2014 > 04

Det publiceras en hel del artiklar på ämnet diamanter inte bara i fackpress för gemmologi och smyckesbranschen utan även i vanlig media. De artiklar som publiceras i vanliga dagstidningar och liknande tenderar dock att vara starkt sensationalistiska och ganska ofta brister skribentens källkritik allvarligt.
Planeter bestående av diamant är en nyhet som brukar återkomma någon gång per år, senast igår på den spanska nyhetssiten abc.es. Visst kan hela planeter bestå av diamant, de tryck och temperaturförhållanden som krävs är inte ovanliga i universum och diamant är ett ämne som är intressant ur många vetenskapliga aspekter men att journalister som skriver artiklarna så ofta drar löjliga paralleller och förutsägelser om diamantpriser på jorden är bara fånigt. Detsamma gäller de "nyheter" om den stora hemliga diamantfyndigheten någonstans i Sibirien för ett par år sedan vilken påstods innehålla så stora mängder diamanter att världsmarknadspriset skulle sjunka drastiskt. Denna och liknande fyndigheter bildades då meteoriter slog ner på jorden på platser med god tillgång på kol, t ex sedimentära avlagringar innehållande organiskt material. Diamant bildas av kol och kol av organiskt ursprung är mycket vanligt på vår planet. Här en parallell till en annan typ av återkommande "nyhet", nämligen kring de företag som erbjuder servicen att efter kremering av både människor och husdjur använda askan till att skapa en diamant. Levande väsen består till stor del av kol och det finns flera företag med orden diamant och t ex "dna" eller "life" i namnen som tar emot aska från avlidna och använder för att skapa konstgjorda diamanter. Detta har pågått i närmare 10 år och är alltså ingen nyhet längre.
Det är egentligen ganska enkelt att tillverka diamanter på konstgjord väg. Detta har gjorts i drygt 50 år och är en stor industri. Den största delen av den syntetiska diamantproduktionen går till industriändamål. Diamanter används i t ex borrar och sågklingor. När det gäller diamanter som bildats i t ex meteoritnedslag så är det diamanter av industrikvalitet som bildas, dessa stenar har alltså ingenting med ädelstensmarknaden att göra då de är väldigt små och saknar ädelstenskvaliteter i form av klarhet och färg. Detsamma gäller de planeter som det rapporteras om, de begränsade undersökningar som kan göras visar att de troligen inte alls handlar om diamant av de kvaliteter ädelstensbranschen är intresserad av.
De diamanter som tillverkas på konstgjord väg, är de då något "hot" mot smyckesdiamantmarknaden? Nej det är de inte. Ännu så länge är syntetiska diamanter max bara ett par procent av den totala diamantomsättningen men detta väntas öka. Jämför man med rubin så tillverkas enormt stora mängder syntetisk rubin för ädelstensmarknaden och det är något som hållit på i 100 år utan att påverka priset på naturliga rubiner, antagligen är det tvärt om i och med att rubin blivit mer känd och tillgänglig än den vore om bara naturligt material fanns. Priset skiljer dock avsevärt på rubiner och diamanter om de är av naturligt eller syntetiskt ursprung. Med rätt utrustning och kunskap kan man dock identifiera och skilja ut alla syntetiska diamanter och rubiner från naturliga. Detta är något som visserligen kostar en del ibland men egentligen inte är särskillt svårt.

Dagens Industri lyckades häromdagen med ett nytt lågvattenmärke vad gäller okunskap om ädelstenar och gemmologi. I en artikel med rubriken "Världens dyraste diamanter" följer en lista som man tror är ett skämt. Visserligen är en av stenarna en diamant men inte den dyraste. "Diamanten painit hittades på 50-talet i Burma..." den formuleringen och liknande som "jadeitdiamanten" gör såklart att man måste ifrågasätta tidningens kunskaper om råmaterial över huvud taget. Artikeln är rent vilseledande och skulle samma formuleringar ske i samband med försäljning skulle brott ha begåtts.
Att okunskapen är stor kring diamanter och ädelstenar inom journalistkåren är allmänt känt. Visst kan man ha viss förståelse för att carat stavas med k någon gång ibland men att ett så uppenbart fel återkommer i i stort sett varje artikel som skrivs om diamanter och ädelstenar är faktiskt en liten skandal. Det är faktiskt lika dumt att stava carat med k när man talar om vikt som att använda % när man menar kilo.

Här en länk till artikeln, trots att den har redigerats är den ändå full av dumheter: http://www.di.se/artiklar/2014/4/22/varldens-dyraste-diamanter/
Peridot är en ganska populär och vanlig ädelsten som sällan kostar särskillt mycket. Det finns dock en typ av peridot som är väldigt dyrbar och kostar många tusen kronor per carat och det är den peridot som hittas i vissa typer av meteoriter. Dessa peridoter bildades i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter och kan vara äldre än våra äldsta diamanter, alltså långt över 3 miljarder år gamla. De meteoriter som kan innehålla peridot är en typ av järnmeteorit som kallas pallasit och består till största delen av järn men ibland har transparenta olivinkristaller som kan fasettslipas.
När dessa extremt sällsynta stenar som sällan når upp till en carat sitter infattade i ett smycket ser man ingen skillnad på dem och "vanlig" peridot men med hjälp av förstoring ser en gemmolog att inneslutningar ser olika ut beroende på stenens ursprung. Finns inga inneslutningar krävs betydligt mer avancerad utrustning i form av spektrografi (FTIR) och röntgen (XRF, EDXRF) som kan spåra spårämnen som t ex nickel.

"Pallasit" som dessa peridoter ibland lite felaktigt kallas är stenen för de som vill ha något verkligen exklusivt utan att det behöver synas för mycket!
Etiketter: peridot, ädelsten, meteorit
DN 16/2 1955 DN 16/2 1955

Det är mycket diskuterande kring syntetiska diamanter just nu. Skälet till det är såklart att de blir allt vanligare och att det förekommit vid flera tillfällen att paket med små diamanter varit utblandade med syntetiska. Syntetiska diamanter har förekommit länge, på ädelstensmarknaden sedan 1980-talet, även om den första syntetiska diamanten av smyckeskvalitet identifierades av GIA redan 1971. Det är knappt 20 år efter att de första syntetiska diamanterna framställde.
General electrics tillkännagivande av sina lyckade försök att framställa syntetiska diamanter den 14 februari 1955 var dock ingen stor nyhet i Sverige men notisen i DN den 16/2 samma år lästes nog ändå med förskräckelse av de forskare hos Asea i Stockholm som redan i februari 1953 lyckats med samma sak men av flera skäl, bland annat funderingar kring om man verkligen kunde patentera sådant naturen redan skapat samt tron att ingen annan höll på med samma sak, valt att inte offentliggöra sin upptäckt. Ett skäl till att man trodde sig vara ensamma på området var att P W Bridgeman, högtrycksfysikens frontfigur vid den tiden, på direkt fråga vid besök i Sverige 1951 sagt att han inte kände till någon som höll på med forskning kring diamantframställning. Vilken information han fick om Aseas försök är oklart men GEs utrustning var till stor del utvecklad av just Bridgeman.
Utrustningen hos Asea och GE är ganska lik varandra men en markant skillnad är att hos Asea så kristalliserade de första diamanterna spontant medan hos GE växte de till på groddkristaller.
Aseas produktion började i Stockholm men fortsatte i stor skala i Robertsfors under 60-talet, först under Aseas egen regi, senare tar Element 6 över, och pågår fortfarande där men kommer snart upphöra i och med att beslut finns att lägga ner eller flytta verksamheten senare i år.

Det har nyligen publicerats en artikel hos rough-polished.com med påståenden som fått stor uppmärksamhet och spridning internationellt. Det påstås i artikeln att det tillverkas stora mängder syntetisk smaragd som är så bra kopior av naturlig att gemmologiska laboratorier inte kan se skillnad, produkten är så bra att den till och med kan kopiera egenheter som finns hos t ex kolombianska smarager så bra att det inte går se skillnad mellan naturliga stenar och deras syntetiska produkt. I artikeln hänvisas till den ukrainska smaragdkartellen och hur den påstås sälja syntetiska smaragder till indiska inköpare. Smaragderna är väldigt lika naturliga och man kan alltså till och med i tillverkningsprocessen anpassa egenskaper hos stenarna som gör att de får egenskaper som tillhör vissa specifika gruvområden.
Detta låter ju fantastiskt men är såklart rent nys och det hela ligger på samma nivå (marknadsföring eller andra syften?) som de företag som för några år sedan påstod att de genom att använda rester från slipning av naturliga rubiner, safirer och smaragder kunde smälta om slipresterna och skapa nya stenar som till och med hade naturliga inneslutningar. Jag undersökte själv många sådana stenar från ett indiskt företag för ett par år sedan i Tyskland och de visade alla såklart tydliga tecken på syntetiskt ursprung. Mina observationer gjorde företagets representant på plats minst sagt upprörd, inte kunde väl ett välrenommerat företag undanhålla sina försäljare viktig information?

Etiketter: smaragd
"She who from April dates her years,
Diamonds shall wear, lest bitter tears
For vain repentance flow; this stone,
Emblem of innocence, is known."

April har fått diamant som månadssten och enligt poemet ovan så får de som är födda i april det lättare om de bär diamanter. Mycket bra formulering i marknadsföringssammanhang.
Diamant är den viktigaste ädelstenen, den är mest känd och omsätter många gånger mer pengar än alla andra ädelstenar tillsammans. Diamant är en av de ädelstenar som använts längst av människan men det är genom marknadsföringskampanjer av företaget DeBeers under hela 1900-talet som diamant fått den ställning den har idag på ädelstensmarknaden. "A diamond is forever" är nog den mest kända sloganen och det ligger en hel del sanning i den. Diamanter tillhör de äldsta föremål som finns på jorden. De bildas djupt nere under jordskorpan på platser där tryck och temperaturförhållanden gör att kol kristallierar på ett sådant vis att diamant bildas istället för till exempel grafit eller att kolatomerna bildar föreningar med andra grundämnen. Diamanter består alltså enbart av ett enda grundämne, kol, vilket är unikt bland ädelstenar. Diamanter används gärna i smycken av guld eller platina, silver anses vara för billigt för att matcha diamanten. Guld och platina har även smidesegenskaper som gör att man kan tillverka mer intrikata och finare smycken än i silver.

När man arbetar som gemmolog är det framförallt diamanter man stöter på i vardagen och det gäller att ha koll på dem. Det viktigaste idag är att vara beredd på att syntetiska och behandlade diamanter börjar dyka upp inte bara i nytillverkade smycken utan även på begagnatmarknaden. Idag är det många företag som lever av att tillverka diamanter till smycken.
1971 undersöktes och graderades den första syntetiska diamanten av smyckeskvalitet av ett laboratorium. Syntetiska diamanter av industrikvalitet hade då tillverkats i nästa 20 år av bland andra ASEA, GE och DeBeers.

Senaste inlägg:

Bloggarkiv

Vill du kommentera, tillägga eller fråga något om specifikt blogginlägg så klicka på rubriken för det inlägget så finns ett formulär för kommentarer där. Vill du kommentera eller fråga något kring bloggen och hemsidan i allmänhet så går det bra här:

Kommentarer:

Scandinavian Gem Academy; Career Gemmology är Norra Europas bästa gemmologiutbildning!

Ämnen i bloggen:

Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.