2014 > 05

Vid certifiering av diamanter har det under senare år lagts allt större vikt på slipningens kvalitet. Allt fler diamanter slipas med högre precition och får trippel x (exellent proportions, exellent symmetry, exellent polish) Det finns idag också flera instrument som mäter ljusåtergivning (ASET, Ideal scope m fl) och på många certifikat ingår en liten färgglad bild på just hur ljuset beter sig i stenen. Bedömning av slipning utgår från briljantslipningen vilken är den absolut vanligaste och populäraste slipformen för diamant.
Dagens briljat har utvecklats under 1900-talet sedan Tolkowsky lanerade sin idealslipning 1919. Briljanten är en utveckling av äldre slipformer, under senare delen av 1800-talet var det Old European cut (OE) som blev vanligast och det finns stora mängder OE på den antika smyckesmarknaden och även som lösa stenar från skrotade smycken. För OE används en annorlunda metod när man bedömmer slipningarna vilken tar mer hänsyn till den stora variationen och dåtidens tekniska nivå. Det finns dock stenar som ligger mellan OE och modern briljant vilka ofta bara får slipformen beskriven som "round" eller "round brilliant". Detta gör att dessa stenar får väldigt låg gradering för slipningen i och med att de jämförs med moderna briljanter som slipats efter dagens ideal med modern sliputrustning. Handlare med antika diamanter har länge påpekat orättvisan i det och det diskutteras om det är bättre att inte gradera slipningen alls för dessa stenar än att de får ett intyg med negativa ord. Det är ju så att köpare av diamanter sätter stor tilltro till vad som står i certifikat, trots att det egentligen inte finns någon helt vedertagen standard för hur de ska utformas och vilken terminologi som ska användas.
Alla som handlar med diamanter är väl medvetna om att certifikat kan betyda olika saker beroende på vem som utfärdat dem. Tydlig skillnad ser man på stenar som certifierats av GIA och EGL. EGL stenar med hög gradering är betydligt billigare än GIA stenar med samma gradering. Detta är irriterande och dåligt för konsumenter.
Varför är det då så att olika institut kan ge så olika graderingar? Att gradera diamanter borde inte vara särskillt svårt, det finns till och med en ISO standard för det. Skälet till att det ofta är så stor skillnad mellan just EGL och GIA beror på att de definerar färglöshet aningen olika. Förenklat kan man säga att EGL gör färggradering efter hur stor avsaknaden av gula toner är medan GIA graderar efter den totala avsaknaden av färgtoner som t ex gul, brun och grå. GIA stenar är med rätta högre prissatta än EGL stenar med samma gradering. Denna problematik har tidigare berörts i denna blogg angående GIA och HRD certifikat. Man bör alltså vara ganska väl insatt i diamantgradering och certifieringsstandarder innan man köper dyrbarare diamanter.
Etiketter: gia, egl, diamantgradering

Gem-A har gjort om upplägget av Journal of Gemmology. Kul och bra att den återigen kommer publiceras kvartalsvis.
I nyhetsutskicken kring det nygamla upplägget av tidningen så används dock formuleringar i stil med "nu slipper vi akademiskt krångel mm" När det gäller gemmologi så är dock bristen på just akademiker och vetenskapligt tänkande ett stort problem.  För det mesta är det så att en gemmologs bedömning inte är värd mer än t ex en astrolog eller spådams om det kommer till rättslig prövning eller liknande.
 Det är alltså väldigt lätt att kalla sig ädelstensexpert i Sverige iom att det inte finns någon officiell yrkes eller universitetstitel i ämnet gemmolgi i Sverige och heller inte något sanktionsorgan.
Det är mycket enkelt att framstå som duktig på ädelstenar i Sverige då den allmänna kunskapen är väldigt låg både hos privatpersoner och hos branschaktiva guldsmeder, antikvititshandlare och auktionsförättare jämfört med de flesta andra länder.
Efter att ha genomgått några av Gem-As eller GIAs kurser och fått några bokstäver att titulera sig med anses man ofta som expert på både identifiering och värdering av alla möjliga material och smycken från alla tänkbara kulturer och tidsepoker. Det går faktiskt att få flera fina diplom och en titel från GIA (världens mest kända och respekterade gemmologiska institut och utfärdare av diamantcertifikat) utan att ha sett en enda sten eller smycke i verkligheten. Examen sker dessutom online utan någon som helst möjlighet till kontroll om fusk sker. Jag har själv genomgått flera av deras kurser, har titlar och får till och med använda deras logotyp på min hemsida utan att faktiskt ha behövt se en enda sten under deras kontroll. Inom vilket annat ämne kan man få titlar av världsledande institut utan någon som helst prövning av praktiska kunskaper eller övervakade examinationer?
Att Gem-A som redan har den betydligt lättsammare publikationen Gems & Jewellery anser sig nödgade att göra The Journal of Gemmology mer lättsam känns mest sorgligt.

"Who first beholds the light of day
In spring's sweet flowery month of May
And wears an emerald all her life
Shall be a loved and happy wife."


Smaragd är den sten som utsetts till månadssten för maj. Månadsstenar har sitt ursprung i gamla testamentet men som påpekats vid flera tillfällen tidigare i denna blogg så styrs vilka stenar som ska representera olika månader av handelsorganisationer för ädelstenar, främst American Gem Trade Association, AGTA, vilka byter ut och lägger till ädelstenar beroende på bland annat materialtillgång och trender i branschen.
Arons bröstsköld innehåller de stenar som traditionellt utsetts till månadsstenar och där finns en sten som i översättningar av de äldsta texterna kommit att heta "smaragdos". Det har tagits för givet att denna sten är densamma som idag heter smaragd och således har smaragd fått sin plats bland månadsstenarna.
Här finns dock ett problem. Det fanns inga smaragdfyndigeter i de områden som nämns i gamla testamentet vid den tiden. De äldsta  egyptiska fyndigheterna upptäcks någon gång efter år 100 före vår tideräknings början, alltså långt efter att de texter som nämner "smaragdos" skrevs.
Hur det än är med smaragdens kopplingar till gamla testamentet så är smaragd en ädelsten som använts mycket länge och den är en av våra dyrbaraste stenar. Smaragder av bäst kvalitet hittas främst i Kolombia men smaragder av hög kvalitet har länge, kanske till och med före de egyptiska, brutits i Uralbergen i Ryssland. Idag producerar många länder, bland andra Zambia, Brasilien och Pakistan smaragd av hög kvalitet.

Senaste inlägg:

Bloggarkiv

Vill du kommentera, tillägga eller fråga något om specifikt blogginlägg så klicka på rubriken för det inlägget så finns ett formulär för kommentarer där. Vill du kommentera eller fråga något kring bloggen och hemsidan i allmänhet så går det bra här:

Kommentarer:

Scandinavian Gem Academy; Career Gemmology är Norra Europas bästa gemmologiutbildning!

Ämnen i bloggen:

Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.