Trumlade stenar och stentrumlingens historia


I ädelstens och stenbearbetningssammanhang betyder trumling att stenar skaver mot varandra och/eller ett slipmedel vanligen tillsammans med vatten och eventuell tillsats av t ex olja eller såpa. Stenar trumlas naturligt i till exempel forsar eller vid havsstränder där vatten rör sig med tillräcklig kraft för att stenar ska röra sig och skava mot varandra. Den naturliga trumlingsprocessen resulterar ibland i högpolerade stenar vilka de tidiga människorna uppskattade och samlade på sig för att användas som utsmyckning eller för byteshandel.
Den naturliga trumlingsprocessen kopierades och förfinades av tidiga civilisationer. I Egypten arbetade slavar med att grovforma stenar genom att slå bort flisor. När stenarna fått en någorlunda eftertraktad form lades dem i tråg tillsammans med sand och vatten. Slavar gungade sedan trågen så sanden slipade stenarna jämna och resulterade även i att de blev polerade. Att manuellt röra ett tråg med sten, sand och vatten var tidsödande och det kunde ta flera månader innan en sten ansågs vara tillräckligt slät och polerad.
   En liknande metod användes i Indien men där lade man grovt formade stenar i en säck av getskinn tillsammans med vatten och sand eller pulvriserade stenar. Säcken rullades fram och tillbaka på marken och långsamt blev stenarna slätare och polerade.
   Aningen effektivare blev arbetet när man började använda en gungbrädeliknande anordning på vilken cylindrar fyllda med sten, vatten och slipmedel i form av sand eller stenpulver rullade fram och tillbaka i takt med att man gungade brädan.
 
Den moderna trumlingen är nära förknippad med Swoboda Jewelry och dess grundare Edward Swoboda som i början av 1950-talet tillverkade en trumlare för att polera ojämna råa ädelstenar till sina smycken.
   När man idag tänker på trumling associerar man ofta till rotationstrumlare i form av en gummitrumma som rullar runt på en roterande axel i en plåtlåda, eller en vibrationstrumlare bestående av en lockförsedd skål som står och vibrerar. Trumman eller skålen är fylld med sten som ska trumlas tillsammans med vatten och slip eller polermedel. Dessa varianter är vanliga hos stenentusiaster och småskaliga stenslipare. Större producenter av trumlade stenar använder cylindrar som kan innehålla flera ton sten per styck. Modern stentrumling kräver väldigt liten arbetsinsats och kan utföras med enkla och billiga medel. De stenar som trumlas är ofta ädelstensvarianter som inte uppfyller kvalitetskraven för att fasettslipas, formas eller skulpteras på ett sätt som motiverar arbetskostnaden. Det slinker dock ofta med en del material av högre kvalitet och det går ofta att hitta t ex bergkristall, ametist och citrin av kvaliteter som lämpar sig för mer konstnärlig bearbetning. Trumlade stenar har också visat att de klarar av hanteringen och därmed inte har några inre spänningar eller sprickor som kan ställa till det vid till exempel skulptering eller fasettslipning.

Vill du ha tips på hur man själv kan komma igång med stentrummling rekommenderas denna sida:
http://www.geonord.org/gems/trumling.html

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln