diamanter diamant gemmologi ädelsten diamantgradering syntetiska diamanter pärlor värdering debeers gia egl färg utbildning uv ljus smaragd cibjo rapaport diamanttyper blodsdiamanter ädelstenshistoria beryll world gem foundation uv-ljus korund behandlingar fossil akronym gemmologi i norden tanzania pärlfiske i sverige järn behandling certifikat kobolt fluorescens solsten alexandrit #bojkottdegrisogono citrin sothebys meteorit gradering bärnsten sunstar kyanit gem-a färggradering sveriges gemmologiska riksförening diamantpriser gemdialogue kasumi gary roskin konstgjord diamant hetian jade guldberyll ammolit golconda bluff och båg namdeb färg i ädelstenar pyroxen glasfylld diamant gilson beläggning av ädelsten albit marknadsföring ädelstenars bearbetning gemology polykristallin agta prasiolit kurs ädelstensgradering linnaeus ree magnet titanic peters brangulis hållbarhet christopher smith kaufmann de suisse sverige streeter halvädelsten tolkowsky dca gemmolog cinnober galatea rapnet kol bibeln auktion vile ljus färgstensgradering scanning transmission electron microscope myanmar färgväxling flodpärlmussla elfenben heliodor ädelstenar jet lightbox imerial jade plinius d ä milenyum mining ltd insolvente boedels sperrgebiet bestrålning peder månsson kromrik safir namibia thomas sabo kimberleycertifikat d-screen etiopien glas thomas hainschwang hårdhet kiselkarbid cvd calsilica mikko åström täljsten egl israel fenakit etik kuwabara semi precious old european cape-linjer ags färglös granat moldavit lab-grown karbunkel sri lanka ostron eclogit borneo vis-nir fabrikstillverkad diamant kurser goshenit csatite järnframställning diamond foundry blue books bärnstensregalen silikat zultanite gems llc glaskomposit tyskland pandora luminescens pantbank glasfylld safir etiopisk opal nepal journalistik alrosa kurs diamantgradering mikimoto crookes zambia wesselton friedrich hedenberg minas gerais agl pärlmusslor nishikawa schiller ädelsten, ädelstenar angola iso tennant laurent cartier diamondcheck syntetisk ädelsten gem testing techniques antikmässan tomarkin tektit spektroskop c13 kanada svart diamant

Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.
Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.