Ny och Gammalslipade diamanter

Vid certifiering av diamanter har det under senare år lagts allt större vikt på slipningens kvalitet. Allt fler diamanter slipas med högre precition och får trippel x (exellent proportions, exellent symmetry, exellent polish) Det finns idag också flera instrument som mäter ljusåtergivning (ASET, Ideal scope m fl) och på många certifikat ingår en liten färgglad bild på just hur ljuset beter sig i stenen. Bedömning av slipning utgår från briljantslipningen vilken är den absolut vanligaste och populäraste slipformen för diamant.
Dagens briljat har utvecklats under 1900-talet sedan Tolkowsky lanerade sin idealslipning 1919. Briljanten är en utveckling av äldre slipformer, under senare delen av 1800-talet var det Old European cut (OE) som blev vanligast och det finns stora mängder OE på den antika smyckesmarknaden och även som lösa stenar från skrotade smycken. För OE används en annorlunda metod när man bedömmer slipningarna vilken tar mer hänsyn till den stora variationen och dåtidens tekniska nivå. Det finns dock stenar som ligger mellan OE och modern briljant vilka ofta bara får slipformen beskriven som "round" eller "round brilliant". Detta gör att dessa stenar får väldigt låg gradering för slipningen i och med att de jämförs med moderna briljanter som slipats efter dagens ideal med modern sliputrustning. Handlare med antika diamanter har länge påpekat orättvisan i det och det diskutteras om det är bättre att inte gradera slipningen alls för dessa stenar än att de får ett intyg med negativa ord. Det är ju så att köpare av diamanter sätter stor tilltro till vad som står i certifikat, trots att det egentligen inte finns någon helt vedertagen standard för hur de ska utformas och vilken terminologi som ska användas.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln