Om tidiga syntetiska diamanter.

DN 16/2 1955 DN 16/2 1955

Det är mycket diskuterande kring syntetiska diamanter just nu. Skälet till det är såklart att de blir allt vanligare och att det förekommit vid flera tillfällen att paket med små diamanter varit utblandade med syntetiska. Syntetiska diamanter har förekommit länge, på ädelstensmarknaden sedan 1980-talet, även om den första syntetiska diamanten av smyckeskvalitet identifierades av GIA redan 1971. Det är knappt 20 år efter att de första syntetiska diamanterna framställde.
General electrics tillkännagivande av sina lyckade försök att framställa syntetiska diamanter den 14 februari 1955 var dock ingen stor nyhet i Sverige men notisen i DN den 16/2 samma år lästes nog ändå med förskräckelse av de forskare hos Asea i Stockholm som redan i februari 1953 lyckats med samma sak men av flera skäl, bland annat funderingar kring om man verkligen kunde patentera sådant naturen redan skapat samt tron att ingen annan höll på med samma sak, valt att inte offentliggöra sin upptäckt. Ett skäl till att man trodde sig vara ensamma på området var att P W Bridgeman, högtrycksfysikens frontfigur vid den tiden, på direkt fråga vid besök i Sverige 1951 sagt att han inte kände till någon som höll på med forskning kring diamantframställning. Vilken information han fick om Aseas försök är oklart men GEs utrustning var till stor del utvecklad av just Bridgeman.
Utrustningen hos Asea och GE är ganska lik varandra men en markant skillnad är att hos Asea så kristalliserade de första diamanterna spontant medan hos GE växte de till på groddkristaller.
Aseas produktion började i Stockholm men fortsatte i stor skala i Robertsfors under 60-talet, först under Aseas egen regi, senare tar Element 6 över, och pågår fortfarande där men kommer snart upphöra i och med att beslut finns att lägga ner eller flytta verksamheten senare i år.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln