Kasumi, Ming eller Edison?

Det kräver stor kunskap och att man har tillgång till att se stora mängder pärlor för att bli duktig på att identifiera och värdera dem.
När det gäller pärlodling så har tekniken för att producera allt större, bättre och finare pärlor utvecklats snabbt senaste åren vilket rimligen är en utveckling vi kommer se mer av. Det var länge en stor utmaning att avgöra om en pärla är odlad eller av naturligt ursprung vilket tillsammans med utmaningen att identifiera syntetiska rubiner och safirer för över 100år sedan lade grunden till gemmologi som ämne.
Identifieringsteknikerna för pärlor har blivit allt bättre men det har även odlingsmetoderna liksom metoder för att på konstgjord väg förbättra färger hos pärlor. Stort hemlighetsmakeri pågår kring många pärlfarmer, både vid ostronfarmer i hav och vid musselodlingar i floder och sjöar. När man ser tillbaka några år på utvecklinen inom pärlområdet så kan vi fortsätta vänta oss en snabb utveckling både vad gäller färger och kvalitet på pärlor, var de kan odlas, vilka arter av musslor och ostron som kan används samt diverse påhitt kring vad som används som kärna vid odling. Branding, alltså att olika tillverkare namnger pärlor efter sig själva, ofta genom att tillföra någon unik egenskap eller graverad logotyp, får antas bli än vanligare.

Exempel på det senaste är Edisonpärlor och Mingpärlor vilket är försäljningsnamn, alltså en form av branding, som används för vissa sötvattenpärlor odlade av just de företagen. Dessa pärlor håller hög kvalitet och förekommer i lila och aprikosfärgade varianter med nästan metallisk lyster. När det gäller Kasumipärlor så är även de sötvattenpärlor men "äkta" Kasumipärlor kommer från Kasumigaura i Japan medan det även odlas en variant av sötvattenpärla i Kina som påminner mycket om den japanska. Färgerna går från brons till aprikos och är alltså delvis inom samma färgspann som Ming och Edison. Den mer metalliska lystern och överlag bättre kvaliteten gör ändå att ming/edison uppfattas som bättre pärlor viket är rimligt i och med att de är betydligt dyrare vilket i sin tur beror på att man i nuläget bara tycks kunna odla en pärla per mussla, i vanliga fall kan man odla närmare 50 pärlor per mussla. Hemlighetsmakeriet är stort kring de pärlfarmer som odlar dessa pärlor och få, om ens någon, utomstående har fått besöka dem.
Ming/Edison pärlor har för det mesta bra rund form medan kasumi och kasumiliknande pärlor oftare är barocka. Det tycks finnas en inom pärlkretsar spridd åsikt att Edisonpärlor skulle vara aningen bättre än Ming (det antas ju vara olika odlare med liknande odlingstekniker som konkurerar så viss källkritik kan vara på sin plats vad gäller uttalanden om kvalitet)
Prisskillnaden mellan en Edisonpärla och en Kasumiliknande kinesisk sötvattenpärla med liknande form och färger kan skilja tiofallt, när det gäller högsta kvalitet så handlar det om betydligt mer.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln