Syntetiska Diamanter - varför denna oro?

Produktionen av syntetiska diamanter för smyckesändamål fortsätter att öka och de blir allt vanligare i takt med att det blir allt fler företag som tillverkar och säljer dem. Allteftersom tekniken för tillverkning förbättras och förfinas så blir diamanterna allt större och bättre i takt med att priset sjunker.

Ska syntetiska diamanter ses som hot eller möjlighet? Eller kanske man inte behöver bry sig alls? Jämför vi diskussionerna idag med de som fördes för ca 100 år sedan när odlade pärlor och syntetiska rubiner och safirer slog igenom så finns en hel del som känns igen. Många befarade att odlade pärlor skulle slå ut handeln med naturliga. Det uppstod snart en efterfrågan på metoder att identifiera odlade pärlor från naturliga och det är ur de nya behoven att identifiera odlade pärlor och syntetiska rubiner och safirer som ämnet gemmologi växer fram. Särskilda instrument tillverkas för att man skulle kunna se in i borrhål i pärlor och därmed avgöra deras ursprung. Det första pärllaboratoriet öppnade 1925 i Hatton Garden i London och hade snart tillgång till avancerad utrustning i form av bl.a. röntgen vilket gjorde att även oborrade pärlor kunde testas.

På liknade vis drev förekomsten av syntetiska rubiner och safirer och senare syntetisk smaragd och spinell på teknik och kunskapsutvecklingen. Gemmologi är ett område som snabbt måste anpassa sig till nya produkter, både i form av nya mineral som slipas för användning i smycken, behandlingar som får stenar att bli mer attraktiva men kanske påverkar hållbarheten, och stå redo för nya syntetiska material. Syntetiska diamanter av ädelstenskvalitet har funnits i snart 50 år. Det tog dock ganska många år innan syntetiska diamanter blev vanliga på marknaden vilket gjort att branschen haft gott om tid att förbereda sig och inte behövt bli så överaskad som i fallen med odlade pärlor och syntetiska rubiner. Sedan många år ingår metoder för att identifiera syntetiska diamanter i alla bättre gemmologutbildningar och det finns ett stort antal olika instrument som hjälper till att identifiera dem. Teknikutvecklingen för instrument gör att de blir både bättre och billigare och det lanseras hela tiden nya instrument vilka hela tidenblir mer användarvänliga. Senaste exemplet är den testare som lanserades våren 2017 av det finsk- italienska företaget MAGI vilken med säkerhet talar om att en sten är en naturlig diamant eller inte. Instrumentet är pennliknande och lämpar sig även för att testa små stenar i t ex pavé infattningar och liknande med resultat inom enstaka sekunder. Den vanligt förekommande så kallade diamanttestaren är ett helt annat instrument och kan inte skilja mellan syntetiska och naturliga diamanter men är bra för att skilja material som t ex kubisk zirkon eller syntetisk spinell från diamant.

Varför är det viktigt att skilja syntetiska diamanter från naturliga? Syntetiska eller andra konstgjorda material kan naturligtvis aldrig kallas ädelstenar. Är man noga med att bara befatta sig med stenar som faller inom definitionen av ”ädelsten” så är alla syntetiska och konstgjorda material uteslutna. Ur värderingsynpunkt så kan det vara väldigt stor skillnad i värde på ett smycke som innehåller syntetiska diamanter jämfört med ett likvärdigt med naturliga, särskilt om det handlar om färgade diamanter. Ännu så länge så är det väldigt få, om ens något, auktionsverk eller pantbank som tar emot syntetiska diamanter för försäljning. Det finns inte några riktigt tillförlitliga siffror kring andrahandsvärdet för syntetiska diamanter men i förhållande till naturliga så sjunker priserna för syntetiska diamater ännu mer då smycket lämnar butiken där det köpts som nytt.

Hur ska då syntetiska diamanter marknadsföras? Terminologi kring syntetiska och konstgjorda material har diskuterats lika länge som de funnits. Idag är vi bekväma med att säga ”syntetisk rubin” eller ”syntetisk smaragd” och det är svårt att se någon anledning att inte använda begreppet ”syntetisk diamant”. De riktlinjer som finns från internationella organ som ISO och Cibjo såväl som från Sveriges Gemmologiska Riksförening förordar ordet syntetisk, även om det på engelska även anses i sin ordning att skriva ”laboratory-grown”, något som låter lite märkligt eftersom det inte är i några sofistikerade laboratorier syntetiska diamanter tillverkas utan i vanliga fabrikslokaler, framförallt i Kina, USA, Ryssland.

Även om det förekommer viss oro i delar av branschen kring hur man ska handskas med syntetiska diamanter så krävs det inte särskilt stora utbildningsinsatser för att man själv ska kunna lära sig att se de vanligaste varningstecknen på om en diamant kan vara syntetisk. Med rätt kunskap och enkla medel kan man själv lära sig att med säkerhet se att en diamant är naturlig, t ex genom att testa fluorescensen eller uv-transparens hos färglösa, D-L, diamanter. Äldre syntetiska diamanter är väldigt ofta magnetiska vilket är enkelt att testa även om stenen är infattad i ädelmetall. Naturliga diamanter är aldrig magnetiska. Man kan alltså lära sig mycket själv men ska man bli riktigt duktig så krävs både längre utbildning och tillgång till ganska avancerad laboratorieutrustning. Har man inte tid eller möjlighet att lära sig grunderna själv så är det viktigt att ha någon att vända sig till för hjälp. Att på grund av okunskap köpa eller sälja syntetiska diamanter, eller andra syntetiska material, kan bli väldigt dyrbart både ekonomiskt och anseendemässigt.

Sveriges Gemmologiska Riksförenings rekommendation kring hur syntetiska diamanter ska benämnas:
"Då viss osäkerhet och inkonsekvens råder i branschen kring hur konstgjorda ädelstensmaterial ska beskrivas för kund, har Sveriges Gemmologiska Riksförening beslutat gå ut till alla berörda parter med riktlinjen att ordet ”Syntetisk” alltid ska användas som prefix då konstgjorda stenar benämns. En diamant som har tillverkats av människan och inte av naturen ska således alltid benämnas ”syntetisk diamant". Detsamma gäller alla andra konstgjorda ädelstensmaterial och det ska klart och tydligt stå ”syntetisk rubin”, ”syntetisk smaragd” osv då denna typ av material används i smycken.
Ordet ”syntetisk” ska skrivas ut i sin helhet utan förkortningar eller omskrivningar. Dessa riktlinjer följer ISOs dokument 18323:2015, CIBJOS Diamond Blue Book och IDC:s (International Diamond Council) regelverk angående terminologi kring diamanter.
Ädelmetallarbeten innehållande syntetiska diamanter bör stämplas ”SD” (syntetisk diamant) för tydlighet och förenkling för kund och framtida hantering av föremålet.”