Kimberley certifikat - vad det betyder och berör samt om vad det INTE betyder.

Kimberley certifikat utfärdat vid köp av en enstaka sten i USA vilken importerades till EU. Kimberleycertifikat har ett utfärdandedatum och ett slutdatum för sin giltighet, i detta fall två månader.  Kimberley certifikat utfärdat vid köp av en enstaka sten i USA vilken importerades till EU. Kimberleycertifikat har ett utfärdandedatum och ett slutdatum för sin giltighet, i detta fall två månader.
Kimberley processen har sitt ursprung i de konflikter som pågick i framförallt västafrika under 1990-talet och där det visade sig att diamanter finansierade delar av de väpnade konflikter som pågick. (Mer info www.kimberleyprocess.com) Diskussionerna kring det elände och våld diamanter och andra råvaror bidrog till ledde till att Kimberleyprocessen ratificerades av de flesta länder. All handel med rådiamanter, alltså diamanter som ännu inte slipats eller på annat sätt bearbetats, kräver en certifiering när de förs över nationsgränser. (för Eu gäller bara införandet över EU gräns så handel med rådiamanter Eu länder emellan kräver inte kimberleycertifikat.)

Kimberleycertifikat gäller alltså bara rådiamanter och kimberleyprocessen handlar bara om att diamanter inte får förknippas med finansiering av konflikter.
Kimberleycertifikat och Kimberleyprocessen har alltså i sin nuvarande utformning ingenting att göra med om diamanter är miljömässigt producerade eller att arbetsförhållanden eller mänskliga rättigheter efterlevs.
(är det en för eller nackdel att en certifiering begränsas till smalare del av produktionsled? Spetskompetens inom ett område kontra resurser för att tillhandahålla bredd?)

Det blir ibland lite pinsamt när handlare vid fråga om deras diamanter är etiska eller miljömässigt producerade stolt och glatt hänvisar till att de bara saluför kimberleycertifierade diamanter eller handlar med grossister som har kimberleycertifierade diamanter då ju kimberleycertifikat inte har något med miljö eller etik i form at t ex mänskliga rättigheter att göra. Det är i praktiken faktiskt ganska svårt för en juvelerare av genomsnittligt svenskt mått att handla med diamanter utanför kimberleysystemet, i så fall behöver man själv åka till länder och på olagligt vis köpa stenar vilka man låter slipa för att sedan sälja alternativt beblanda sig med ganska ljusskygg verksamhet. De flesta diamantproducerande länder, antagligen alla, har i sina exportregler krav att diamanter som exporteras ska gå via vissa försäljningsled alternativt dokumenteras och certifieras på olika vis. Det samma gäller import till de flesta länder och det är förbjudet att importera rådiamanter utan kimberleycertifikat till EU.

Swedwatch publicerade en rapport i december 2016 vilken diskuterats en del i ädelstens och guldsmedskretsar. Rapporten beskriver förhållanden kring diamantproduktion i Kongo och fick stor medial uppmärksamhet i både Sverige och internationellt men har kritiserats från flera håll, bla att den tar upp ett väldigt litet antal svenska företag  vilka svarat på aningen vinklade frågor kring etiska frågeställningar vid hadel med diamanter i smyckesammanhang.  Kritiken mot rapporten kan vara förståelig men när det gäller svaren som inkommit till Swedwatch från branschen under rapportens skrivande är det faktiskt ganska pinsamt att läsa och höra om hur illa det står till med förståelsen av Kimberleyprocessen, vad kimberley certifikat betyder och bristande insikt att man faktiskt har ett ganska stort ansvar som försäljare av diamanter, andra ädelstenar och metaller att kunna redogöra var sina stenar och metaller kommer från. Att bara referera till vad den man köpt en sten eller metall från säger utan att göra några som helst egna kontroller är att beteckna som oseriöst handlande.
Ädelmetallbranschen har gjort det lätt för sig eftersom att det idag räcker med att en metall är omsmält för att få stämplas som både etisk och miljövänlig.
Samma logik som används för metall skulle alltså göra gällande att det räcker med att slipa om en "blodsdiamant" för att den ska få säljas som etiskt och rättvisemärkt?

När det gäller kimberleycertifikat så är som nämnts i stort sett alla diamantproducerande länder med i den men man måste såklart alltid ifrågasätta liknade internationella certifieringssystem för att testa deras berättigande. Kimberleyprocessens uppkomst handlar som nämnts ovan främst om finansiering av konflikter föranlett av hemska förhållanden under inbördeskrig i vissa västafrikanska stater. Att länder som t ex Sierra Leone idag har utvecklats till någorlunda politiskt stabila stater och att inbördeskrig mm faktiskt avslutats och gjort levnadsförhållanden betydligt bättre i många länder har gjort att kimberleyprocessen senaste åren inte haft någon större praktisk nytta då de konflikter som orsakade dess uppkomst inte längre pågår. Det kostar även några kronor att få sina stenar certifierade via respektive lands myndighet och det tar dessutom viss tid vilket gör att det finns incitament för korruption i samband med den byråkrati som omgärdar certifikatutfärdandet för diamanter.
Mängden diamanter som handlas utanför kimberleysystemet är i förhållande till mängden certifierade stenar väldigt litet men omfattar ändå förhållandevis betydande summor. Majoriteten av icke kimberleycertifierade diamanter saknar certifiering pga att genvägar hittats för att delst spara pengar för certifieringen men framförallt att spara tid när det gäller att få exportera och sälja diamanter. Att korruption i vissa led sker i syfte att slippa korruption i andra led är relativt förekommande i flera västafrikanska stater är inte en nyhet.
Det förekommer en del handel med rådiamanter utanför kimberleyprocessen men som det ser ut idag så handlar det faktiskt till stor del om stenar som normalt skulle fått rätt certifiering men där handlarna ser både ekonomiska och tidsmässiga vinster genom att hoppa över den byråkrati kimberleyprocessen orsakar.

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln