Värme och Rubiner

Det är verkligen inte ofta det hittas rubiner med bästa färg och av hög klarhet. Rubiner med de mest attraktiva kvaliteterna är faktiskt så ovanligt att om stenarna väger mer än ett par carat så drar priserna iväg och både matchar och ofta överskrider de för diamanter av samma storlek.
Att det är så ovanligt att rubiner av högsta kvalitet hittas har gjort att det sedan länge utvecklats metoder för att förbättre utseendet hos mindre attraktiva stenar. Sedan kanske flera tusen år har människan känt till att man med hjälp av värme kunnat förbättra färgen hos rubiner och några andra ädelstenar.
Under senare årtionden har det dock blivit betydligt vanligare att rubiner upphettas till temperaturer son närmar sig deras smältpunkt. Det har nämligen visat sig att högtemperaturbehandling av rubin påverkar klarheten och inte som tidigare bara förbättrade färgen.
Under 1980 och 1990 talet så började rubin värmas i stor skala. För att effektivisera processen tillsattes diverse flussmedel vilket fick med sig att vissa stenar med ytliga sprickor fick sprickorna fyllda med smält flussmedel. Det flussmedel som vanligen användes var borax och det blev alltså stelnad boras, ett sorts glas, som fyllde ut sprickorna. Till en början påverkade inte de små mängderna flussmedel som fyllde ut sprickor värdet hos rubiner nämnvärt men såsmåningom blev stenar med allt större sprickor "flussfyllda" vilket resulterade i allt större rabatt på dessa stenar jämfört med de som inte hade fått sprickor fyllda med fluss vid värmebehandling eller var helt obehandlade.
Fluss i form av boras som fyllt ut mindre sprickor har alltså länge varit ganska accepterat inom branschen så länge det deklarerats vid försäljning.
I slutet av 2002 händer dock något när det gäller behandlingar av rubiner. Stora mängder rubin som beskrivs som "natural treated rubies" kommer ut på marknaden. Problemet med dessa är att de visar sig ha fått stora sprickor och håligheter utfyllda av blyglas. Utseendemässigs ser rubinerna väldigt bra ut men det stora problemet är att de inte på långt när är lika stabila och hållbara som rubiner vilka bara värmebehandlats eller är helt naturliga. processen tt glasfylla rubiner (och safirer) är ganska enkel och kostar väldigt lite vilket fört med sig att stenar som består av en kombination av glas och rubin blivit väldigt vanliga på ädelstensmarknaden. Så länge de som handlar med stenarna känner till och förstår behandlingen utgör den inget problem. Problem uppstår däremot då smycken med glasfyllda rubiner säljs på andrahandsmarknaden utan att behandlingen noterats. Glasfyllda rubiner har i jämförelse med naturliga obehandlade rubiner av samma storlek i princip inget värde alls. Dessutom är glasfyllda rubiner väldigt känsliga mot hetta och kemikalier vilket är av stor vikt då t ex en guldsmed ska göra någon justering av ett smycke som involverar lödning, polering, betbad osv.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln