Name, Blame, Shame...

Att Martin Rapaport är en duktig och entusiasmerande talare håller alla som hört honom med om och igår, söndag 3/11, var inget undantag. Han talade om "the state of the diamond industry". Mycket fokus lades på diamantgruvföretagens arbetsmetoder för att hålla uppe råstenpriset, detta är möjligt iom att det bara är fem företag (DeBeers, Alrosa, Rio Tinto, BHP Billiton, Petra) som kontrollerar 90% av diamantproduktionen. Detta sker samtidigt som regeringen i Indien ger ekonomiska fördelar till de inhemska diamantslipningsföretagen vilket gjort att det sedan en tid faktiskt är lägre pris på slipade diamanter än råa. Detta är naturligtvis inget som kan fortgå särskillt länge till.
En annan stor förändring är på gång i branschen som kanske kan påskynda en förändring av prisläget. Det är de stora mängder syntetiska diamanter som produceras. Det är egentligen inget större problem att identifiera syntetiska stenar men det tar tid och kostar pengar. Det är alltså inte lönt att testa melee och diamanter av låg kvalitet. Martin Rapaport förutspår att branschen kommer delas in i två delar, en som handlar med små stenar och en del som bara handlar med stenar tillräckligt stora för att certifiering ska löna sig. (detta förutspåddes visserligen i denna blogg redan för ett år sedan...) 

Produktionen av syntetiska stenar sätter press på producenterna av naturliga stenar, blir priset på naturliga diamanter alltför högt kommer fler gå över till att använda syntetiska. Det kan även bli en vattendelare mellan handlare, de som inte kontrollerar sina stenar och de som gör detta. Låter handeln bli att identifiera och separera naturliga från syntetiska stenar kommer marknaden utgå från att allt är syntetiskt och prissättningen blir därefter. Martin Rapaport påpekar även i sitt tal hur de syntetiska stenarna kan påverka producenterna av naturliga att lägga mer prioritering på arbetsrättsliga frågor, lägsta löner, mänskliga rättigheter mfl områden som inte omfattas av Kimberleyprocessen. Kimberleyprocessen har fått mycket kritik genom åren och Martin Rapaport kallar den bluff. Den har dock skapat uppmärksamhet och kunskap kring de problem diamanthandel kan medföra vilket fått goda konsekvenser i form av en mer upplyst allmänhet som ställer frågor. Det allmänheten nu behöver göra är att ställa frågor kring diamanters ursprung i form av naturligt eller syntetiskt samt vilka behandlingar stenen utsatts för på sin väg från gruva till smyckesbutik.

Name, Blame, Shame är Martin Rapaports uppmaning till alla inom ädelstensbranschen att så fort man ser någon mygla med information om stenars ursprung eller graden av behandlingar så häng ut dem! Okunskap är inget gilltigt skäl att handla med oetiska varor. Här kan man kanske tycka att herr Rapaport själv ju faktiskt tillhör dem som kan sätta mest tryck på diamantgrossister i och med att han faktiskt har kontroll över en av de största försäljningskanalerna för diamanter... Jag tackar honom i alla fall för intressant tal och för att han lånade mig sin kopia av David Jeffries "A Treatise on diamond and pearls" från 1751. Det är i den boken den första "moderna" diamantprislistan publicerades vilket ju är en tradition han själv fortsatt med bravur. Bilder ur boken kommer såsmåningom finnas under infosidorna.  

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln