2014 > 08

Det har nyligen påträffats cubic zirkon som belagts med tunna lager syntetisk moissanit på ädelstensmarknaden i Indien. Skälet till att belägga cz med syntetisk moissanit skulle visserligen kunna vara för att hävda att stenen blir mer slittålig, alltså samma argument som de som belägger cz med lager av syntetisk diamant använder. I det här fallet rör det sig dock antagligen om rena bedrägeriförsök då de stenar som belagts med syntetisk moissanit också verkar testa som moissanit, alltså inte som med de diamantbelagda cz vilka har så tunnt lager diamant att det inte lurar vanliga elektroniska diamanttestare.
Syntetisk moissanit är ganska mycket dyrare än cubik zirkon så här finns ett vinstintresse. Är stenarna lösa så skiljer densiteten mycket och det är inte svårt att ta reda på om stenen är cz eller "äkta" syntetisk moissanit. Kan dock bli lurigt att identifiera infattade stenar, dock borde avsaknaden av moissanitens tydliga dubbelbrytning och karraktäristiska inneslutningar vara ett varningstecken.
Smaragd har ansetts vara den av de mest populära ädelstenarna vilken varit lättast att ursprungsidentifiera, alltså se var den geografiskt kommer ifrån. Tittar gemmologen i sitt utbildningsmaterial betyder t ex aktinolitnålar en sak, tvåfasinneslutningar något annat och trefasinneslutningar att stenen är från Kolombia. Detta var sant då antalet smaragdfyndigheter var betydligt färre än idag men som det ser ut nu så finns många olika fyndigheter där smaragderna har liknande inneslutningar som i t ex kolombia och det blir alltså allt svårare identifiera dem utan att ha tillgång till senaste forskningen på området.

Smaragder från Mushakasi i Zambia har flerfasinneslutningar liknande de Kolombianska. Att se skillnad är svårt, de zambianska är mer oordnade men krävs stor erfarenhet för att med säkerhet skilja dem från varandra. Även smaragder från Davdar i Kina uppvisar stor likhet vad gäller inneslutningar med smaragder från Kolombia.
Visst är det rimligen så att det i många fall är möjligt att avgöra geografiskt ursprung för smaragder genom visuell undersökning men då det inte går att göra genom traditionell optisk undersökning bör man vända sig till någon med extra stor kunskap och utrustning för just ursprungsidentifiering av smaragder.
"Wear a sardonyx or for thee,
No conjugal felicity;
The August-born without this stone,
`Tis said, must live unloved and lone."

Traditionellt så är Sardonyx månadssten för Augusti. Denna sten har dock av ledande juvelerarförbund bytts ur till Peridot vilket är en betydligt mer lätthanterlig sten i samanhanget då det inte är helt lätt att veta vad Sardonyx egentligen är.
Sardonyx kan sägas vara en kombination av olika material inom kvartsfamiljen. Sard är den mer brunaktiga varianten av karneol som i sin tur är en orange variant av polykristallin kvarts, alltså kalcedon. När karneol bryts är den ofta brun men efter att ha fått exponeras för solstrålar i ca 6 månader får den sin orangea färg. Denna metod förekommer sedan länge i Indien men i många alluviala fyndigheter på andra platser har karneol sin färg redan då den bryts. Både Sard och karneol uppträder ibland bandad tillsammans med onyx. Tillsammans alltså en variant av Agat. Den svarta onyxen är ovanlig och det är sällsynt att hitta blandningen onyx och sard eller karneol i tillräcklig mängd för att behovet för hela kollektioner med materialet ska kunna marknadsföras. Peridot är en betydligt enklare sten att använda i kollektioner och för massproduktion då den har relativt små variationer i färg och dessutom är ganska billig.


(Onyx används frekvent även som handelsnamn för diverse kalcit/marmor varianter som visst kan vara vackra men inte har någonting alls, varken färg, fysiska egenskaper eller värde, gemensamt med verklig onyx.)
Var tar all bärnsten vägen? Under årtionden har tonvis med bärnsten brutits längs östersjöns östra stränder vilken bearbetats i fabriker i framförallt Kaliningrad, Litauen och Polen. Det är i östra Östersjöområdet 90% av all bärnsten av ädelstenskvalitet bryts. Det pågår dock något märkligt där. De fabriker i Kaliningrad som producerar bärnstensföremål har sagt upp stora delar av sin personalstyrka på grund av att de inte har tillgång till bärnsten av samma kvalitet som tidigare. Fabriker i Litauen och Kaliningrad har till och med importerat bärnsten från b la Ukraina för att kunna upprätthåla produktionen. SJälva brytningen har inte minskat så hur har det blivit såhär?
Smugglingen av bärnsten mellan Ryssland och Polen har ökat enormt senaste åren, från några 10-tals kilo till hundratals kilo per år. Dessutom köper kinesiska företag all nybruten bärnsten de kan komma över. Fabrikerna i Litauen och Kaliningrad vilka i första hand tillverkat produkter för exportmarknaden har tvingats till stora nedskärningar.
Den bärnsten som nu importeras för förädling i Kaliningrad, baltländerna och Polen kan alltså vara importerad från t ex Ukraina och länder som visst har bärnstensfyndigheter men inte alls av samma kvalitet som det baltiska då fyndigheterna består av betydligt äldre material än det som hittas längs Östersjöns stränder.

Senaste inlägg:

Bloggarkiv

Vill du kommentera, tillägga eller fråga något om specifikt blogginlägg så klicka på rubriken för det inlägget så finns ett formulär för kommentarer där. Vill du kommentera eller fråga något kring bloggen och hemsidan i allmänhet så går det bra här:

Kommentarer:

Scandinavian Gem Academy; Career Gemmology är Norra Europas bästa gemmologiutbildning!

Ämnen i bloggen:

Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.