Energiåtgång vid framställning av Naturliga och Syntetiska diamnter

Bilden här är från den föreläsning jag höll under Preciousmässan i Stockholm i September 2016 och visar energiåtgång per carat för framställning av diamanter av smyckeskvalitet från några olika tillverkare av syntetiska diamanter och några traditionella diamantgruvor. Skälet till detta inlägg är att intresse uppenbarligen finns och att förfrågningar uppkommit, särskillt kring den mindre del av föredraget där energiåtgång per carat nämndes. Föredraget handlade om syntetiska diamanters plats på smyckesmarknaden och omfattade 20 minuter då jag tog upp framförallt den ökande produktionen av syntetiska diamanter, var syntetiska diamanter tillverkas och marknaden för syntetiska diamanter. Alltså bara någon enstaka minut kring det rubriken på detta inlägg nämner.

Siffrorna på bilden är omräkningar för olika typ av produktion av diamanter vilka tar hänsyn till bränsleåtgång, uppvärmning, transporter, tillverkning av maskiner, förbrukningsmaterial mm. Resultaten är dock aningen förenklade och inte att jämföra med t ex en enligt svensk lag förordad miljökonsekvensbeskrivning.
Flera av uppgifterna kommer från företagen själva, t ex DeBeers och IIa Technologies medan andra var betydligt svårare att få tag i och dessutom är alla uppgifter i bilden ovan bekräftade från fler än ett håll vilket tog en del tid i anspråk. En av källorna var t ex från icke färdigbehandlad handling från University of Vermont, andra kunnde återfinnas i blogg och forumliknande sammanhang. Siffrorna är heller inte för samma år för alla angivna producenter, det är t ex som bekant några år sedan Florida baserade Gemesis existerade och företaget heter nu Pure Grown Diamonds men anläggningen för produktion torde fortfarande vara densamma även om tillverkningstekniken förfinats och förändrats - vilket inte självklart betyder mer miljövänlig.

Noterbart är att siffran från DeBeers är ett genomsnitt för all deras verksamhet och jag har inte vidare försökt hitta siffror kring deras olika verksamheter men rimligt att anta är att deras verksamhet i Namdebs regi i form av båtar som "dammsuger" havsbotten utanför Namibias kust är betydligt mer energikrävande än traditionell gruvbrytning i deras äldre gruvor i Sydafrika, ett påstående som stöds av information i bloggar och forum av olika slag samt av egna iaktagelser av båtarna på plats i Namibia vilka grundar sig på min egen erfarenhet av att tidigare ha arbetat med liknade fartyg.

Det är inte rättvist att jämföra bara energiförbrukning då energin i sig kommer från väldigt olika produktionssätt, t ex så har de Kanadensiska diamantgruvorna, pga bristen på infrastruktur, till stor del tidigare förlitat sig på energi från dieselverk vilka ger höga utsläpp samtidigt som den arktiska miljön kräver mycket energi. Argyles låga siffra har dels med klimatet i Australien att göra men än större förklaring är de miljölagar och åtaganden som finns där. Det har dock på senare tid hänt en del när det gäller energiframställning och energiförbrukning för de Kanadensiska gruvorna vilket gör listningen ovan aningen inaktuell. Generellt kan man säga att när det gäller energiåtgång finns ingen direkt miljövinst att göra genom att övergå från naturliga till syntetiska diamanter. Det kan till och med vara tvärt om eftersom att traditionell gruvbrytning av diamanter inte kräver några större mängder kemikalier eller tungmetaller medan tillverkningen av syntetiska diamanter kräver ganska många olika tillsatsämnen oberoende av viken metod som används.

Alluviala fyndigheter av diamanter som t ex är vanligt i västafrika och Kongo förbrukar vanligen väldigt små resurser i form av energi och miljöfarliga utsläpp, visst görs mindre fördämmningar av vattendrag och en del skog huggs ner men ingreppen i naturen får ändå betecknas som relativt små, särskillt vid en jämförelse med när guld utvinns på liknande småskaligt vis eftersom det nästan alltid är förknippat med utsläpp av tungmetaller. Ett problem vid många alluviala fyndigheter blir istället arbetsförhållandena vilket är en annan frågeställning som dock förtjänar att uppmärksammas även om den sammanlagda produktionen av diamanter från riskländer som t ex Kongo är relativt liten och de stenarna tar ofta andra vägar till smyckesmarknaden än via de etablerade större grossisterna i Europa.

Om någon läsare känner till olika typer av energi och förbrukningssiffror för andra diamantgruvor eller producenter än de ovan nämnda så mottages de tacksamt. Har tillgång till siffror som vore intressant att få bekräftade eller dementerade.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln