Arkivfynd gör Antwerpen till ännu äldre diamantcenter.

Antwerpen har länge varit ett av världens viktigaste center för diamanthandel och slipning. Skälet till att Antwerpen blev ett diamantcenter vid slutet av medeltiden är kopplat till flera större omvälvningar i historien, egentligen var det Brugge som var det första centret i det som är nuvarande Belgien men pga bland annat igenslammning av kanaler och därmed försvårade transporter flyttade mycket verksamhet till Antwerpen istället. Venedig var tidigt också ett viktigt center för handeln med diamanter då handeln med asien till stor del skedde via Venedig. Efter portugisernas upptäckt av sjövägen till Indien och andra delar av världen förlorade de landbaserade långväga transporterna sin betydelse och därmed förlorade även Venedig, trots sin hamn, betydlese och det utveckladess relatoner mellan Lissabon och Antwerpen. Någon exakt tid för när diamanthandeln etablerade sig i Antwerpen vet man inte och fram till för någon dag sedan så var de äldsta dokumenten rörande diamanter i Antwerpen från 1483. I slutet av Januari hittades dock ett dokument i arkivet Insolvente Boedels daterat 1447 som nämner diamanter och att det är förbjudet att sälja falska diamanter, rubiner, smaragder och safirer. Det var inför ett jubileum arkiven söktes igenom och dokumentet hittades. Trots Antwerpens långa historia som diamantcenter och att det skrivits mycket genom århundradena så dyker det alltså fortfarande upp information som gör att historieskrivningen måste justeras.

Historia och historieskrivning används ofta ganska lättvindigt i samband med beskrivning och försäljning av ädelstenar, något som pågått länge och ligger både branschen och gemmologi som ämne till last när det gäller trovärdighet.
Historier kring t ex månadsstenar, påstådda betydelser eller mer eller mindre magiska krafter eller stenars ursprung ifrågasätts sällan och många försäljare använder gärna mytbildning och rent falska påståenden. Särskillt i samband med försäljning av ädelstensmaterial av lägre kvalitet som säljs som någon sorts mirakelmedeciner med påstådda energier används ord som "magiska krafter" och liknande ogenerat vid försäljning. Det är t ex heller inte svårt att hitta påståenden kring vad Platon och Aristoteles tyckte om diamanter trots att det inte finns varken historiska eller arkeologiska belägg för att diamanter skulle varit kända i Grekland vid den tiden, tvärtom. För safir och många andra stenar hänvisas ofta till gamla testamentet helt utan synbar förståelse för att de namn vi idag har på ädelstenar i många fall hade en helt annan betydlese, något som är mycket väl undersökt och dokumenterat och alltså är fall där källkritik är väldigt enkelt att utöva.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln