Moissanit, en imitatör både då och nu.

Syntetisk moissanit, ädelstensvarianten av kiselkarbid, har i drygt 15 år marknadsförts som en diamantsimulant vilket orsakat en del oro särskillt bland de som handlar med begagnade smycken då den syntetiska moissaniten uppvisar en del likheter med och kan misstas för diamant av okunniga. Det är dock inte bara i modern tid hos pantbanker och auktionsverk syntetisk moissanit orsakat förvirring och misstagits för diamant. Jakten på att hitta metod för att tillverka diamanter på konstgjord väg började på allvar under 1800-talet och många var de som trodde sig vara hemligheten på spåret. Nobelpristagaren Henri Moissan dog i tron att han hade lyckats tillverka de första syntetiska diamanterna och även Crookes var övertygad om att han lyckats. I båda fallen har det dock i efterhand konstaterats att de kristaller som framställdes var kiselkarbid, ett material som tillverkats på konstgjord väg sedan 1890-talet och användes i b la sågklingor. Kiselkarbid är håradre än korund så att de trodde sig ha tillverkat diamant är inte så konstigt men i fallet Moissan kan man bli lite fundersamm eftersom han själv tidigare varit först med att hitta naturligt förekommande kiselkarbid i form av små kristaller i Canyon Diablo meteoriten från Arizona 1893. Moissanit har såklart fått sitt namn efter just Henri Moissan.
Kiselkarbid kan alltså förekomma naturligt och under 2014 rapporterades fynd av kiselkarbid från Israel som påstods vara av ädelstenskvalitet, alltså naturlig moissanit. Hur stor den fyndigheten är verkar osäkert och det tycks dröja innan vi får se någon naturlig moissanit på ädelstensmarknaden. 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln