2013 > 07

Li Pamp var dagens sommarpratare i P1. Hon är känd från tv där hon deltagit i och lett flera program på antikvitets och värderingstemat. Ett intressant program med flera bra insikter kring för och nackdelar inom branschen och vikten av att brinna för sina intressen samtidigt som man måste våga byta fokus när lågan falnar. Tyvärr så blir det som vanligt när folk i antikvitetsbranschen uttalar sig att det klagas över att antikviteter är alldeles för billigt i Sverige. Vi vet att alla som säljer något tycker att det de säljer är för billigt så det raljerandet är väl uttjatat. Vi minns Knut Knutssons vurm för en fruktskål i något program för ca 10 år sedan där han menade att detta var framtidens antikvitet liksom det eviga tjatet i Antikrundan om att t ex jugendmöbler eller svensk design mm inte uppskattas. Dessa resonemang påminner om marknadsföringen av t ex porslinsfigurer, minnesmynt mm som direkt efter tillverkning marknadsförs som unika med begränsad upplaga och som underförstått kommer stiga oerhört mycket i värde. Fråga alla de som köpte svenska Ecu och Euromynt präglade i små upplagor i guld och silver under 1990-talet. Farligt när duktiga och välrenomerade experter som ska antas vara neutrala försöker styra marknaden på just de produkter de själva är experter på.
Programmet är dock Intressant och värt att lyssna på, särskilt för oss som följt henne några år att få höra lite mer kring hennes bakgrund och övriga intressen.
Du kan lyssna på programmet på P1s hemsida fram till och med 18/9 - 2013.

Etiketter: värdering

Det diskuteras emellanåt en del kring såkallade "blodsdiamanter" eller konfliktdiamanter. Dessa begrepp myntades under 1990-talet då det kom fram att i Angola, Sierra Leone och republiken Congo användes inkomster från diamanter till att finansiera inbördeskrig.
Nu för tiden anses diamanter från dessa områden vara legetima att handla med iom att de är politiskt någorlunda stabila men genom att begreppet blodsdiamanter exploaterats i filmer och tv-serier så frågar många kunder om just detta.

Kimberleyprocessen började verka 2003 och är ett organ som certifierar diam!anter och garanterar att de inte härrör från konflikthärdar. Över 75 länder är med i Kimberleyprocessen. De ovan nämnda länderna är i dag med i processen men problem kan uppstå i nya områden. under 2012 diskuterades mycket kring diamanter från Marenge i Zimbabwe vilka bröts under slavliknande förhållanden.

Uppskattningsvis så bestod som mest kring 2% av alla diamanter av konfliktstenar. Idag är andelen långt under 1% och dessa stenar utgör inget reellt problem idag men tack vare den stora medvetenheten kring hur diamanter och andra råvaror kan finansiera konflikter av olika slag kan handelsrestriktioner utgöra starka påtryckningsmedel.


Läs mer om Kimberleyprocessen här!

Etiketter: blodsdiamanter
Silvermynt: 4 öre, Karl XI + Dinar, Septimus Severus. Silvermynt: 4 öre, Karl XI + Dinar, Septimus Severus.

Silver är en kul metall vars pris varierar en hel del. Den allmänna uppfattningen är att silver är betydligt dyrare idag än för bara några år sedan. Silver är en av de metaller som använts längst av människan samtidigt som det är en av de metaller vars värde varierat mest under årtusenden. Silver har uppskattats genom hela mänsklighetens historia och sedan ca 2500 år har silver använts som valuta i form av mynt. Värdet på silver varierar enormt genom historien och det är först under de senaste århundradet silver blivit något som kan kallas var mans egendom.

Bilden visar två silvermynt. Det vänstra är 4 öre från 1671, det högra en dinar präglad under Septimus Severus (193-211). Slitaget på mynten är ganska likvärdigt, silverinnehållet likaså. Prismässigt kostar det yngre myntet ungefär fyra gånger mer än det betydligt äldre. Dinaren var allmän valuta i Rom för nära 2000 år sedan medan 4 öringen var något som vanligen bara adel, högre män inom kyrkan och rikare bönder såg till.
Jämför man myntproduktionen under Septimus Severus och Karl XI så är det dock lätt att förstå varför det är så mycket lättare och billigare att köpa silver i form av 2000 år gamla romerska mynt än 400 år gamla svenska...

Etiketter: värdering, silver
Det finns flera organisationer som löpande publicerar priser på diamanter. Den mest kända torde vara Rapaport. IDEX och Gemgudie är andra som också publicerar diamantpriser. FindMyRock är en liten uppstickare på området vilket jag tycker är bra. De priser som anges av de olika aktörerna gäller för slipade stenar och de är på det stora hela ganska överens om priser och prisförändringar. För att använda dessa riktpristjänster gäller dock såklart att man vet hur de graderar stenar. De flesta håller sig till GIAs standard men t ex Rapaport envisas med att ha Si3 som klarhetsgrad.
Även om priserna över lag är ganska lika så är det intressant att jämföra t ex Rapaport och Gemguide. För de flesta stenar är de överens men för stenar av riktigt hög respektive låg kvalitet skiljer prissättningen ofta väldigt mycket dem emellan.
De priser som nämns i dessa listor är "asking price", vill man köpa en sten med en exakt vikt/diameter/slipning/färg/form/klarhet så är dessa priser en god indikation. Säljer eller köper man däremot stenar utan större krav på slipning, form o vikt mm så kan man räkna med 40-50% avdrag av listpriser.

Länkar till ovan nämnda organ:
IDEX
Gemguide
Rapaport
Find My Rock

Ljus består av energi. Vi människor uppfattar energier som har våglängder mellan ca 700 - 400 nanometer, alltså energier inom en väldigt liten del av det elektromagnetiska spektrat. Vi kan inte se t ex ultraviolett ljus eller röntgenstrålning eftersom att dessa har så korta våglängder att våra ögon inte kan uppfatta dem. Detsamma gäller infrarött ljus och radiovågor, de har för långa våglängder för att vi ska kunna se dem.
Trots att vi inte kan uppfatta alla delar av det elektromagnetiska spektrat så har vi ändå nytta av dem i ädelstensidentifiering.

Ljusenergin färdas i vågor. Ju tätare det är mellan vågdal och vågtopp desto högre energi har ljuset. Då vi ser färger ser vi ljus med olika våglängd. Olika färger har olika energi, rött ljus har lägst energi medan violett ljus har högst energi.

Vitt ljus består av alla våglängder samtidigt. Om ljuset inte är vitt beror det på att någonting hindrar vissa våglängder. För transparanta ädelstenmaterrial beror detta ofta på någon "förorening" eller spårämnen i form atomer, joner eller molekyler. Dessa spårämnen har ofta ungefär samma storlek som ljusvågor vilket gör att vissa ljusvågor absorberas av spårämnet. T ex så består rubin av mineraler korund som är färglöst då det är helt rent. Rubin får sin röda färg pga att det har smugit sig in krom, Cr, i strukturen. Det handlar om så lite Cr att egenskaper som hårdhet, ljusbrytning och densitet inte påverkas men dessa Cr atomer absorberar delar av ljus vilket gör att alla våglängder inte kan passera. Vi upplever därmed rubinen som röd.

Absorption av ljusvågor orsakas framförallt av åtta olika grundämnen, övergångselementen, järn, Fe, kobolt, Co, krom, Cr, koppar, Cu, nickel, Ni, vanadium, Va, mangan, Mn och titan, Ti. Även andra ämnen som t ex bly, Pb, och guld, Au, kan orsaka färg. Hos diamant är det dock inte dessa ämnen som orsakar färg utan framförallt kväve, N, och bor, B.
Spårämnen som orskar absorption är till stor hjälp vid identifiering av ädelstenar. Det är framförallt med hjälp av spektroskop man kan identifiera vilket ämne som orsakar färg. Har man en blå sten så kan man med hjälp av ett enkelt spektroskop se om den färgats av t ex kobolt eller järn vilket gör att man snabbt kan utesluta vissa stenar.

Det vanliga gemmologiska spektroskopet är ett enkelt instrument man alltid kan ha med sig. Det fungerar bra på både råa, slipade och infattade stenar och gör ingen åverkan. Det finns två olika grundkonstruktioner av spektroskopet. Diffraktionsspektroskop består av ett gitter som sitter i ett litet rör. Gittret delar upp ljuset i ett spektra och man ser var ljusvågor inte släpps igenom vilket bildar ett mönster man lär sig att känna igen. Prismaspektroskop består också av ett litet rör men istället för ett gitter så sitter några prisman, vanligen 3 eller 5 stycken vilka också de delar upp ljuset i ett spektrum.
Diffraktionsspektroskop har en linjär skala och prismaspektroskop en något förskjuten skala där det blå och violetta fältet blir större på bekostnad av det röda. En gemmolog vill gärna ha ett spektroskop av varje sort, det är lättast att se ett tydligt mönster i diffraktionsspektroskopet men vissa linjer i det blå och violetta blir lättare att se med prismavarianten.

Etiketter: spektroskop, ljus, färg

Efterbehandlingar av naturliga material är idag mycket vanligt och en etablerad del inom ädelstens och smyckebranschen. Det är till och med så att vissa material som t ex rubin och safir inte hade varit tillgängliga för gemene man om vissa lägre kvaliteter inte efterbehandlades för att bli mer attraktiva och på så vis täcka marknadens behov av dessa populära ädelstenar. Så länge de behandlingar som utförs inte förändrar materialet negativt ur hållbarhets och bearbetningssynpunkt så accepteras dessa av branschen och ofta utan att priset på stenarna förändras nämnvärt. Även behandlingar som påverkar hållbarheten negativt kan vara av godo ur marknadsföringssynpunkt i och med att materialet kommer ut på en större del av marknaden och på så vis blir mer känt av allmänheten. Ett exempel på detta är blå topas vilket förekommer naturligt i t ex Ukraina och Namibia men ändå är ytterst ovanligt. Tack vare behandling med hjälp av värme och bestrålning är blå topas ändå ett av våra vanligaste och mest populära ädelstensmaterial.

Ädelstensmarknaden växer internationellt och behovet av ädelsten kan inte längre tillgodoses enbart av vad gruvorna producerar.

En stark trend är att slutkunder vill ha sina ädelstenar certifierade vad gäller ursprung. Då garantier kan lämnas för var en ädelsten kommer ifrån säljs dessa stenar ofta för högre priser, även om de är behandlade. Detta gör att det är viktigt att känna till vilka behandlingar som kan utföras på vilka material, dels för identifiering av dessa behandlingar men också för att kunna skapa en säljbar produkt av lokala material.

Gemmologens uppgift är att identifiera om en sten utsatts för någon behanlding, värderaren avgör i sin tur om behandlingen påverkar stenens värde.

Etiketter: behandlingar

Glasfyllning av safir har förekommit i flera år. Det verkar dock som att denna typ av behandling av safir utvecklats och blivit vanligare. Glasfyllning av safir identifieras ganska lätt förutsatt att man vet vad man ska leta efter. Glasfyllning är en behandlingsmetod som länge förekommit för diamant och rubin och man identifierar dessa med hjälp av 10x förstoring förutsatt att man har kunskap om vad man tittar efter.
Glaset som nu används vid behandling av safir är ett blyglas som färgats blått med cobolt, Co. Det är drygt två år sedan jag hörde talas om glasfyllning med färgat glas av safir första gången men det verkar som att behandlingen kommit till allmän kännedom ganska nyligt. Det är också först nyligt jag sett dessa stenar i verkligheten.
Ur identifieringssynpunkt är en stor fördel med denna behandling att glaset färgats av just Co. Co kan ganska lätt identifieras med enkla gemmologiska instrument som chelseafilter och spektroskop. Naturlig safir får sin färg av järn och titan och får i spektroskopet vanligen ett ganska typiskt Fe-spektra.
Har man möjlighet att göra SG test så har vissa behandlade stenar så mycket glas i sig att det påverkar densiteten.

Intressant är att det inte går att behandla vilken korund som helst med denna metod. Även om råmaterialet som används för det mesta är av väldigt låg kvalitet, grådaskit och translusent/opakt så verkar det som att denna behandling bara fungerar på vissa typer av safir. Vad detta beror på (magmatiskt/metamorft ursprung, spårämnen, kristallstruktur...) vet jag inte men det pågår forskning kring det. Yielden är fortfarande ganska låg, 25-30%, vid behandling.

Glasfyllning påverkar egentligen inte materialet i sig utan glasfyllningen gör att sprickor inte syns och därmed påverkar klarheten positivt samt i de fall glaset är färgat ger intryck av att materialet dessutom har en bättre färg. Problemet med just glasfyllning av t ex safir och rubin är att behandlingen kraftigt påverkar hållbarheten.

Det är nog lika bra att räkna med att tekniken för denna behandling kommer utvecklas och det är antagligen lika bra att ställa in sig på att glasfyllda safirer snart kommer vara lika vanliga som glasfyllda rubiner.

Etiketter: glasfyllning, safir
Nästa Scandinavian Gem Symposium går av stapeln 16-17 Juni 2018!

Senaste inlägg:

Bloggarkiv

Vill du kommentera, tillägga eller fråga något om specifikt blogginlägg så klicka på rubriken för det inlägget så finns ett formulär för kommentarer där. Vill du kommentera eller fråga något kring bloggen och hemsidan i allmänhet så går det bra här:

Kommentarer:

Scandinavian Gem Academy; Career Gemmology är Norra Europas bästa gemmologiutbildning!

Ämnen i bloggen:

Rubin från Winza, Tanzania, infattad i silver.