Li Pamp var dagens sommarpratare i P1. Hon är känd från tv där hon deltagit i och lett flera program på antikvitets och värderingstemat. Ett intressant program med flera bra insikter kring för och nackdelar inom branschen och vikten av att brinna för sina intressen samtidigt som man måste våga byta fokus när lågan falnar. Tyvärr så blir det som vanligt när folk i antikvitetsbranschen uttalar sig att det klagas över att antikviteter är alldeles för billigt i Sverige. Vi vet att alla som säljer något tycker att det de säljer är för billigt så det raljerandet är väl uttjatat. Vi minns Knut Knutssons vurm för en fruktskål i något program för ca 10 år sedan där han menade att detta var framtidens antikvitet liksom det eviga tjatet i Antikrundan om att t ex jugendmöbler eller svensk design mm inte uppskattas. Dessa resonemang påminner om marknadsföringen av t ex porslinsfigurer, minnesmynt mm som direkt efter tillverkning marknadsförs som unika med begränsad upplaga och som underförstått kommer stiga oerhört mycket i värde. Fråga alla de som köpte svenska Ecu och Euromynt präglade i små upplagor i guld och silver under 1990-talet. Farligt när duktiga och välrenomerade experter som ska antas vara neutrala försöker styra marknaden på just de produkter de själva är experter på.
Programmet är dock Intressant och värt att lyssna på, särskilt för oss som följt henne några år att få höra lite mer kring hennes bakgrund och övriga intressen.
Du kan lyssna på programmet på P1s hemsida fram till och med 18/9 - 2013.

Det diskuteras emellanåt en del kring såkallade "blodsdiamanter" eller konfliktdiamanter. Dessa begrepp myntades under 1990-talet då det kom fram att i Angola, Sierra Leone och republiken Congo användes inkomster från diamanter till att finansiera inbördeskrig.
Nu för tiden anses diamanter från dessa områden vara legetima att handla med iom att de är politiskt någorlunda stabila men genom att begreppet blodsdiamanter exploaterats i filmer och tv-serier så frågar många kunder om just detta.

Kimberleyprocessen började verka 2003 och är ett organ som certifierar diam!anter och garanterar att de inte härrör från konflikthärdar. Över 75 länder är med i Kimberleyprocessen. De ovan nämnda länderna är i dag med i processen men problem kan uppstå i nya områden. under 2012 diskuterades mycket kring diamanter från Marenge i Zimbabwe vilka bröts under slavliknande förhållanden.

Uppskattningsvis så bestod som mest kring 2% av alla diamanter av konfliktstenar. Idag är andelen långt under 1% och dessa stenar utgör inget reellt problem idag men tack vare den stora medvetenheten kring hur diamanter och andra råvaror kan finansiera konflikter av olika slag kan handelsrestriktioner utgöra starka påtryckningsmedel.

Läs mer om Kimberleyprocessen här!

Ljus består av energi. Vi människor uppfattar energier som har våglängder mellan ca 700 - 400 nanometer, alltså energier inom en väldigt liten del av det elektromagnetiska spektrat. Vi kan inte se t ex ultraviolett ljus eller röntgenstrålning eftersom att dessa har så korta våglängder att våra ögon inte kan uppfatta dem. Detsamma gäller infrarött ljus och radiovågor, de har för långa våglängder för att vi ska kunna se dem.
Trots att vi inte kan uppfatta alla delar av det elektromagnetiska spektrat så har vi ändå nytta av dem i ädelstensidentifiering.

Ljusenergin färdas i vågor. Ju tätare det är mellan vågdal och vågtopp desto högre energi har ljuset. Då vi ser färger ser vi ljus med olika våglängd. Olika färger har olika energi, rött ljus har lägst energi medan violett ljus har högst energi.

Vitt ljus består av alla våglängder samtidigt. Om ljuset inte är vitt beror det på att någonting hindrar vissa våglängder. För transparanta ädelstenmaterrial beror detta ofta på någon "förorening" eller spårämnen i form atomer, joner eller molekyler. Dessa spårämnen har ofta ungefär samma storlek som ljusvågor vilket gör att vissa ljusvågor absorberas av spårämnet. T ex så består rubin av mineraler korund som är färglöst då det är helt rent. Rubin får sin röda färg pga att det har smugit sig in krom, Cr, i strukturen. Det handlar om så lite Cr att egenskaper som hårdhet, ljusbrytning och densitet inte påverkas men dessa Cr atomer absorberar delar av ljus vilket gör att alla våglängder inte kan passera. Vi upplever därmed rubinen som röd.

Absorption av ljusvågor orsakas framförallt av åtta olika grundämnen, övergångselementen, järn, Fe, kobolt, Co, krom, Cr, koppar, Cu, nickel, Ni, vanadium, Va, mangan, Mn och titan, Ti. Även andra ämnen som t ex bly, Pb, och guld, Au, kan orsaka färg. Hos diamant är det dock inte dessa ämnen som orsakar färg utan framförallt kväve, N, och bor, B.
Spårämnen som orskar absorption är till stor hjälp vid identifiering av ädelstenar. Det är framförallt med hjälp av spektroskop man kan identifiera vilket ämne som orsakar färg. Har man en blå sten så kan man med hjälp av ett enkelt spektroskop se om den färgats av t ex kobolt eller järn vilket gör att man snabbt kan utesluta vissa stenar.

Det vanliga gemmologiska spektroskopet är ett enkelt instrument man alltid kan ha med sig. Det fungerar bra på både råa, slipade och infattade stenar och gör ingen åverkan. Det finns två olika grundkonstruktioner av spektroskopet. Diffraktionsspektroskop består av ett gitter som sitter i ett litet rör. Gittret delar upp ljuset i ett spektra och man ser var ljusvågor inte släpps igenom vilket bildar ett mönster man lär sig att känna igen. Prismaspektroskop består också av ett litet rör men istället för ett gitter så sitter några prisman, vanligen 3 eller 5 stycken vilka också de delar upp ljuset i ett spektrum.
Diffraktionsspektroskop har en linjär skala och prismaspektroskop en något förskjuten skala där det blå och violetta fältet blir större på bekostnad av det röda. En gemmolog vill gärna ha ett spektroskop av varje sort, det är lättast att se ett tydligt mönster i diffraktionsspektroskopet men vissa linjer i det blå och violetta blir lättare att se med prismavarianten.

Efterbehandlingar av naturliga material är idag mycket vanligt och en etablerad del inom ädelstens och smyckebranschen. Det är till och med så att vissa material som t ex rubin och safir inte hade varit tillgängliga för gemene man om vissa lägre kvaliteter inte efterbehandlades för att bli mer attraktiva och på så vis täcka marknadens behov av dessa populära ädelstenar. Så länge de behandlingar som utförs inte förändrar materialet negativt ur hållbarhets och bearbetningssynpunkt så accepteras dessa av branschen och ofta utan att priset på stenarna förändras nämnvärt. Även behandlingar som påverkar hållbarheten negativt kan vara av godo ur marknadsföringssynpunkt i och med att materialet kommer ut på en större del av marknaden och på så vis blir mer känt av allmänheten. Ett exempel på detta är blå topas vilket förekommer naturligt i t ex Ukraina och Namibia men ändå är ytterst ovanligt. Tack vare behandling med hjälp av värme och bestrålning är blå topas ändå ett av våra vanligaste och mest populära ädelstensmaterial.

Ädelstensmarknaden växer internationellt och behovet av ädelsten kan inte längre tillgodoses enbart av vad gruvorna producerar.

En stark trend är att slutkunder vill ha sina ädelstenar certifierade vad gäller ursprung. Då garantier kan lämnas för var en ädelsten kommer ifrån säljs dessa stenar ofta för högre priser, även om de är behandlade. Detta gör att det är viktigt att känna till vilka behandlingar som kan utföras på vilka material, dels för identifiering av dessa behandlingar men också för att kunna skapa en säljbar produkt av lokala material.

Gemmologens uppgift är att identifiera om en sten utsatts för någon behanlding, värderaren avgör i sin tur om behandlingen påverkar stenens värde.