2015 > 04

På det sociala nätverket LinkedIn har nyligen startats en grupp med ambitionen att knyta kontakter och utbyta erfarenheter mellan gemmologer och gemmologiintresserade i de nordiska länderna. Gruppen heter "Gemmologi i Norden" och rekommenderas för alla som vill hålla sig uppdaterade på ädelstensområdet ur ett nordiskt perspektiv. Detta kommer även vara en plattform att presentera och marknadsföra sig själv på samt ställa frågor och göra undersökningar kring ädelstensrelaterade ämnen.

Sverige har jämfört med många andra europeiska länder en ganska stor gemmologisk intresseförening med bra kontakter och samarbete med övriga guldsmedsbranschen. Vi är internationellt kända som duktig designers och har en över tusenårig guldsmedstradition. Sverige har länge varit och är fortfarande ett av de viktigaste producentländerna av guld och silver samt har byggt upp stor kunskap inom geologi och gruvbrytning genom århundradena.
Vi har visserligen inga stora ädelstensfyndigheter i Sverige men det finns ändå varianter av kvarts, topas och granat som är av smyckeskvalitet. Ägnar man sig åt mer udda ädelstenar så är Sverige intressant eftersom ädelstenar som t ex Bastnäsit, Scheelit och Gahnit fått sina namn efter svenskar eller svenska fyndorter. Det är få länder som kan ståta med att vara första fyndort för så många olika mineral som Sverige.

Sammantaget gör detta att vi här i landet borde ha goda förutsättningar i form av intresse och kunskap för att genomföra en gemmologisk konferens av internationellt sett hög klass vilket är något som i skrivande stund tycks vara på väg att realiseras. Flera internationellt kända föreläsare inom ädelstensområdet är nämligen redan bokade till ett kommande evenemang i Sverige nästa år.

Lägg datumet 18 juni 2016 på minnet och fortsätt läsa denna blogg för mer information!

 

Det kräver stor kunskap och att man har tillgång till att se stora mängder pärlor för att bli duktig på att identifiera och värdera dem.
När det gäller pärlodling så har tekniken för att producera allt större, bättre och finare pärlor utvecklats snabbt senaste åren vilket rimligen är en utveckling vi kommer se mer av. Det var länge en stor utmaning att avgöra om en pärla är odlad eller av naturligt ursprung vilket tillsammans med utmaningen att identifiera syntetiska rubiner och safirer för över 100år sedan lade grunden till gemmologi som ämne.
Identifieringsteknikerna för pärlor har blivit allt bättre men det har även odlingsmetoderna liksom metoder för att på konstgjord väg förbättra färger hos pärlor. Stort hemlighetsmakeri pågår kring många pärlfarmer, både vid ostronfarmer i hav och vid musselodlingar i floder och sjöar. När man ser tillbaka några år på utvecklinen inom pärlområdet så kan vi fortsätta vänta oss en snabb utveckling både vad gäller färger och kvalitet på pärlor, var de kan odlas, vilka arter av musslor och ostron som kan används samt diverse påhitt kring vad som används som kärna vid odling. Branding, alltså att olika tillverkare namnger pärlor efter sig själva, ofta genom att tillföra någon unik egenskap eller graverad logotyp, får antas bli än vanligare.

Exempel på det senaste är Edisonpärlor och Mingpärlor vilket är försäljningsnamn, alltså en form av branding, som används för vissa sötvattenpärlor odlade av just de företagen. Dessa pärlor håller hög kvalitet och förekommer i lila och aprikosfärgade varianter med nästan metallisk lyster. När det gäller Kasumipärlor så är även de sötvattenpärlor men "äkta" Kasumipärlor kommer från Kasumigaura i Japan medan det även odlas en variant av sötvattenpärla i Kina som påminner mycket om den japanska. Färgerna går från brons till aprikos och är alltså delvis inom samma färgspann som Ming och Edison. Den mer metalliska lystern och överlag bättre kvaliteten gör ändå att ming/edison uppfattas som bättre pärlor viket är rimligt i och med att de är betydligt dyrare vilket i sin tur beror på att man i nuläget bara tycks kunna odla en pärla per mussla, i vanliga fall kan man odla närmare 50 pärlor per mussla. Hemlighetsmakeriet är stort kring de pärlfarmer som odlar dessa pärlor och få, om ens någon, utomstående har fått besöka dem.
Ming/Edison pärlor har för det mesta bra rund form medan kasumi och kasumiliknande pärlor oftare är barocka. Det tycks finnas en inom pärlkretsar spridd åsikt att Edisonpärlor skulle vara aningen bättre än Ming (det antas ju vara olika odlare med liknande odlingstekniker som konkurerar så viss källkritik kan vara på sin plats vad gäller uttalanden om kvalitet)
Prisskillnaden mellan en Edisonpärla och en Kasumiliknande kinesisk sötvattenpärla med liknande form och färger kan skilja tiofallt, när det gäller högsta kvalitet så handlar det om betydligt mer.

Det har åtmistonne sedan tidigt 1990-tal exerimenterats med olika kolisotoper vid tillverkning av syntetiska diamanter. Då diamanter bildas naturligt finns tillgång till alla isotoper men beroende på kolets ursprung så varierar förhållandena. C12 är såklart alltid dominerande (>98%) men t ex eclogitiska diamater har högre andel C13 vilket gett upphov till teorier kring att eclogitiska diamanter kan bestå åtminstonne delvis av organiskt kol.
Det krävs betydligt mer avancerad laboratorieutrustning än vad gemmologiska labb vanligen har tillgång till för att identifiera isotoper men det har gjorts försök att med hjälp av isotopidentifiering kunna härleda diamanter till olika geografiska och geologiska miljöer.
Isotoper är intressant för industriella ändamål och det har visat sig att diamanter som består av bara en isotop har ännu bättre värmeledningsförmåga. Diamanter som bara består av en enda isotop har även visat sig vara utan inre spänningar vilket är en fördel ur slipningsperspektiv. Ur identifieringssynpunkt är det däremot besvärligare eftersom dessa diamanter till skillnad från de flesta andra syntetiska diamanter inte fluorescerar i kortvågigt uv-ljus. Det tycks alltså finnas en relation mellan kolisotoper och fluorescens.
Det är svårare och dyrbarare att framställa syntetiska diamanter som bara består av kol av samma isotop men eftersom dessa diamanter har bättre industriella egenskaper så kan vi förvänta oss att de så småningom kommer bli vanligare.

Ädelstenar har som bekant genom historien ofta tillförts diverse egenskaper och påståtts kunna påverka människor på olika vis. Har det handlat om försäljare av ädelstenar finns mängder av exempel på hur ädelstenar tillförts alla möjliga lyckobringande och välgörande egenskaper vilka den framtida ägaren av stenen i fråga skulle åtnjuta.
En motsägande bild av ädelstenar får man då man väljer att läsa och lyssna till de som redan äger ädelstenar. Istället för att bringa lycka och gara dig osårbar så kommer diamanten plötsligt göra dig sjuk och bringa all möjlig olycka över dig och din familj. Dessa egenskaper kan möjligen ha avskräckt skrockfulla potentiella tjuvar.

 Visst kan ädelstenar vara farliga men det handlar sällan om faror för de som bär ädelstenar i smycken utan det är de som bearbetar ädelstenar som kan råka illa ut om inte försiktighet iaktas. En självklarhet idag är att man använder vatten vid både sågning och slipning av ädelstenar för att binda stendamm vilket annars skulle blandas i luften och inandas av sliparna. Stendammslunga har orsakat väldigt mycket lidande och för tidig död men är idag en ovanlig diagnos. Vissa ädelstenar är dock så giftiga att det inte hjälper med vatten. Ett exempel är Cinnobar, ett rött mineral som innehåller kvicksilver. Att Cinnobar är giftigt lärde man sig relativt tidigt och det är idag sällsynt med föremål av Cinnobar. Mer förvånande är att även ett vanligt och populärt material som Malakit är giftigt och att det vid slipning avsöndrar giftiga ämnen vilka inte binds av vatten. Det är ingen större fara att slipa någon enstaka malakit men sysslar man med det under längre tid så har det visat sig hälsofarligt. Detta är något som undersökts i Idar Oberstein i Tyskland, ett av de äldsta och mest respekterade ädelstenscentren i världen. Efter undersökningarna i Tyskland har det startat en diskussion kring om det är etiskt riktigt att handla med och använda malakit överhuvud taget. De största fyndigheterna av malakit av ädelstenskvalitet finns i fattigare delar av världen och det är även där det mesta av materialet bearbetas.

Den idag pågående försäljning av egentligen värdelösa ädelstensmaterial där det hittas på diverse magiska egenskaper kring ädelstenar och mineral är dålig för ädelstensbranschens rykte och ett stort hinder för de som vill att gemmologi, kunskap och forskning kring ädelstenar ska tas på allvar. Malakit påstås till exempel av vissa försäljare kunna absorbera negativa energier och motverka kroppsliga spänningar. Visst, är man död så slipper man mycket elände.

Senaste inlägg:

Bloggarkiv

Vill du kommentera, tillägga eller fråga något om specifikt blogginlägg så klicka på rubriken för det inlägget så finns ett formulär för kommentarer där. Vill du kommentera eller fråga något kring bloggen och hemsidan i allmänhet så går det bra här:

Kommentarer:

Scandinavian Gem Academy; Career Gemmology är Norra Europas bästa gemmologiutbildning!

Ämnen i bloggen:

Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.