Dentes eburneos.

Det har gått många årtusenden sedan mäniskan för första gången lärde sig hantera verktyg. Till en början antagligen pinnar och benbitar men såsmåningom även sten i form av t ex flintaskärvor för att vässa trädgrenar i jaktsyfte eller för att användas vid slakt eller bereda skinn. Flisor av flinta är vassa och hårda och kan ha varit de första skärverktyg människor använt. Nefrit är betydligt ovanligare än flinta men i de trakter de förekommit så har ganska tidigt materialets hållbarhet och seghet gjort att det använts både som verktyg och i dekorationssyfte. Angående vilket ädelstensmaterial som använts längst av människor i syfte att smycka sig pågår en evig diskussion mellan de läger som försepråkar pärlor och de som förordar bärnsten. Andra material som använts tidigt både för praktiska, dekorativa och statusmässiga föremål återfinns korall, ben, horn och tänder, särskilt om de senare bestått av elfenben. Elfenben är antagligen efter jade det material som värderats högst av flest av varandra oberoende kulturer.
Elfenben är vackert, tacksamt att snida i samt lämpar sig för intrikata detaljer och var innan plast blev var mans egendom ett material som fyllde många behov som senare ersattes av olika plaster t ex kammar, knappar, ställ hos stränginstrument, biljardbollar, hårnålar, pianotangenter mm.
Den mest kända källan till elfenben är elefantbeter vilket gjort att elefanter länge jagats i huvudsak för sina betar. En annan källa till elfenben är flodhäst, dock håller flodhästens betar inte lika hög kvalitet som elefantens, har mer begränsande form och är betydligt mindre. Flodhäst är även antagligen det farligaste djur som finns att jaga. Elfenben finns hos ganska många djurarter, närmast för oss i Sverige är vildsvin. Vildsvinsbetar består av elfenben men det är svårt att göra så mycket av dem då de är ihåliga och för det mesta alltför tunna för att det ska gå att skulptera dem vackert. Narvalens spjut består även det av elfenben men det är idag strikta handesrestriktioner kring dessa föremål som under europas medeltid emellanåt såldes som om de vore enhörningshorn.
Skulpturmässigt begränsas narvalshorn (eller narvalens tand som det egentligen är) av att de är ihåliga. Även valrossens betar och kaskelottens tänder består av elfenben men inte av samma kvalitet som hos elefanternas betar. Dessuton inte av samma storlek vilket gjort och gör att elfenbensföremål från olika arter används väldigt olika. För oss nordbor kan det vara intressant att veta att det faktiskt finns flera fynd av skulpterade elfenbensföremål daterade till sen järnålder / vikingatid. B la något schackspelsliknande som jag kanske återkommer till i framtida inlägg eller annorstädes.
Nåväl, elfenben av högsta kvalitet kommer alltid från elefanter och marknaden för elefantelfenben finns till övervägande del i Asien och framförallt Kina.

Vem köper då elfenben? Kina och Filipinerna är dominerande markander för elfenben beroende på att det är i de länderna både vilja och ekonomi finns att köpa elfenben. Intressant är ändå att en majoritet av de som köper elfenben enligt undersökningar i Kina skulle låta bli om det var förbjudet. Likaledes intressant är att de personer som köper elfenbensföremål tillhör den någorlunda bildade övre medelklassen i Kina, elfenbenshandel är alltså inte något exklusivt för någon form av "superklass" utan en statusmarkör vilken kan jämföras med jade av högre kvalitet.

Visst kan man se med glädje på det besked som kom från myndigheterna i Hong Kong förra veckan kring deras ambition att faktiskt såsmåningom helt förbjuda handel med elfenben. Hong Kong är idag den största marknaden för elfenben och även om elefanten som art inte längre är direkt hotad så beror det på ekonomiskt stöd och västerländsk turism och vilja att se djur i naturlig miljö och inte på att det skulle finnas någon tillräcklig efterfrågan för någon form av uppfödning eller regelbunden "skördning" av elefanter.
DET ÄR DOCK FORTFARANDE LAGLIGT ATT HANDLA MED ELFENBEN I HONG KONG!
Elfenben har i olika tider och kulturer haft värde som råmaterial för tillverkning av bruks och dekorationsföremål. Elfenben har egentligen aldrig varit ett rent nyttomaterial men i ganska många kulturer och i olika tider ansetts värdefullt. Idag finns en kapitalstark marknad där det betalas höga summor för elefantelfenben framförallt i Asien, de Nord Amerikanska och Afrikanska marknadarna är dock inte oansenliga medan t ex Europa och Sydamerika får anses helt ointressanta i samband med elfenbenshandel.

CITES konventionen reglerar handeln med elfenben och även t ex korall, horn, ben och skal.
Ska du nödvändigtvis släpa hem något som skulle kunna var elfenben eller t ex korall eller snäckor från semestern så kontakta jordbruksverket så du slipper bidra till utrotning av hotade arter.
Etiketter: elfenben

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln