Svart & Blått, Englands stoltheter.

England har historiskt varit en storkonsument av exeptionella ädelstenar. Från Elisabeth I:s klänningar klädda av pärlor till cullinanstenarna i dagens spira. Visst har det varit lönsamt med kolonier men Storbrittanien har faktiskt en del egna fyndigheter av ädelstenar, b la topas, agat, turmalin, safir, rubin, kvartser, bärnsten & sötvattenspärlor men det är såklart framförallt Jet och Blue John man associerar med Storbrittanien.
Det är ett lovvärt initiativ av C W Sellers att satsa på både besöks och utbildningscenter vid sina anläggningar i Yorkshire där de bryter och bearbetar både Jet och fluoritvarianten Blue John. Som de själva säger så vill de hålla materialen exklusiva och göra det genom att försöka få så mycket kontroll över produktionen som möjligt. De har låtit tillverka fantastiskt fina smycken med blue john och diamanter infattade i dyrbara metaller. Vad som kanske slutkunden av smycket inte alltid får veta är att i stort sett all blue john är stabiliserad på något vis, antingen monterad som dublett/tripplett och/eller impregnerad med någon form av resin eller liknande.
"Blue John" varianter från andra fyndorter i t ex Kina kan skiljas från den från Yorkshire iom att de kinesiska bildar större kristaller och alltid saknar de typiska rödbruna infärgningarna av järnoxid som är väldigt vanliga i brittisk blue john.
Vilken variant är finast?
Marknaden värderar just nu den brittiska betydligt högre, om det har med skönhet att göra eller det faktum att det finns en maxgräns för hur mycker brittisk blue john som lagligt får brytas (har för mig det är ca 500 kg per år) låter jag dig som läser detta avgöra själv.

Det är inte längre tillåtet att bryta jet i England utan det som används till smycken idag kommer från strandfynd. Strandfynd brukar betyda att kvaliteten är ganska bra, biten har överlevt flera år av vittring och vågskvalp, och är därmed antagligen lämplig för slipning eller skulptering. Jet skiljs från andra kolvarianter främst genom att det inte färgar av sig, du blir inte smutsig av att hantera jet men du blir smutsig av liknande material som antracit, stenkol, träkol och brunkol. Finns vissa fossiliserade kolvarianter som inte heller färgar av sig men dessa har ofta något högre densitet och en glasigare, ibland nästan metallisk lyster medan jet har en mer vax eller sidenliknande lyster.

Jet från Whitby i Yorkshire anses sedan länge vara den bästa för smyckesändamål och det är nog fortfarande sant. Finns jet även i skottland men inte alls av samma kvalitet. Det finns även gott om fyndigheter av jet i många länder, t ex Ukraina, Spanien, Frankrike, Kambodja, Ryssland, USA, Polen m fl dock utan att någon ädelstensindustri liknande den brittiska kommit igång. Vore dock intressant om någon ville forska kring hur man identifierar jet från olika platser, särskilt då den är slipad och infattad. Borde gå någorlunda lätt att hitta teknik för det iom att det är ett organiskt material som visserligen är i varierande grad fossiliserat men inte till fullo ersatt av andra mineral. 

Jet - varför heter det så? 
Jet, eller Gagat som det fortfarande ibland kallas, fick från början sitt namn efter Gages i sydöstra Turkiet som antas vara den första betydande fyndorten. På fornfranska kallades materialet jeiet eller jyet vilket såsmåningom på engelska kom att bli Jet.

Blue John - varför heter det så?
Blue John är inte blått utan lila, det har faktiskt fått sitt nuvarande namn efter en anglisering av det franska ordet för materialet. Det finns alltså ingen verklig "John" bakom namnet.

Etiketter: gemmologi jet blue john

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln