2013 > 10

Det dyker ofta upp överaskningar när man arbetar med identifiering av smycken och ädelstenar. Jag fick härromdagen frågan vad armbandet på bilden var gjort av. Små vita porösa pärlor som vid en första anblick påminde om ben eller horn, dock kunde ingen av de strukturer man ser i dessa material ses. Att de flesta pärlor var lackade kunde tyda på att materialet inte tar polering särskillt bra eller är skört. Under LWUV reagerade det obehandlade materialet med svag blåaktig fluorescens. Då materialet är opakt och sitter trätt på en nylonlina är det svårt att göra fler tester men tack vara att armbandet hade en stämpel kunde det tillslut fastställas att materialet är strutsägg.
Första gången jag stött på det materialet i ädelstensammanhang.

Etiketter: gemmologi, strutsägg

Scheelit, CaWO4, är ett i ädelstensammanhang lite ovanligare material som i första hand bryts för sitt innehåll av wolfram. Mineralet har fått sitt namn av den svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele, verksam i Köping under 1700-talet och hittades första gången i Bispberg i Dalarna. Scheelite är lite för skört och mjukt, 4,5-5, för att vara en riktigt bra ädelsten men dess färg kan vara ganska attraktiv och det finns alltid intresse från samlare vilket gjort att scheelit idag ändå är ganska etablerad och ett material gemmologer måste vara bekanta med.

Scheelit tillverkas även på konstgjord väg för industriella ändamål och en hel del syntetisk scheelit slipas och hamnar på ädelstensmarknaden. Dessa stenar identifieras genom att studera inneslutningar och tillväxtstrukturet i förstoring, många syntetiska stenar saknar dessutom det REE spektra man förväntar sig (Det har dock blivit allt vanligare att syntetisk scheelit dopass med REE vilket ger dem spectra) Kortvågigt UV-ljus är också till hjälp då fluorescenceeffekterna är olika för naturlig och syntetisk scheelit. 

Etiketter: scheelit, gemmologi

Lämnade för drygt en månad sedan in en vitguldkedja till Brandts guldvaror i Norrköping för reparation. En fästögla hade lossat och den motsvarande höll på att lossna. Reparationen skulle alltså kräva två lödningar. Expediten var trevlig och sade ett ganska högt pris för reparationen men menade att det var värt det för den skulle bli så bra att det inte var möjligt att se lödningarna. Som ni ser på bilden syns reparationslödningarna tydligt och dessutom är det en nyansskillnad i färgen. Detta var alltså enligt Brandts den bättre nivån av guldsmide. Man undrar hur kedjan hade sett ut lagad på deras vanliga nivå?
Vid inlämnandet sade expediten att de hade mycket nu och att det kunde ta upp till tre veckor innan det var färdigt men lovade höra av sig så fort jobbet var gjort, de skulle försöka hinna färdigt tidigare. Detta visade sig inte vara sant, när jag efter en dryg månad gick och frågade om kedjan var den visserligen klar men de hade inte brytt sig om att informera mig trots att de hade både telefonnummer och emailadress.

Ett tips till både dem och andra är att höja kvalitetsivån på både service och hantverk om de tänkt sig en framtid inom branschen för det är verkligen ingen brist på duktiga guldsmeder och designers i det här landet.

Från slutet av 1970-talet och delar av 1980-talet såldes mängder av "investeringsstenar" till privatersoner, främst diamanter men även många rubiner och safirer vilka hade identifieringsintyg från något internationellt erkänt gemmologiskt laboratorium, ofta IGI eller HRD. Dessa förseglade förpackningar med inplastad mikrofilm tillsammans med övertygande "intyg" kring gradering och garanterad värdestegring tillagda av de som sålde stenarna dyker ofta upp. Besvärligt är att stenarna är förseglade och därmed omöjliga att kontrollera, kunder vill sällan att förseglingen bryts i tron att detta skulle påverka stenens värde. Det är alltid intressant när man väl får möjlighet att undersöka en sten som legat väl förseglad i kanske 30 år. Informationen på den slutna förpackningen stämmer i stort sett alltid men å andra sidan är det väldigt lite som står på förpackningen, sällan mer än identitet och vikt. Som gemmolog är det alltid kul och intressant att få öppna och undersöka dessa stenar. Det är dock sällan särskilt kul för stenens ägare att få värderingen. Stenen är alltid vad den sägs vara men den mer eller mindre garanterade värdeökningen som bifogde dokument ofta insinuerar har vad jag personligen erfarit alltid uteblivit, oftast är det så att dessa stenar visar sig ha betydligt lägre värde idag än vad stenens ägare betalade. Senast idag undersökte jag en safir, se bilden, med flera bifogade dokument och kvitton. Denna sten värderades idag av mig till knappt en tredjedel av vad den kostade 1984. 
Denna typ av marknadsföring fortgår såklart även idag men ser annorlunda ut. Ur gemmologisk synvinkel är det intressant att få undersöka stenar som varit förseglade 30 - 40 år iom att många av de idag vanliga behandlingarna inte förekom vid tiden för försäljningen. 

Agat, Kalcedon & Jaspis

Agat är antagligen den mest kända varianten av polykristallin kvarts, (poly = fler/många, se tidigare blogginlägg) dit även kalcedon och jaspis hör. De är alla medlemar av kvartsfamiljen och består av mängder av mikrokristallina kvartskristaller (microkristallin = enskillda kristaller ses alltså bara i mikroskop). Agat är ofta bandad, vågiga linjer i olika färger, och är en mycket populär ädelsten. Den tar precis som övriga kvartsvarianter poliering väldigt bra och är tacksam att slipa. Många agatvarianter är dessutom ganska billiga medan vissa agater, t ex eldagat av hög kvalitet och agat med vissa unika mönster kan bli relativt dyrbara. Den allra dyrbaraste varianten av polykristallin kvarts är krysopras, särskillt då den är translucent och har en jämn, djup grön färg som kan påminna om både jade och smaragd.

Agat bildas på flera olika vis, t ex kan fossil bestå av agat, kisel, Si, och syre, O, har helt enkelt kristalliserat och tagit över formen från en död växt eller djur. Agat bildas även i hålrum i berg där kisel och syrerika vätskor samlats och långsamt kristalliserat. Olika spårämnen kristalliserar i olika takt och bidrar till att agat får band i olika färger. Man kan förenklat jämföra agatbildning med att koka ett ägg, det stelnar först i de yttre lagren och sedan succesivt innåt mot kärnan. Ett ägg får två färger, vit och gul medan agat kan få band i nästan vilken färg och nyans som helst. Precis som att ägg ibland är löskokta så finner man ibland agatnudlar, bolliknande stenar, som faktiskt innehåller vätska. Det är inte så extremt sällsynt som man kan tro att hitta agatnudlar som när man sågar isär dem visar sig innehålla vätska. Om man har en agatnudel och misstänker att den kan innehålla vätska är det vanligt att man slipar upp ett ”fönster” för att eventuellt kunna se vätskan. Dessa stenar är eftertraktade av samlare.

Heliotrop eller blodsten som den även kallats (också hematit kallas ibland blodsten pga sin röda streckfärg) är en grön variant av kalcedon med röda stänk som består av jaspis. De röda stänken påminner ibland om blod och har enligt viss tradition symboliserat jesus blod vilket gjort att stenen har en ganska hög attraktionskraft inom flera religiösa grupper.  

Vissa behandlingar av ädelstensmaterial är så vanliga att många inte längre reflekterar över dem. Några exempel är akvamarin, rubin och safir. Dessa ädelstenar värmebehandlas mycket ofta och det är en behandling som är stabil, den försvinner alltså inte över tid eller påverkar materialens hållbarhet. Värmebehandling av t ex rubin eller akvamarin är så etablerat att en omvänd bevisbörda uppstått, det är
alltså upp till en eventuell säljare att bevisa att stenen faktiskt inte är behandlad. När det gäller rubin och safir bedömmer man detta genom att i mikroskop studera inneslutningar och tillväxtstrukturer. För akvamarin är detta betydligt svårare, de flesta akvamariner har hög klarhet och saknar alltså inneslutningar man kan studera. Dessutom
är akvamarin av medel eller lägre kvalitet så billigt att det inte lönar sig att göra undersökningar. Det finns dock ett undantag bland akvamarinerna och det är den variant som kallas Santa Maria efter den fyndort i Brasilien där de första gången påträffades. Dessa akvamariner har ofta en väldigt bra färg, starkt djupblå. Santa maria akvamariner får sin färg på ett något annorlunda vis än "vanliga" akvamariner och färgen påverkas inte alls på samma vis vid en värmebehandling. Santa maria akvamariner kan identifieras genom sin pleokroism vilken inte ser likadan ut som för andra akvamariner. En gemmolog kan därmed alltså ofta avgöra om akvamariner med bra färg
(alltså de dyrbaraste) är av Santa maria typ eller inte. Är den av santa maria  typ är den obehandlad vilket kan höja stenens värde. I fallet akvamarin blir prisskillnaden inte så väldigt stor som den blir hos t ex en rubin som om den har rätt färg och klarhet bekräftas vara helt naturlig och obehandlad får ett mångdubblat högre värde än en
motsvarande kvalitet som är behandlad.
Det är inte alltid så lätta att få ut sitt varumärke men har man väl etablerat sig så gäller det att associeras med rätt saker för att synas på den marknad man är ute efter. Stora internationellt etablerade företag kan vara väldigt petiga med vem som får sälja deras varor. Ett aktuellt exempel är Ole Lynggaard som för ett par år sedan öppnade en egen butik i Stockholm. De har även tidigare haft höga krav på återförsäljare men dessa verkar nu blivit ännu högre. Wissings guld i Linköping kommer t ex att sluta sälja Lynggaards smycken iom att deras krav påverkar för mycket av det övriga utbudet. Även internetbutiken sobling.se kommer sluta sälja deras smycken vilket jag anar även det beror på samma krav.
Är detta bra eller dåligt? Att inte uppfylla vissa företags krav betyder ju inte att det övriga sortimentet är dåligt, kan faktiskt vara tvärtom, särskillt om man vill sälja egna smycken eller ta in nya och mindre kända designers. Å andra sidan verkar det som i fallet Lynggaard vara så att färre butiker utanför de städer där de har egna butiker kommer exponera deras varor vilket riskerar att göra märket mindre känt bland allmänheten.
Man kan på sätt och vis jämföra denna strategi med t ex Cocacola, vill man sälja deras drycker så är det ekonomiskt väldigt fördelaktigt att bara ha just deras drycker i sortimentet exponerade i kylar man får från cocacola. Man vet vad man får men har mindre valfrihet, både som kund och återförsäljare.
Både Wissings och Sobling har iaf just nu bra rabatter på Ole Lynggaard smycken så se det positiva och passa på att fynda!

Några av de senaste blogginläggen har behandlat färgade diamanter, här kommer en liten redogörelse för andra färger och färgeffekter som förekommer i naturliga diamanter.

De allra flesta diamanter som används till smycken är färglösa, eller i varje fall i stort sett färglösa. Det är i färglösa diamanter briljans och dispersion, "eld", syns bäst.
Det har dock blivit allt populärare med färgade diamanter i smycken. Diamant tillhör de få ädelstenar som kan ha vilken färg som helst, diamant kan dessutom ibland även vara färgväxlande, alltså ändra färg beroende på omgivande belysning.
Attraktivt färgade diamanter är sällsynt, bara en bråkdel av alla diamanter som bryts har en färg som är attraktiv i ädelstensammanhang. Dessa stenar benämns som "fancy", ibland på svenska används begreppet fantasifärgade. Tack vare att det bryts så väldigt mycket diamanter så hittas tillräckligt många fancy färgade stenar för att de kunnat etablera sig på ädelstensmarkanden.

Färgade diamanter får sin färg på lite annorlunda vis än de flesta andra ädelstensmaterial. Får en diamant växa till under perfekta förhållanden utan förorenande ämnen blir den färglös. De viktigaste färggivarna i diamant är förekommst av kväve, N, och deformationer i kristallstrukturen. Även Bor, B, och väte, H, påverkar färg liksom ibland vissa typer av inneslutningar, tvillingbildningsplan, tillväxtstrukturer mm. Ofta är det flera orsaker som samverkar för att en fancy färg ska uppstå.
Det är viktigt att vara medveten om att de flesta färgade diamanter som finns på marknaden inte är naturligt färgade utan fått sin färg genom konstgjord behandling. Det krävs ofta en duktig och erfaren gemmolog med tillgång till mer avancerad utrustning än de vanligaste gemmologiska instrumenten för att definitivt avgöra om en diamant fått sin färg på naturlig eller konstgjord väg. Värde och pris på naturliga respektive behandlade eller syntetiska fancy diamanter skiljer enormt mycket.

Blå diamanter
Blå diamanter får sin färg pga att det finns små mängder Bor i strukturen. Boratomer har ersatt enstaka kolatomer vilket orsakar absorption av ljus och ger en blå färg. Naturligt blå diamanter är sällsynta och dessa stenar tillhör gruppen TypIIb. Eventuellt kan även Väte spela viss roll för blå färg i diamanter. Det finns ändå gott om blå diamanter på marknaden, dock viktigt att känna till att dessa stenar fått sin färg genom behandlingar på konstgjord väg vilket påverkar priset avsevärt.

Gula diamanter
Gul färg är mycket vanligt i slipade diamanter. Oftast syns dock inte det då stenarna är infattade i smycken. Den gula färgen orsakas av kväve, N, som förekommer som spårämne i nästan alla diamanter. Gula toner anses sänka stenens värde men om stenen istället är kraftigt gul faller den under benämningen Fancy och blir istället med dyrbar och eftertraktad.
Den vanligaste färggraderingsskalan går från D till Z och om en diamant får gradering D är den helt färglös, alltså helt i avsaknad av gula toner. Ju längre ner i alfabetet en sten hamnar desto mer syns de gula tonerna.

Gröna diamanter
Grön färg i diamant uppstår då stenen utsatts för bestrålning. Detta sker naturligt och det är vanligt att råa diamanter är svagt gröna. Bestrålningen gör att enstaka atomer slås bort från sin plats i kristallstrukturen vilket orsakar absorption av ljus och därmed färg. Färgen sitter dock nästan alltid väldigt ytligt och försvinner när diamanten slipas.
Naturligt gröna slipade diamanter är sällsynta men det är vanligt att man bestrålar diamanter på konstgjord väg för att skapa grön färg.
Den mest kända naturligt gröna diamanten är "Dresden green".

Rosa diamanter
Vad som orsakar den rosa färgen är inte helt klarlagt men antas ha med störningar i kristallstrukturen att göra. Precis som för andra diamanter så tillhör även de största rosa diamanterna typ IIa men rosa diamanter finns även som typ I.
 
Orangea diamanter
Orangea diamanter är extremt sällsynta, betydligt ovanligare än rosa. Oftast har orangea diamanter toner av brunt, gult eller rosa i sig vilket sänker värdet på dem betydligt jämfört med om de saknar toner av andra färger.
Orangea, precis som andra färgade diamanter får vanligen sin färg graderad enligt följande: Fancy, Fancy Intense, Fancy Vivid, Fancy Deep and Fancy Dark. Orsaken till att diamanter kan få orange färg är inte helt klarlagd men har att göra med störningar i kristallstrukturen tillsammans med spår av kväve.

Bruna diamanter
Brun är den vanligaste färgen hos diamanter. Den kan bero på både spår av kväve, störningar i kristallstruktur och inneslutningar. Vanligen vill man inte ha brun färg men vissa nyanser anses attraktiva och saluförs med namns som Cognac, Choklad eller Champagnefärgade. Bruna diamanter är de billigaste.

Svarta diamanter
Svarta diamanter får sin färg av inneslutningar. Det finns gott om svarta diamanter på marknaden och de kostar väldigt lite jämfört med andra färger. Detta har sin förklaring i att i stort sett alla svarta diamanter som saluförs fått sin färg på konstgjord väg. Man har helt enkelt värmt eller bestrålat diamanter av låg kvalitet för att få dem svarta. Dessa stenar är opaka (ogenomskinliga).
Det finns naturligt svarta diamanter som är transparenta. Dessa stenar är dock mycket ovanliga och betingar väldigt höga priser.

Röda diamanter
Orsaken till att vissa diamanter blir röda är inte helt kartlagt men man tror att det är liknande orsak som när diamanter blir rosa, alltså störningar i kristallstrukturen antagligen i samspel med någon ytterligare orsak. Röda diamanter är de allra mest sällsynta och säljs för mycket höga priser när de väl bjuds ut till försäljning. De allra flesta röda diamanter kommer från Argyle gruvan i Australien.

Violetta diamanter
Violetta och lila diamanter är även de extremt ovanliga och inte heller här är orsaken till färgen helt förstådd, man tror dock att väte spelar roll, eventuellt tillsammans med andra störningar i kristallstrukturen. De flesta violetta stenar har hittats i gruvor i Ryssland.

Grå diamanter
Grå diamanter får sin färg av mängder av mikroskopiska inneslutningar. Dessa stenar upplevs ofta som lite grumliga.

Vita diamanter
Även vita diamanter upplevs grumliga eller mjölkiga på grund av mängden mikroskpoiska inneslutningar i dem.

Opaliserande diamanter
I extremt sällsynta fall har en diamant mängder av mikroskopiska inneslutningar vilka i storlek sammanfaller någorlunda med storleken på ljusvågor vilket kan ge upphov till ett opalliknande färgspel i diamanten. Denna effekt kan eventuellt även uppstå på grund av tvillingbildningsplan.

Färgväxlande diamanter
Färgväxlande diamanter kallas ofta "chamelon" (kamelont) och är inte så ovanliga som man kan tro. Ofta är det grönaktiga stenar som visar denna effekt genom att bli mer gröngula respektive bruna/grönbruna i olika ljus men det är för det mesta inte särskillt attraktiv. Sällsynta exemplar visar tydligt två olika starka och klara färger vilket genast gör dem dyrbara.

Det finns många kända diamanter med spännande historia. Hope, Cullinan, Koh-i-Noor, Dresden green, Orlov med fler är diamanter vars namn är kända långt utanför gemmologiska kretsar. De flesta av dessa historiska diamanter kommer från Indien och kan följas långt bakåt i tiden, ofta många hundra år. De flesta kända stenar är färglösa men t ex Hope är blå och Dresden green är grön. Ingen av de mest kända stenarna är dock rosa trots att rosa diamanter sedan några år är väldigt populära och betingar mycket höga priser. En förklaring till det är att de allra flesta rosa diamanter kommer från Argyle gruvan i Australien som är en i diamantsamanhang ung gruva. Visst har en och annan rosa diamant hittats även i historiska gruvor i Indien och Brasilien men inte alls i samma mängd som i Australien. Det hittas även rosa diamanter på flera platser i södra Afrika.

Några namngivna och i alla fall någorlunda kända rosa diamanter är:

Pink Star, IF, fancy pink, ovalslipad diamant på 59,60 carat. Pink Star hittades 1999 av DeBeers i Afrika och vägde som råsten hela 132,5 carat. Vem som äger stenen nu är inte kännt.

Graff pink är en smaragdslipad diamant som efter en omslipning 2010 väger 23,88 carat med klarhet Fl och färg Fancy Vivid pink. Innan omslipningen vägde stenen 24,78 carat men hade då lägre gradering för både färg och klarhet. Stenens ursprung är oklart men den såldes av Harry Winston på 1950-talet. Vem som ägde den fram till att Graff köpte stenen 2010 för 46 miljoner dollar är inte kännt.

The Princie Diamond är från Golconda, Indien och väger 34,65 carat med färggradering Fancy Intense. Denna sten ägdes under flera hundra år av en furstefamilj i Hyderabad innan den såldes till Van Cleef & Arples på 1960-talet. Det är också då den får sitt namn.

Det finns fler namngivna rosa diamanter som t ex The Vivid pink, Belle epoque och the Perfect pink men dessa stenar är betydligt mindre än de ovan nämnda.
Vad som orsakar den rosa färgen är inte helt klarlagt men antas ha med störningar i kristallstrukturen att göra. Precis som för andra diamanter så tillhör även de största rosa diamanterna typ IIa men rosa diamanter finns även som typ I.

 

Det har blivit allt svårare att identifiera naturliga respektive odlade pärlor och samtidigt har imitationerna blivit allt bättre de senaste åren. Kvaliteten på odlade sötvattenspärlor har höjts markant och det finns en stor längtan efter en enkel metod att identifiera dessa och skilja ut dem från både naturliga pärlor och odlade saltvattenpärlor vilka är betydligt dyrare än odlade sötvattenpärlor.
Glädjande nog har det Schweiziska gemmologiska institutet, SSEF, tillsammans med fysiker från ETH i Zurich lyckats ta fram en metod att isolera dna i pärlor, detta har tidigare ansetts vara i stort sett omöjligt. Metoden är dessutom icke-destruktiv (ok, skada på mikroskopisk nivå uppstår) vilket är en förutsättning för att den ska vara av intresse i gemmologiska sammanhang. Efterfrågan på en metod av denna typ har som sagt varit stor, frågan nu är vad den kommer kosta och om det kommer löna sig att testa pärlor.
Ett annat genombrott är att det också tagits fram en metod att datera pärlor. Man kan säga att det rör sig om en variant av C14 datering och begränsningen med den typen av datering är att föremålen måste vara av viss ålder, metoden kommer dock vara till nytta för att skilja antika pärlor från moderna kopior.

Läs mer här: http://www.ethlife.ethz.ch/archive_articles/131016_dna_perlen_per/index_EN#!

och här: https://journals.uair.arizona.edu/index.php/radiocarbon/article/view/16389/pdf
Etiketter: gemmologi, pärlor
Den 12 november finns möjlighet att lägga bud på vad som antagligen är den hittills största orangea diamant med färggradering "Fancy Vivid" som slipats. Det är Christies Genevefilial som håller auktionen på denna 14,82 ct stora sten.

Orangea diamanter är extremt sällsynta, betydligt ovanligare än rosa. Oftast har orangea diamanter toner av brunt, gult eller rosa i sig vilket sänker värdet på dem betydligt jämfört med om de saknar toner av andra färger och den sten som säljs av Christies äri stort sett 100% orange, den tidigare största orangea diamant med samma färgkvalitet vägde under 6 carat, alltså mindre än hälften av denna sten.

Orangea, precis som andra färgade diamanter får vanligen sin färg graderad enligt följande: Fancy, Fancy Intense, Fancy Vivid, Fancy Deep and Fancy Dark. Orsaken till att diamanter kan få orange färg är inte helt klarlagd men har att göra med störningar i kristallstrukturen tillsammans med spår av kväve.

Idag är det dock mycket viktigt att man har kunskap om alla olika typer av behandlingar ädelstenar utsätts för för att få bättre färg och bli mer attraktiva. Innan du investerar i färgade diamanter, se till att du vet hur du separerar naturligt färgade från behandlade stenar!

 
Kaufmann de Suisse har fått i updrag att designa och tillverka ett smycket av vad som verkar vara världens största slipade paraibaturmalin, 191 carat, mycket hög klarhet och bästa färg. Den 18/10 kommer smycket visas upp för att sedan säljas på auktion. Vad är det då som är så speciellt med paraibaturmalinen?
Paraiban har en neon eller "elektriskt" blå färg som orsakas av koppar och mangan. Beroende på halterna och hur mycket koppar dominerar så får stenen olika nyanser av blått. Den råa kristallen är ofta ganska anonym, färgen kommer fram till sin fulla rätt genom att stenen värms något och sedan slipas.
Paraibaturmalinen har fått sitt namn från Paraiba, en region i Brasilien, men den hittas även på några andra platser, t ex i Nigeria vilket inte förvånar de som har koll på kontinenternas förflyttningar. Paraibaområdet och Nigeria har en gång i tiden hängt samman och är skapade av samma geologiska processer. Precis som nånga andra ädelstenar som fått namn efter fyndort t ex andalusit och elbait så får enligt LMHC även turmalin som fått sin färg på samma vis kallas paraiba även om de är hittade på andra platser än i just Paraiba.
Tv programmet Bukowskis på TV8 är underhållande men frågan är hur seriöst intryck det ger av företaget. I avsnittet som sändes idag, 9/10 visas som vanligt föremål före, under och efter försäljning. Höjdpunkten var en Louis Vuitton koffert från början av 1900-talet. I samband med programets avslutning nämner en av de medverkande i att den var auktionens höjdpunkt, att priset nådde internationell nivå och att de "för en gångs skull hittat rätt kunder". Ordalydelsen i det uttalandet är ganska klart, Bukowskis hittar väldigt sällan rätt kunder vilket ju i sin tur betyder att de lika sällan får ut rätt pris.

Jag har själv stort förtroende för Bukowskis men fortsätter utalanden i stil med detta kommer det förtroendet såklart sjunka. All reklam är faktiskt inte bra reklam.
En tydlig fysisk skillnad mellan glas och kristallina material är värmeledningsförmågan. Värmeledningsförmåga mäts oftast med ett elektroniskt hjälpmedel då man vill identifiera diamanter. Skillnaden mellan olika materials värmeledningsförmåga är dock så liten att det är svårt att tillverka ett universalinstrument till rimlig kostnad. En betydliget enklate variant av värmetest är att ta t ex en bit kvarts och det föremål du vill undersöka (det får dock inte vara infattat) och lägga en timme i en låda, måste ligga mörkt för att ljus inte ska påverka testet. Testa sedan föremålen genom att lägga mot läpparna, känns kvartsbiten kallare är det föremål du vill testa? I så fall är det med stor sannolikhet glas. Känns föremålen lika kalla är det troligen också ett kristallint material. Upprepa testet ett par gånger så får du en god indikation på om det kan vara glas eller inte.
Ett test som också bygger på värmeledningsförmåga och som är ganska bra när man vill skilja diamant från cubic zirkon. Andas på stenen, försvinner imman fort är det diamant, tar det lite längre tid är stenen cubic zirkon. Träna några gånger på stenar du vet är diamant respektive cz.
Besökte under några timmar idag Västerås mineral och smyckesmässa. Den är trevlig och jämfört med tidigare år så kändes det som att kvalitetsnivån är något högre, om än marginellt. Fanns ganska gott om slipad ädelsten av ganska god kvalitet, dock inte så mycket råsten. På mineralsamlarfronten intet nytt, med enstaka lysande undantag så är mineralstufferna som utbjuds av ganska låg kvalitet och tilltallar i alla fall inte mig, av vad jag såg av besöksströmmarna tillhör jag majoriteten. Som sagt några undantag, två säljare hade mycket intressanta och fina stuffer från framförallt Indien.
Finns en del utrustning också, för stenslipning dock mest förbrukningsmaterial medan för guldsmide finns en del enklare verktyg men även där mest förbrukningsmaterial. Hade varit kul om någon vågade satsa på att ta med hela slipmaskiner och tyngre guldsmedsutrustning som t ex polertrumlare och valsar. För gemmologiska ändamål fanns en del elektroniska testare, vågar och  refraktometrar. Luppar, förstoringsglas och minimikroskop i mängder, dock inga "riktiga" mikroskop med nödvändiga gemmologiska assecoarer. Finns även en del geologisk litteratur och kartor som är intressanta för er som själva vill leta sten.
Trevligt och visst värt besöket. Har du möjlighet så besök mässan imorgon söndag 6/10.
http://www.vags.org/show.shtml
Nästa "mässa" med liknande upplägg går av stapeln söndag 24 november i Stockholm: http://wp.sags.nu/?page_id=16
Nu till helgen går ännu en mineral/sten/smyckemässa av stapeln i Sverige. Denna gång i Västerås. Mässan är visst trevlig och en del intressant dyker alltid upp men det är faktiskt lite tröttsamt att "mässorna" i Sverige (som för det mesta är marknader) är så förutsägbara och lika. Ordet "mässa" betyder faktiskt (om vi bortser från den religiösa betydelsen) årligt återkommande utställning av varor med sikte på återförsäljare.
Tveksam till att särskillt stor del av försäljningen på de svenska "mässorna" går till återförsäljare. Spelar ingen större roll om man är i Västerås, Stockholm, eller Göteborg, man vet vilka utställare/knallar som är på plats. Det är dessutom ett stort glapp både kostnads och presentationsmässigt mellan sten o mineralmässorna och mer renodlade smyckesmässor som t ex Preciousmässan. Borde det inte gå att få till en mässa (i ordets rätta bemärkelse) som ligger någonstans mitt emellan? Finare stuffer, råa och slipade ädelstenar, utrustning och en del smycken men utan krafs och hokuspokus? Det finns gott om duktigt och kunnigt folk inom alla aspekter av mineral, guldsmide, design och ädelsten i Sverige, vore kul om nivån på existerande mässor kunde höjas alternativt att någon vågade prova att fylla upp utrymmet mellan marknader och de "finare" smyckesmässorna.

Jag rekommenderar ändå såklart att ni besöker Västerås Mineral och Smyckemässa i helgen! http://www.vags.org/show.shtml
Etiketter: mässor

Sedan några år så har många nya bolag gett sig in i diamantbrytningsbranschen. Detta är en stor förändring som pågått sedan mitten på 1990-talet då DeBeers började förlora sin monopolställning. I Kanada, och sedan tidigare i Ryssland, väljer man att sälja sina diamanter i egna kanaler istället för att gå genom DeBeers. Detta är en stor förändring och öppnar upp för att även andra mindre bolag kan börja med diamantbrytning utan att vara beroende av en enda stor försäljningskanal.
Senaste åren har vi sett många exeptionella och unika stenar vilka fått uppmärksamhet i media. Många av dessa stenar är funna av just små och relativt nya bolag. Att få media att skriva om fynden är såklart ett sätt att marknadsföra sig och få uppmärksamhet av potentiella köpare och även investerare till företaget. 
Visst har en och annan exeptionell sten även tidigare uppmärksammats i media men den strategi som används av många av de små aktörerna gör att råa diamanter får mer uppmärksamhet och även är betydligt mer åtkommliga. Idag kan vem som helst enkelt köpa råa diamanter och den ökade tillgången tycks inte påverkat priset negativt.
Fortfarande domineras dock rådiamantmarknaden av några enstaka stora företag som DeBeers och Alrosa men branschen är under förändring.

Det är alltid intressant att jämföra olika pantbanker och värderare genom att visa samma föremål för dem. Gjorde just detta med två pantbanker i Norrköping, Sefina och Pantbanken. Örhängena som ni ser på bilden saknar stämplar men består av gult guld och silver med infattade diamanter i silvret, de större diamanterna är ca 0,30ct och de mindre ca 0,10ct. Diamanterna har en äldre briljantslipning med tydlig culet. Sefina menade att både det gula och vita var 18 karat guld och erbjöd 4000kr. Pantbanken konstaterade att guldet "testade 14karat" (vad nu det betyder?) att de inte var Svenska och erbjöd 1500 kronor. Ingen av pantbankerna identifierade alltså silvret, för värdet på föremålet spelar det marginell roll men intrycket man får då de påstår att silver är guld gör att förtroendet sjunker ganska fort.
Det är lätt att konstatera att det lönar sig att visa sina föremål för flera värderare! Örhängena lämnades slutligen in till Bukowskis för försäljning, de konstaterade snabbt att metallerna var guld och silver och att de var tillverkade tidigt 1900-tal. Deras uppskattning är att de kommer sälja för 6000 - 8000 kr. Poängteras bör att pantbanker såklart aldrig kan erbjuda lika mycket pengar som marknadsvärdet, deras service är att snabbt kunna ge kunder kontanter med smycken eller andra föremål som säkerhet.

Etiketter: värdering, pantbank

Senaste inlägg:

Bloggarkiv

Vill du kommentera, tillägga eller fråga något om specifikt blogginlägg så klicka på rubriken för det inlägget så finns ett formulär för kommentarer där. Vill du kommentera eller fråga något kring bloggen och hemsidan i allmänhet så går det bra här:

Kommentarer:

Scandinavian Gem Academy; Career Gemmology är Norra Europas bästa gemmologiutbildning!

Ämnen i bloggen:

Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.