2014 > 03

I dagens DN finns ett litet reportage om att handla på auktion. Visst ett intressant ämne men som vanligt då personal från auktionsverk och liknande intervjuas i media eller deltar i underhållningsprogram på tv så upprepas det mantra som vi hört i 20 år nu att antikviteter av olika slag "fortfarande är så billiga i Sverige". Såklart att folk som lever på att sälja begagnade saker vill skapa en bild av att deras produkter är "för billiga" trots att det inte är sant.
Det är lätt att jämföra auktionskataloger och slutpriser och visst skiljer priser mellan olika länder men det är inte så att man nu längre kan peka på geografiska regioner och generallisera att det är billigare på vissa platser än andra. Den som utalar sig så är antingen väldigt okunnig inom området eller underskattar sina kunder. De som handlar exklusivare antikviteter och design handlar internationellt och har stor koll på marknaden, oavsett om den fysiskt råkar vara i Stockholm, New York eller Hong Kong.

UV ljus är som tidigare nämnts ett mycket bra hjälpmedel vid identifiering av diamanter och många andra ädelstenar. För diamanter så är uvljus i olika former dessutom till hjälp då man ska undersöka om diamanter är syntetiska eller har utsatts för vissa typer av behandling för att bli mer attraktiva.
För undersökningar använder man vissa typer av uvljus men uvljus finns även i solljus och i många typer av belysning. Att diamanter ibland fluorescerar i uvljus är bra vid identifiering men diamanter som fluorescerar väldigt mycket värderas faktiskt lägre än andra. Detta på grund av att fluorescensen ger stenen en annan ton eller färg i vissa ljus. Ska man tillverka ett smycke med många diamanter vill man matcha stenarna vad gäller färg och klarhet. Vad som sällan syns i dokumentationen då man köper diamanter är hur mycket de fluorescerar. Bärs ett smycket med många diamanter och någon eller några har stark fluorescens så kommer dessa stenar lysa med ett annorlunda sken vilket kan förta intrycket av smycket.
Fluorescensen är något som graderas allt oftare och det kan vara en bra ide att ställa frågor kring det om man vill matcha diamanter.
Att använda UV ljus är vanlig och en viktig metod då man identifierar ädelstenar. UV ljus fungerar bra på både lösa och infattade stenar vilket är bra. Det är vanligen luminescenseffekter i form av fluorescens och fosforescens man letar efter och då i två olika våglängder inom det ultravioletta spektrat.
UV ljus kan dock användas för en annan typ av test, nämligen om material släpper igenom eller absorberar uvljus. Man kan komma ganska långt i undersökandet av om diamanter är syntetiska eller hpht behandlade eller om färglösa safirer är naturliga eller syntetiska med hjälp av vanlig kortvågigt uvljus genom att lysa igenom stenen mot en fluorescerande bakgrund. Transparensen i kombination med bedömning av fluorescensfärger och eventuell fosforescens är alltså enkla test som i många fall är diagnostiska men som vanligt för det mesta endast ett led i en mängd tester som behöver göras för att identifiera material och eventuella behandlingar. Att testen för det mesta fungerar bra även för infattade stenar är vi som arbetar med identifiering av ädelstenar mycke tacksamma för.
Det tillverkas och saluförs flera ganska dyra instrument som bygger på just uvtransparens för identifierande av eventuella syntetiska diamanter (se tidigare blogginlägg) och nu senast för rubiner. Dessa instrument är ganska dyra och till stor del faktiskt helt onödiga om man har grundläggande gemmologisk utbildning. Intressant vore om någon tillverkare skapade instrument där det fanns en större mängd våglängder att välja mellan, det skulle ge större möjligheter för enskilda att hitta nya vägar till identifiering och ett instrument skulle vara användbart till fler olika material. Fast det är nog så att detta inte ligger i någon instrumenttillverkares intresse iom att förutsättningen för att sälja flera liknande instrument skulle minska.

Csarite, eller Zultanite som det kallades tidigare, är helt enkelt en variant av diaspor från bergen i västra Turkiet med färgväxlande effekt. Denna variant av färgväxlande ädelsten byter färg från toner av guldgul till rosa beroende på ljusförhållanden. Materialet har goda ädelstensegenskaper med hårdhet kring 6,5-7 och brytningsindex på drygt 1,7. Det är dock den färgväxlande effekten som gör materialet riktigt intressant som ädelsten.

Företaget som idag kontrollerar brytningen heter Milenyum Mining Ltd, då materialet salufördes från 2005 till för något år sedan var det Zultanite Gems LLC som hade monopol för försäljningen. Historien kring färgväxlande diaspor påminner alltså lite om den kring tanzanit. Man vill kontrollera produktion och tillgång genom att ge ett företag monopol.

"Who in this world of ours their eyes
In March first open shall be wise,
In days of peril firm and brave,
And wear a bloodstone to their grave."


Blodsten, en variant av grön jaspis / kalcedon med röda stänk som påminner o blod orsakade av järnoxid, användes redan av Babylonierna som amulett och tidigt ansågs den hjälpa mot blodburna sjukdomar. Blodsten är en av de stenar som ingår i den judiske översteprästens bröstplåt och den nämns flera gånger i gamla testametet och, som synes i citatet ovan, även i samband med lanserandet av den gregorianska kalendern. Det finns även en tradition som menar att "blodet" symbolserar jesus blod vilket gett bärande av stenen en religiös innebörd.
Blodsten har senare fått sällskap av akvamarin som månadsten för mars. Akvamarin är en betydligt populärare och dyrare ädelsten än blodsten vilket gjort att i många samanhang är det bara akvamarin som nämns som månadssten för mars av försäljare, det är helt enkelt mer lönsamt så.

(ibland kallas även hematit för blodsten på grund av sin ofta tydliga röda streckfärg.)

Sitter och fördriver lördagkvällen med att värdera en alexandrit. Det är kul med färgväxlande stenar även om just denna inte visar mer än 20% färgväxlingseffekt vilket såklart drar ner värdet avsevärt jämfört med om den haft 100%. Man graderar färgväxlande stenar genom att studera vilken färg de har i dagsljus respektive ett ljus som någorlunda motsvarar ett stearinljus. Det är framförallt genom att bedömma skillnaden i färg i de olika ljusen man graderar alexandrit även om såklart nyans, ton och färgmättnad också är viktiga. Alexandriten började användas i smycken under 1800-talets första hälft och då hade man antingen dagsljus eller någon form av eld som belysning och det är dessa ljuskällor som fortfarande ligger till grund för hur färgväxlande stenar graderas och värderas. Det man frågar sig är hur många av dagens alexandritsmycken som bärs i något av dessa typer av ljus? Det är idag sällan smycken bärs utomhus och inomhus är det helt andra typer av ljus som används idag och det är i praktiken nog ytterst sällan en alexandrit eller färgväxlande granat visar sig från sin "bästa" sida (alltså den sida som är bäst enligt rådande värderingskriterier). Är det dags för ny standard för att bedöma färgväxlande stenar? I så fall kanske man borde notera färgen i kanske fem olika typer av belysning?

Senaste inlägg:

Bloggarkiv

Vill du kommentera, tillägga eller fråga något om specifikt blogginlägg så klicka på rubriken för det inlägget så finns ett formulär för kommentarer där. Vill du kommentera eller fråga något kring bloggen och hemsidan i allmänhet så går det bra här:

Kommentarer:

Scandinavian Gem Academy; Career Gemmology är Norra Europas bästa gemmologiutbildning!

Ämnen i bloggen:

Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.