2015 > 01

Idag fredag 30/1 skrevs hyreskontraktet på för ny kombinerad kontors, laboratorie och sliplokal. Inflyttning sker under helgen och kommande vecka. Adress Tunnbindaregatan 37 (kvarteret Hallarna) i Norrköping. Vill du göra besök så maila eller ring för att boka tid. info @ gemacademy.se

Efter att de stora diamantfyndigheterna i Kimberly i Sydafrika upptäcktes under 1860-talet så började man förstå att diamanter hade sitt ursprung på stora djup och bara fördes upp till jordytan genom en viss typ av vulkan. Det är med de stora fyndigheterna i Sydafrika diamanter blir vanliga i smycken och kommer dominera ädelstensmarknaden in i våra dagar.

Tidigare kom alla diamantfyndigheter från alluviala fyndigheter, de hittades alltså främst i gamla flodbäddar och liknande. Fram till början av 1700-talet kom alla kända diamanter från Indien och de var ytterst få som någonsin fick se de stenarna. Kända diamanter är bland andra Cullinan, Hope och Koh-i-noor vilka finns i kungaregalier eller på museer. Fram till 1800-talets upptäckter så var det bara det i stort sett bara kungligheter och en och annan hög adelsman som hade möjlighet att skaffa sig diamanter vilket gjorde att det var svårt att kunna göra några djupare undersökningar och analyser av diamanters egenskaper. Att de är hårda har varit känt länge och de har använts som verktyg för att gravera eller borra i andra hårda ädelstenar. Det är svårt att belägga de första historiska källor som nämner diamant. I gamla testamentet används ordet ”adamas” vilket i vissa bibelöversättningar tolkats som diamant men idag anses ordet betyda vilken hård sten som helst. Det finns gamla texter som beskriver rits och graververktyg men det är svårt att belägga att de skulle bestå av just diamant. Plinius den äldre som levde under det första århundradet beskriver i sin Historia Naturalis diamanter men det förekommer en hel del historier som är tidigare men svåra att belägga. Plinius d ä nämner en sägen som förekommer i flera varianter nämligen den att Alexander den store under sitt fälttåg i Indien i en dalgång stött på diamanter vaktade av ormar. Problemet var att ormarna kunde döda en man bara genom att se honom i ögonen men detta problem löstes genom att polera upp soldaternas sköldar så ormarna såg sin spegelbild i dem och därmed dog. Man kastade sedan ner köttstycken i dalen och när gamar plockade åt sig köttstyckena så hade diamanter fastnat på dem och man skrämde sedan helt enkelt gamarna så de tappade köttet och på så vis kunde plocka åt sig diamanter. Denna historia förekommer i många varianter, mest känd torde vara den där Sinbad Sjöfararen råkar bli kvarglömd ensam på en strand. Sinbad binder fast sig vid en stor fågel som han hoppas ska flyga honom till civiliserade trakter men istället flyger fågeln till en dal fylld av diamanter. Lokalbefolkningen där kastar köttstycken ner i dalen och diamanter fastnar på dem. Fåglar flyger ner i dalen och plockar åt sig köttstyckena. Själva vill de inte gå ner i dalen och plocka diamanter eftersom den även är fylld med skorpioner. Sinbad själv klarar sig ur dalen med fickorna fulla av diamanter genom att klänga fast vid ett köttstycke som en fågel tar med sig. I en variant av historien om Sinbad kastas han ner i dalen för att dö men tar sig ut på samma vis. Historien återberättas även av Marco Polo och före honom av en biskop på Cypern under 300-talet. Även i Kina förekommer en likande historia och då är platsen för dalen med diamanter placerad på en ö i det för kineser exotiska och avlägsna Medelhavet.

Historier som de ovan nämnda har hjälpt till att göra diamanter mer sällsynta, mystiska och exotiska vilket diamantproducenterna i Indien såklart inte hade något emot utan antagligen undetstödde. Diamanter hittades vid tiden i flodbäddar i Golcondaprovinsen och inte alls på platser som liknade de i historierna vilket kan ha varit ett sätt att skydda de verkliga fyndplatserna och dessutom ge intryck av att det är väldigt farligt att leta diamanter. Historierna spreds uppenbarligen till både arabvärlden, europa och Kina, alla platser med potentiella diamantkunder och dessutom med politiska system som kunde organisera krigsmakter vilka kunde utgöra hot mot Indien.

Många historier finns även kring diverse magiska egenskaper hos diamanter. Diamanter har använts som både skydd mot ondska och olycka liksom som gift och sagts kunna föra vdare förbannelser. Plinius d. ä. beskriver att diamant är hårt men kan ändå krossas genom att först läggas i getblod och sedan slår man på den med en smideshammere. Han har rätt i att diamnt är extremt hårt men ändå har sköra riktningar så man faktiskt kan krossa dem. Flisorna från en diamant användes som verktyg för att gravera men man kunde även ta död på någon genom att lägga små flisor av diamant i någons mat. Diamantflisorna skar sedan sönder den utsatte innifrån, lite likande påståendet i filmen morrhår och ärtor.

Diamant har annars oftast tillförts goda egenskaper som att t ex motverka gift och göra bäraren oövervinnerlig eller immun mot vissa sjukdomar och åkommor. Att sprida rykten att diamanter var giftiga kan förklaras med att det i så fall skulle minska frestelen att stjäla stenar genom att stoppa dem i munnen medan historier om att diamanter skulle ha hälsobringande och magiska egenskaper är bättre i marknadsföringssyfte.

Platon hade en teori om att diamanter var en sorts koncentrerat guld. Diamanter skulle alltså bildas i mitten av guldklimpar som någon sorts destillat av guldets allra ädlaste delar. Visst har det hittats diamanter i guld vilket är mycket ovanligt men i och med att det faktiskt kan förekomma i naturen så finns viss logik bakom Platons teori. Mer fantasifull förklaring till diamanters ursprung står Mandeville för i sin bok från 1360 där han förklarar att diamanter består av honor och hanar vilka växer tillsammans och även avlar smådiamanter då de får näring av aftondagg. Mandeville tipsar även om att man själv kan få en diamant att växa genom att lägga den mot en sten och vattna med dagg under maj månad. Mandevilles bok med titeln ”Resor” anses av dagens forskare bestå av historier hopplockade från tidigare litteratur och är alltså inga resor gjorda av Mandeville, vars hela existens mer och mer antas vara en pseudonym. Boken hade i vilket fall stort inflytande under de kommande århundradena då däri även beskrivs mängder av trick kring hur man får diamanter att hjälpa till med både krigslycka, förhindra benbrott och vända häxors besvärjelser med mera. Till saken bör tilläggas att vid denna tid i europa fanns så extremt få diamanter att kanske inte ens Mandeville själv hade sett någon i verkligheten men han beskriver ändå att man kan skilja andra stenar från diamant genom att testa hårdheten och att hörnen kan brytas av på andra material. När han nämner hörn på diamanter så tänker man i diamantsammanhang på oktaeder, den mest typiska formen hos diamanter av hög kvalitet.

Under antiken finns många stora tänkare vilka högaktas än idag men som i så många ämnen så är bristen på praktiska undersökningar slående. Detsamma gäller hela medeltiden fram till renässansen då den moderna vetenskapen börjar skönjas.

Newton studerade diamanters optiska egenskaper och insåg att inget annat solitt material kunde dela upp vitt ljus i spekrtalfärger lika bra som diamant. Det enda som påminde var hur ljus betedde sig i tunna oljefilmer vilket gav upphov till en teori att diamant skulle vara någon form av stelnad olja. Vore det så borde det gå att få diamant att brinna tyckte Newton men lyckades aldrig med det. Istället var det Lavoisier som 1772 var först med att lyckas få diamant att brinna genom att fokusera solljus genom en lins. Diamanten brann utan att lämna någon aska vilket tydde på samband mellan diamant och kol. Lavoisier fortsatte inte sina experiment utan det blev istället britten Smithson Tennant som 1797 kunde överaska den vetenskapliga världen med att diamanter faktiskt bestod av kol. Detta faktum skapade en stor aktivitet kring att försöka skapa diamanter på konstgjord väg och det finns mängder med historier kring fantasifulla försök. Det dröjer dock innan någon lyckas knäcka koden att tillverka konstgjorda diamanter. Upptäckten av diamanter i Sydafrika gjorde att man började förstå att diamanter bildades långt ner i jorden och således krävdes höga tryck för att diamant skulle bildas. Senare insåg man att äve höga temperaturer krävdes och det dröjde till mitten av 1950-talet innan någon lyckades klura ut hur diamanter skapades.

Forna tiders sägner, har de någon relevans alls? Diamanter som fastnar på köttstycken är inte så dumt som det låter. Diamanter har en stark attraktion till fett vilket är något som används i moderna sorteringsverk. Diamanter dras till fett men avvisar vatten. Mandevilles påstående att man kan få diamanter att växa då? Att lägga diamanten mot en sten kan omtolkas som att sätta den under tryck och om daggen kan ses som en katalysator i form av järn-kol eller kobolt-kol blandning och plötsligt har man en modern diamantpress. Platons tanke om diamant som destillat av guld låter först löjlig men kan förklaras med att det faktiskt förekommit diamanter associerade med guld, skälet till att det förekommer är att både guld och diamant har högre densitet än de flesta andra material och därför i vattendrag avsätts i närheten av varandra medan lättare material förflyttas längre. Hur är det med de magiska krafterna? Det är helt riskfritt att äta diamanter, visst bör man undvika vassa skärvor men diamanter reagerar inte alls i organiska processer eller material. Tyvärr kan man alltså inte svälja vigselringen vid akuta magproblem i hopp om att diamanten ska ha samma effekt som koltabletter.

Färgen är den viktigaste egenskapen hos de flesta ädelstenar och en förståelse för vad färg är, varför vi ser färg och hur olika färger orsakas i olika material är grundläggande frågor inom gemmologin. Har tidigare skrivit om färger och färgvarianter i beryll och andra ädelstensmaterial och fortsätter här att reda ut några färgivare hos beryll samt även orsaker till andra intressanta optiska effekter.
Cr3+ och V3+ orsakar grön färg medan Fe2+ orsakar blå och Fe3+ gul färg. Viss grön beryll får sin färg då förhållandet mellan Fe2+ och Fe3+ är sådant att gul och blå ger grön färg men den har då ofta grå eller brunaktiga toner och är inte alls samma attraktiva gröna färg som då beryll färgas av Cr eller V.
Smaragd från Kolombia innehåller både Cr3+ och V3+ men mängden V3+ är kring 20x högre än Cr3+ medan smaragd från andra fyndorter kan innehålla 40x högre halt Cr3+ än V3+. Alla smaragder har en viss mängd Cr3+, V3+, Fe3+ och Fe2+.
Det förekommer både kattöga och stjärneffekt hos beryll. I Mozambique har hittats svart beryll med stjärneffekt och mörkbrun beryll med både stjärneffekt och ett månstensliknande schiller har påträffats i Minas Gerais, Brasilien. Det antas vara ilmenit i olika form som orsakar både stjärneffekten och den bruna färgen. Schillereffekten beror på tunna lager i strukturen.

Tidiga syntetiska diamanter är kraftigt magnetiska. På Bilden syns en REE magnet täckt av små syntetiska diamanter för industriändamål tillverkade av ASEA under 1960-talet. Tidiga syntetiska diamanter är kraftigt magnetiska. På Bilden syns en REE magnet täckt av små syntetiska diamanter för industriändamål tillverkade av ASEA under 1960-talet.
Ännu idag ser man i en del gemmologiskt kursmaterial att ett enkelt test för att identifiera syntetiska diamanter är att använda magnet. Syntetiska diamanter har tidigare visserligen ofta varit magnetiska på grund av rester från det flussmedel som användes vid tillverkningsprocessen. Dagens syntetiska diamanter är dock i stort sett aldrig magnetiska men visst kan testet ha ett berättigande, de diamanter av smyckskvalitet som tillverkades under 1980 och 90 talen har börjat dyka upp på andrahandsmarknaden och magnetism är ett enkelt test som kan hjälpa till att identifiera syntetiska stenar men testet är långt ifrån 100% även för tidiga stenar. Magnetism kan dock vara en bra hjälp vid prosektering av diamanter. Det förekommer historier om flera överlyckliga diamantprospekterare både i sverige och utomlands vilka ropat hej för tidigt. Det har alltså hittats diamanter vid prospekteringar vilka efter ibland ganska lång tid visat sig vara rester från tidigare provborrningar. Syntetiska industridiamanter har alltså lossat från borrutrustning. Magneten är ett ypperligt instrument att ha med då man tror sig ha hittat små naturliga diamanter då magnetism är lätt att upptäcka. Ett annat självklart och enkelt test som ger god indikation på om en diamant kan vara syntetisk är kortvågigt uv-ljus. Normalt reagerar syntetiska diamanter starkare i kortvågigt än långvågigt uv-ljus medan naturliga diamanter gör tvärtom, inte ett definitivt test men du får god vägledning.

Tror du dig ha hittat diamanter i naturen så kolla först med magnet och uv-ljus innan du ringer potentiella investerare.
Kyanit är ett ädelstensmaterial som inte är särskillt känt bland allmänheten men har ändå använts flitigt senaste åren och har även behandlats tidigare i denna blogg. Mest känd fyndort är Nepal vilket bidragit till stenens växande popularitet men kyanit finns även på många andra platser. Kyanit används både till cabochoner, fasettslipade stenar och trumlas.
Intressant är att det även förekommer polykristallin kyanit som används i smycken, framförallt som cabochoner och trummlade stenar men det förekommer även fasettslipad polykristallin kyanit vilken kan vara lite lurig att identifiera när den är infattad.
Mest eftertraktad är blå färger som helst ska efterlikna och påminna om safir. Blå färg hos kyanit uppstår på flera vis, laddningsutbyte mellan Fe2+-O-Ti4+, laddningsutbyte mellan Fe2+ - Fe3+ och Fe2+ eller Fe3+ i samspel med Cr3+ då båda förekommer i oktaederriktningar i kristallstrukturen.
Kyanit kan även vara grön vilket orsakas av V3+ och /eller Fe3+ samt färgas orange av Mn3+.
Cr3+ kan även orsaka en färgväxlande effekt, alltså att kyanit upplevs ha olika färg i olika ljusförhållanden.

 
Etiketter: kyanit, nepal, polykristallin
Poudrettit är ett ovanligt och sällsynt ädelstensmaterial som hittas främst i Kanada och Burma. Det kan ha en attraktiv rosa till violett färg och har blivit populärare med åren trots att materialet är relativt mjukt, 5, och har brytningsindex kring 1,51-1,53 med stark dubbelbrytning på 0,021.
Poudrettit är väldigt sällsynt och ett material som är eftertraktat av samlare så det gäller att inte missta materialet för morganit, turmalin eller behandlad topas.

 
Etiketter: poudrettit
Tanzanit är en blå till blålila variant av mineralet Zoisit. Zoisit är vanligen brun eller grönaktigt men i fyndigheterna vid Merelani i Tanzania blir kristallerna blå till blålila då de utsätts för försiktig värmebehandling upp till några hundra grader. Det var i slutet på 1960-talet tanzanit fick sitt namn för att hedra det enda land ädelstenen hittats i.
Det finns zoisit av ädelstenskvalitet även på andra platser i världen och man hittar ganska lätt vad som kallas "tanzanit" från t ex Pakistan om man letar på internet. Det är visst så att det finns zoisit av ädelstenskvalitet i Pakistan och på andra platser men i motsats till materialet från Tanzania blir det inte blått eller lila vid värmebehandling. Varför det är så vet jag inte men ser fram mot kommande undersökningar på området. Det är ju faktiskt ganska vanligt bland ädelstenar att samma material från olika platser reagerar olika på samma typ av behandling.
Vad som förekommer ganska flitigt i fallet Zoisit är beläggningar på stenar så de får tanzanitens färg. Det gäller sock att se upp då man hanterar dessa stenar då beläggningen lätt skadas eller försvinner. Det har dock pågått en trend att zoisit av andra färger än blå och lila används i smycken. Grön och gul zoisit kan vara ganska attraktiv och eventuellt kommer problemet med belaggda stenar minska i takt med att marknaden för andra färger ökar.
Hyacint är benämningen på en av de stenar som nämns i samband med Arons bröstsköld i Gamla testamentet. Det är stenarna från Arons bröstsköld som ligger till grund för dagens tradition med månadsstenar. Det är svårt att översätta gamla namn på ädelstenar till moderna termer, det är först i modern tid det funnits behov, teknik och kunskap att klassificera olika mineral och ädelstenar. Färg och hållbarhet har varit avgörande för hur olika ädelstenar benämnts genom absolut största delen av människans historia och det har inte spelat så värst stor roll om en röd sten verkligen varit rubin eller råkat vara en röd spinell eller kanske till och med en röd granat. Det finns ingen möjlighet att säga med säkerhet vad Hyacint skulle vara för sten men de flesta forskare på området lutar åt gul-orange zirkon eller eventuellt orangeaktig granat, båda ädelstensmaterial som var kända vid tiden då moseböckerna skrevs.
Liksom för de flesta ädelstensmaterial finns många historier kring diverse magiska egenskaper hos diamanter. Diamant har förekommit så länge i människans historia att det finns både skäl och förståelse till att myter förekommer. Diamanter har använts som både skydd mot ondska och olycka liksom som gift och sagts kunna föra vidare förbannelser. Plinius d. ä. beskriver i sin Historia Naturalis att diamant är hårt men kan ändå krossas genom att först läggas i getblod och sedan slår man på den med en smideshammere. Han har rätt i att diamant är extremt hårt men ändå har sköra riktningar så man faktiskt kan krossa dem. Flisorna från en diamant användes som verktyg för att gravera men man kunde även ta död på någon genom att lägga små flisor av diamant i någons mat. Diamantflisorna skar sedan sönder den utsatte innifrån, lite likande påståendet i filmen morrhår och ärtor. Det finns även påståenden om att diamant är rent giftig men diamant har annars oftast tillförts goda egenskaper som att t ex motverka gift och göra bäraren oövervinnerlig eller immun mot vissa sjukdomar och åkommor. Att sprida rykten att diamanter var giftiga kan förklaras med att det i så fall skulle minska frestelen att stjäla stenar genom att stoppa dem i munnen medan historier om att diamanter skulle ha hälsobringande och magiska egenskaper är bättre i marknadsföringssyfte.

Det är helt riskfritt att äta diamanter, visst bör man undvika vassa skärvor men diamanter reagerar inte alls i organiska processer eller material. Tyvärr kan man alltså inte svälja vigselringen vid akuta magproblem i hopp om att diamanten ska ha samma effekt som koltabletter.
Etiketter: diamant, plinius d ä
Mineralet beryll står för flera viktiga ädelstenar. Mest känd är smaragd som är en grön variant följd av den blå till blågröna akvamarinen. Smaragdes gröna färg orsakas genom spår av krom och/eller vanadium i kristallstrukturen medan akvamarin får sin färg av järn i olika oxidationsstadier. Det finns andra ädelstenar inom beryllfamiljen och den gula heliodoren och den likaledes gula guldberyllen får precis som akvamarin sin färg av järn medan i rosa Morganit och orangea varianter är mangan orsak till färg. Helt ren transparent beryll som är färglös kallas på ädelstenspråk för goshenit.
 
I litteratur om ädelstenar och diamanter beskrivs ofta kortfattat att namnet diamant kommer från grekiskans Adamas som betyder något i stil med "oövervinnerlig". Ordet "diamant" kan visst härledas från ordet Adamas men ordet adamas betyder inte diamant vilket föranlett vissa missförstånd i litteratur på ämnet. Gamla testamentets användande av ordet adamas betyder helt enkelt bara hård sten och ordet har i flera andra gamla texter använts för vad som uppenbarligen varit granat.
Förändringen av betydelse av ord och uttryck gör det svårt att belägga när diamant första gången nämns i litteratur eller när materialet först blir känt av människor. De tidigaste arkeologiska fynden härrör från ca år 100 fvt men genom att studera hål borrade i olika hårda material har man kunnat se ytstrukturer från när diamant använts som borr. Denna metod daterar de första diamantverktygen i Europa till kring 400 fvt medan samma verktyg förekom i mellanöstern ca 300 år tidigare. Fram till 1700-talets början kom alla kända diamanter från Indien så att de först är kända i mellanöstern är logiskt. (de diamanter som hittats på Borneo sedan 600-talet tror man aldrig nått europa förän i modern tid då fyndigheterna först kontrollerades av malaysier och sedan kineser för eget bruk).
Gemmologi är ett relativt nytt ämne och ädelstensområdet har verkligen inte någon tradition att hålla sig till vetenskapliga fakta och arbetsmetoder då de som ägnat sig åt ädelstenar genom historien nästan alltid gjort det utifrån egen ekonomisk vinning och därmed gärna spätt på myter och sägner för att tillföra mystik, attraktion och exklusivitet till sina varor. Idag säljs enorma mängder "ädelstenar" som är av så låg kvalitet att de aldrig skulle platsa i smycken som om de har magiska egenskaper och kan både förhindra och bota diverse åkommor.
Att påstå att vissa mineral och stenar har egenskaper som kan påverka människors hälsa är rent bedrägeri men omsätter stora summor och det är en bransch som tycks kunna verka helt ostört i Sverige.
Provar man att göra sökningar på olika mindre kända ädelstensmaterial på google så domineras träffarna av sidor som säljer stenar genom att ljuga om egenskaper som inte existerar. Hade man sålt t ex bilar eller elektronik och ljugit lika mycket om egenskaper som det görs på stenområdet hade man med största sannolikhet hamnat i fängelse.
Sedan andra halvan av 2014 har det rapporterats oro över att lagren av slipad sten är för stora, särskillt i vissa storlekar, samtidigt som priserna på råsten är höga. Under hösten har prisjusteringar skett vilka antagligen fortsätter under början 2015.
Den fortsatta trenden med små bolag som äger diamantgruvor och själva säljer sin produktion har inte påverkat jättarna DeBeers och Alrosa nämnvärt. Intresset från media dock fortsatt ganska stort när små bolag gör "press-releaser" kring alla större diamanter de hittar, något som varit vanligt senaste åren men knappast förekom under hela 1900-talet. Verkar som att det fortfarande fungerar för att få gratis marknadsföring.
Kina fortsätter sina ambitioner att bli stort som både slip och handelscenter genom att fortsätta köpa in sig i diamantgruvor och brytning framförallt i olika delar av Afrika men även genom att satsa på sina egna diamantfyndigheter, vilka visserligen är ganska små men bra för moralen i den egna diamantindustrin. Kina kommer med stor sannolikhet att utmana Indien som slipcenter och Kina har en fördel då deras strategi varit att få kontroll över primära fyndigheter medan Indien som visserligen har en väldigt lång tradition av diamantslipning senaste 300 åren faktiskt bara varit en mellanhand då deras egna historiska diamantfyndigheter sinade kring år 1700. 
Ryssland fortsätter producera mest diamanter i världen och har ingått samarbeten med Indien där Ryssland kommer exportera sten för slipning i Indien. Från Indiens sida är detta såklart ett sätt försöka bromsa Kina från att ta marknadsandelar från dem.

Vad gäller syntetiska diamanter på ädelstensmarknaden profilerar sig företagen som etiska och ekologiska när de marknadsför sina produkter. Har dock varit fortsatt svårt att få tag i oberoende miljökonsekvensanalyser och i de dokument företagen själva publicerar saknas grundläggande redogörelser för råmaterialanskaffning till pressar och energiåtgång.
Syntetiska diamanter blir långsamt en allt större del av marknaden och det gäller att andrahandsmarknaden är förberedd. Detsamma gäller behandlingar, hpht behandling av brunaktiga typ II diamanter har under året blivit ganska vanlig. Beläggningar, glasfyllningar och laserborrning fortsätter förekomma i ungefär samma omfattning som tidigare, möjligt att beläggningar blir vanligare i takt med att teknik utvecklas och blir mer tillgänglig.

Under hösten diskuterades standarder för diamantgradering livligt. EGL blev ordentligt utskällt och bannlyst från flera handlesplatser då de använt andras terminologi fast med egna standarder och graderingsmetoder. De flesta EGL labb kommer byta namn under 2015 (officiellt sägs att flera av EGLs labb som t ex EGL south africa, EGL international m fl läggas ner).
Det har skapats ett EGL Platinum och vad jag tror om det och fortsatt EGL verksamhet har jag nämnt i tidigare inlägg i denna blogg.
Färglösa granater kallas ofta leucogranater och är av varianten grossular. De är färglösa på grund av att Fe innehållet understiger 2% och att det saknas andra färggivande ämnen. Det är ovanligt med helt färglösa granater men de kan ändå hittas i många delar av världen, t ex Sri Lanka, Kanada och flera länder i östafrika.
Intressant med de östafrikanska stenarna är att de får en gulgrön färg om de utsätts för gammastrålar. Färgen bleks och försvinner ganska fort då stenen utsätts för dagsljus men kan behålla färgen några månader om den förvaras mörkt. Färglös massiv grossular från platser i östra afrika färgas ibland grön för att imitera jade.
Uppfinningsrikedomen kring pärlor fortsatte under 2014, senaste påfundet från Galatea är att plantera in någon form av chip i pärlor. Chippet kan innehålla bilder, filmer eller vad som helst och avläsas av vilken modern telefon som helst.  Galateas produkt där ädelstenar använts som kärna vid pärlodling för att pärlorna sedan ska kunna skulpteras och ädelstenen synas har kopierats av andra. Det är inte så lätt att identifiera det material som använts i pärlan med vanlig gemmologisk utrustning eller med billigare spektrometrar men vid undersökningar hos b la SSEF så har det visat sig att det väldigt ofta inte är det som sägs i pärlorna. Bra att vara vaksam på detta.
Bekräftat naturliga pärlor har under 2014 ökat markant i pris samtidigt som tekniker för pärlodling gör det allt svårare att bekräfta om att pärla är naturlig. Tidigare räckte det ofta med röntgendiffraktion men idag krävs ofta även avancerad spektroskopi tillsammans med dna analys av pärlor för att med säkerhet kunna fastställa att den är naturlig. Det stora intresset för naturliga pärlor gör att allt fler laboratorier gör nödvändiga investeringar för att tillgodose behovet, finns dock mig veterligen ingen i Sverige elller norden som kan utföra den servicen ännu.
Etiketter: pärlor, galatea

Senaste inlägg:

Bloggarkiv

Vill du kommentera, tillägga eller fråga något om specifikt blogginlägg så klicka på rubriken för det inlägget så finns ett formulär för kommentarer där. Vill du kommentera eller fråga något kring bloggen och hemsidan i allmänhet så går det bra här:

Kommentarer:

Scandinavian Gem Academy; Career Gemmology är Norra Europas bästa gemmologiutbildning!

Ämnen i bloggen:

Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.