2014 > 10

Igår spreds nyheten om fynd av diamanter i Jämtlandsfjällen. Det rör sig alltså inte om några diamanter som är av intresse för ädelstensmarknaden men fyndet kan ändå vara intressant. Dessa väldigt små diamanter har bildats när kontinentalplattor kolliderat och under väldiga krafter trycks delar av jordskorpa ner mot magman vilket gör att den börjar smälta. Diamanter som bildats på samma vis finns även i t ex Norge. Diamanter av ädelstenskvalitet bildas på helt annat vis på mer än 140 kilometers djup på platser där tryck och temperaturförhållandena är de rätta. Dessa diamanter förs sedan upp till jordytan genom vulkanisk aktivitet.
Diamanter kan även bildas då en meteorit slår ner, förutsatt att det finns kol närvarande och att rätt tryck och temperaturförhållanden uppstår under tillräckligt lång tid för att kristalliseringen ska hinna komma igång. Dessa "impact diamonds" är även de väldigt små och har inget intresse som ädelstenar. Även ute i rymden kan diamanter bildas då himlakroppar krockar.
Det femte sättet diamanter kan bildas på är såklart då de tillverkas av människor!
Etiketter: diamant, diamanter

Ädelstenar kan bildas genom många olika processer. De flesta ädelstenar tillhör mineralriket men det finns en hel del material som har sitt ursprung någonstans mitt emellan mineral och biologi. När det talas om fossil tänker nog de flesta på t ex dinusaurieben eller växter som fått sin form bibehållen genom att det bildats nya mineral vilka ersatt de biologiska materialen men behållit den ursprungliga formen hos t ex en snäcka, fisk eller ett blad.

Inom ädelstensvärlden är bärnsten det mest kända fossilet. Bärnsten är från början kåda som bevarats genom årmiljoner i forhållanden med låg syrehalt. Det viktigaste fyndområdet för bärnsten är Östersjöområdet, framförallt baltikum, Ryssland och Polen men det hittas även en hel del bärnsten i Sverige.

Andra fossil som används inom smyckesområdet är ammonit, en fossiliserad snäcka som ibland har ett nästan opalliknande skimmer och ibland blivit ersatt av pyrit, båda varianterna är populära i smycken. Då den har flerfärgat skimmer kallas den för ammolit. Fossileserat elfenben från både elefanter, mamut och mastodont används också i smycken, det är bra att känna till hur fossiliserat elfenben identifieras och skiljs från färskt i och med att det förekommer många handelsrestriktioner kring elfenben.

 

Odlade pärlor slog igenom som produkt i början av 1900-talet. Det var i Japan tekniken att plantera in störande objekt som satte igång pärlemoproducerandet i ostron utvecklats av Mikimoto, ett ännu idag dominerande företag på området odlade pärlor av hög kvalitet.
Odlade pärlor har ett direkt samband med utvecklandet av gemmologi som ämne. De första gemmologerna ägnade sig till allra största delen åt att identifiera och skilja naturliga och odlade pärlor från varandra. Pärlodling och utvecklingen av odlingstekniker och den följande kvalitetsförbättringen har allt sedan dess varit ett stort intresseområde inom gemmologin. Från början använde man endoskop för att se igenom borrhål i pärlor för att se om där fanns någon konstgjord kärna. Röntgen användes också väldigt tidigt för att skilja odlade och naturliga pärlor.
Idag är tekniken för pärlodling så sofistikerad att det kan krävas ganska stor erfarenhet och kunskap för att skilja odlade och naturliga pärlor åt. Även om de flesta pärlor någorlunda lätt kan identifieras med 10x förstoring och ett direkt ljus så är många odlade pärlor idag så lika naturliga att de mest avancerade laboratorierna använder en hel serie mer eller mindre avancerade metoder, först visuell undersökning följd av någon form av röntgen sedan undersökning i högre förstoring följt av spektrografi, framförallt VIS-NIR men ibland även RAMAN, och slutligen DNA-analys för att med säkerhet fastställa om pärlor av hög kvalitet är naturliga eller odlade.
Att en pärla är odlad betyder inte alls att den skulle vara värdelös, välmatchade collier av odlade söderhavspärlor har sålts för många miljoner kronor på auktion. Generellt är det ändå så att naturliga pärlor är ännu dyrbarare och ett ytterligare skäl till att det kan vara viktigt att kunna bekräfta om pärlor är naturliga eller odlade är att det faktiskt finns platser och länder, t ex Bahrain, där det inte är tillåtet att handla med odlade pärlor. Skälet till Bahrains ställningstagande är att det finns vilja från de styrande att återupprätta den en gång så fantastiska pärlproduktion som skedde vid stränderna kring persiska golfen. Hur det går med det vet jag inte men ostron är väldigt känsliga mot föroreningar så förhoppningsvis kan pärlindustrin hjälpa till med påtryckningar inom miljöområdet i stater som annars är väldigt glada för sin olja.
Då man vill undersöka om diamanter är naturliga eller syntetiska är ett av de första test man gör att se efter hur de reagerar under lång och kortvågigt uv-ljus, ett bra test särskillt när man vill undersöka många små diamanter på en gång. Syntetiska diamanter fluorescerar vanligen tydligare under kortvågigt än långvågigt uv-ljus medan det är tvärtom för naturliga. Reagerar stenen för kortvågigt gör man fler test för att bekräfta om den är naturlig eller syntetisk.
Asea, som producerade de första syntetiska diamanterna 1953, tog under 60-talet fram en metod att belägga diamanter med ett ca 10 micrometer tjockt lager nickel vilket gjorde att livslängden på slipskivor och andra produkter blev betydligt längre. När jag själv undersökt diamanter tillverkade av ASEA under 50 och 60-talen, både obelagda och Ni-belagda så reagerar de obelaggda diamanterna precis som man väntar sig ganska starkt under kortvågigt uv-ljus men de Ni-belagda reagerar mycket svagt eller inte alls. (Asea tillverkade bara diamanter för industriella ändamål men genom genom diverse avtal och uppköp kom alla dåtida diamanttillverkare få tillgång till tekniken)
Utseendet på de diamanter som tillverkades under 50 och 60 talet skiljer sig tydligt från naturliga stenar men idag så har många syntetiska diamanter samma form, utseende och ytliga kännetecken som t ex trigoner som naturliga vilket gör att de blir allt svårare att identifiera dem rent visuellt.
Det första test man gör för att undersöka en diamants ursprung är att kontrollera om den är transparent för kortvågigt uv-ljus. Detta test fungerar även för Ni-belagda diamanter men då man har större mängd stenar att kontrollera används oftast kortvågigt uv-ljus som test, de stenar som fluorescerar i kortvågigt uv-ljus plockas ut och testas vidare för att avgöra ursprung.
Det finns alltså sedan 50 år teknik att belägga diamanter med material som hämmar förväntade testresultat vilket är bra att känna till då man arbetar med ädelstensidentifiering.
Det har senaste veckan uppmärksammats att det förekommer förfalskade GIA certifikat för diamanter. Falska certifikat är något som dyker upp då och då. Denna gång handlar det om stenar på flera carat som enligt certifikaten är obehandlade men i verkligheten är HPHT behandlade stenar som slipats till samma form och storlek som helt obehandlade diamanter. Man har alltså kopierat stenar som finns i verkligheten och har certifikat från GIA. Trots att det verkar finnas en hel del resurser bakom bedrägeriet så har bedragarna inte varit särskilt noggranna, bilderna är mindre skarpa än i originalcerten och det förekommer stavfel, de har till och med lyckats stava både ordet "diamond" och "grading" fel. Trots så uppenbara fel som stavning så lyckas de ändå använda dessa falska certifikat och prångla ut falska stenar till köpare.
Hur kan detta komma sig? Bedragare behöver inte ens kunna stava för att lura till sig mycket stora summor pengar i den här branschen. Är diamanthandlare analfabeter som inte kan undersöka diamanter själva och till 100% litar på medföljande papper? Hur ser det ut i nästa led? Hur många smycken innehåller behandlade stenar utan att varken nuvarande ägare, guldsmeden eller grossist vetat om att diamanten inte är vad den borde bara på grund av att litar på medföljande certifikat, tydligen ofta utan att ens läsa det? Hur många av dessa smycken har redan kommit ut på andrahandsmarknaden?

Det pågår i USA flera rättsfall med anknytning till diamantcertifikat och den första domen föll häromdan. Resultaten av dessa verkar bli förlikningar som inte offentliggörs och att alla parter är nöjda... Resultaten tycks alltså bli att det faktiskt inte spelar någon roll vad som står i certifikat som medföljer stenar. Detta gör ju såklart att det är än mer nödvändigt för alla som handlar med diamanter i någon form att själva skaffa kunskap om gradering och hur man ser om diamanter är naturliga, syntetiska eller behandlade.
Såg ett avsnitt av engelska antikrundan nyss och de hade en liten tävling där det gällde att prismässigt rangordna tre pärlhalsband bestående av imiterade pärlor, odlade pärlor och naturliga pärlor. Såklart var de naturliga dyrbarast och lika självklart så gissade de flesta besökare och även programledare fel om vilken som var dyrast.
Löjligt och pinsamt var dock att behöva lyssna på den såkallade "experten" som uttalade sig om hur odlade och naturliga pärlor identifierades. Odlade pärlor behöver inte alls vara tyngre än naturliga och de behöver absolut inte ha sämre yta vilket påstods i programmet. Dessutom påstods att naturliga pärlor bildas då sandkorn kommer innanför skalet på värddjuret vilket ju är en myt, det är oftast parasiter av olika slag som utlöser den försvarsmekanism som bildar naturliga pärlor.
Den "expert" som användes i programmet slutade uppenbarligen ta till sig ny information någon gång på 1970-talet vilket borde gjort honom arbetslös för länge sedan om branschen fungerat ordentligt men tyvärr är det fortfarande så att det är lätt för vissa att snöa in på sina områden och sluta se vad som händer i den snabbt föränderliga ädelstensbranschen men ändå anses som någon form av auktoriter. Detta beror förstås på att det är alldeles för lite ifrågasättande kring ädelstenar vilket grundar sig i både rädsla, okunskap och bristande förmåga till kritiskt tänkande hos alltför många handlare, guldsmeder och slutkunder.
Ju kunnigare kunderna är desto större är viljan att betala högre priser för bra kvalitet och naturliga stenar, dock förutsatt att den de köper av åtminstonne ger intryck av att veta vad hen säljer.
Skärning branschen!
SG Lapidarys Ultratec. På bildskärmen visades den sten som slipades i förstoring. SG Lapidarys Ultratec. På bildskärmen visades den sten som slipades i förstoring.
Hade bara en dryg timme på mig men mässan var sig lik, ett brett men inte särskilt djupt utbud. Man hittar i alla fall både slipad och rå ädelsten av varierande kvalitet, fossil, smycken, mineralstuffer och en del tillbehör och verktyg, dock dåligt med gemmologisk utrustning och litteratur.
Roligast var att SG lapidary tagit med en Ultra Tec maskin, något helt annat än den gamla AF maskin jag själv använder, samt visade och berättade om fasettslipning på den och visade nya slipskivor.
Mineralmässigt har Arne Georgzén inte mest men nog intressantast utbud med en hel del nytt och självplockat material från Namibia. Lennart Säfboms opaler höjer nivån för ädelstensområdet och Jörgen Langhofs antikvariska geologiutbud tillför en ytterligare dimension till hela tillställningen.
Vid pärlodling händer det ibland att ostronet förskjuter inplantatet som är tänkt att bilda en pärla. Ofta blir det helt enkelt ingen pärla alls i det ostronet men ibland så blir bitar av inplanterad mantel kvar innanför skalet. Det som händer är att en pärla börjar växa till av "misstag". Då dessa pärlor bildas i ostron kallas de Keshi pärlor och består i motsats till de odlade pärlorna helt av pärlemo. För pärlodlarna är keshi pärlor inte något man vill ha, de kan nästan jämföras med ogräs. Faktum är dock att många keshipärlor blir ganska stora, 8 mm och större är inte helt ovanligt, och är ibland av ganska hög kvalitet. De består precis som naturliga pärlor helt av pärlemo och får från vissa ostronarter t ex pinctada maxima som används för att producera söderhavspärlor en djupare lyster och starkare övertoner än odlade pärlorna från samma ostron. Keshipärlor har alltså precis som andra pärlor en plats på ädelstensmarknaden. Odlingstekniken utvecklas dock och det är allt färre ostron som förskjuter implantat vilket fått med sig att det bildas allt färre keshi pärlor, samtidigt har intresset för dem ökat vilket påverkat priserna.
Brasilien är det land som producerat absolut mest topas för ädelstenmarknaden. Ordet topazio betyder i brasilien gul och har använts för alla möjliga gula stenar men framförallt gul och gulbrun kvarts kom att förknippas med benämningen topazio och senare topas. Detta har levt kvar länge och det händer än idag att man ser att benämningen röktopas användas för rökkvarts och madeiratopas för citrin.
Benämningen "ädeltopas" har använts för att skilja äkta gul och orange topas från citrin.

Senaste inlägg:

Bloggarkiv

Vill du kommentera, tillägga eller fråga något om specifikt blogginlägg så klicka på rubriken för det inlägget så finns ett formulär för kommentarer där. Vill du kommentera eller fråga något kring bloggen och hemsidan i allmänhet så går det bra här:

Kommentarer:

Scandinavian Gem Academy; Career Gemmology är Norra Europas bästa gemmologiutbildning!

Ämnen i bloggen:

Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.