De Tre Stora

När begreppet ”de tre stora” används i samband med ädelstenar menas Rubin, Safir och Smaragd. Detta eftersom att de är de tre traditionellt sett viktigaste färgstenarna, alltså ädelstenar förutom diamanter och pärlor.
Ska ”Tre Stora” utnämnas bland alla ädelstenar så platsar idag varken rubin, safir eller smaragd. De tre stora utgörs istället av diamanter därför att diamanter alltid och i alla kulturer de varit kända varit väldigt högt värderade. Detsamma gäller pärlor, pärlor har av de som känt till dem värderats hög. Pärlor tillhör de äldsta föremål som människor använt utan att de har någon praktisk nytta. Pärlor har alltid bara varit dekorativa och bärare av status på grund av deras höga värden. Pärlor utgör ett tidigt exempel på utövande av beskattning och att makteliter velat ta kontroll över produktion och tillgång av en vara som inte har någon praktisk nytta.
Det kanske viktigaste och värdefullaste materialet genom mänsklighetens historia är dock inte diamanter eller pärlor utan jade. Precis som med diamanter och pärlor har jade alltid värderats högt i de kulturer som känt till jade. Välkänt är citatet som tillförts Montezuma; ”Det är tur de {conquistadorerna] bara tar guldet och inte jaden”. Jade var för de flesta avancerade kulturer i central- och Sydamerika det mest värdefulla materialet. Att det inte var högt värderat i nordamerika berodde antagligen på att där inte fanns några kända fyndigheter innan de idag kända stora fyndigheterna i Kanada och därmed kände nordamerikas indianer i motsats till de sydamerikanska inte till jade.
I Europa har det föreslagits att en del av bronsåldern egentligen borde kallas jadeåldern eftersom att jade var det material som handlades med över störst områden och de sena stenålderskulturer och tidiga bronsålderskulturer som hade tillgång till jade, framförallt från idag schweiziska delar av alperna, var mer framgångsrika än andra. Samma tendens syns i Kina, de som hade tillgång till jade och kunde använda det till både nytto- och ceremoniella föremål tycks ha haft fördelar gentemot närliggande och konkurrerande samhällskonstellationer. Isolerat från övriga världen i många tusen år var Nya Zeeland men även där förekommer jade och maorierna skattade jade högt.
I Sverige har jade traditionellt sett inte varit särskillt populärt men i takt med globaliserad handel och de extremt höga priser jade av hög kvalitet betingat senaste årtiondena har intresset ökat även här. Kompetensen att identifiera och kvalitetsbedöma jade har dock inte i alla lägen hängt med.
Vill man arbeta med ädelstenar i Sverige så måste man vara duktig på diamanter och pärlor och hänga med i alla nyheter, både tekniska och handelsrelaterade kring dem. Detta är inte särskilt svårt då det finns gott om litteratur och och kurser. För pärlor och diamanter publiceras även löpande riktprislistor man kan luta sig mot vid värdering och prissättning. Jade är däremot betydligt mer komplicerat och man måste specialstudera jade både när det gäller att identifiera olika typer av jade, om jaden är naturlig eller blivit behandlad för att få t ex bättre färg eller translucens samt vad som påverkar föremålets ekonomiska värde.

Etiketter: jade de tre stora

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln