Santa Maria, värme & rubin.

Vissa behandlingar av ädelstensmaterial är så vanliga att många inte längre reflekterar över dem. Några exempel är akvamarin, rubin och safir. Dessa ädelstenar värmebehandlas mycket ofta och det är en behandling som är stabil, den försvinner alltså inte över tid eller påverkar materialens hållbarhet. Värmebehandling av t ex rubin eller akvamarin är så etablerat att en omvänd bevisbörda uppstått, det är
alltså upp till en eventuell säljare att bevisa att stenen faktiskt inte är behandlad. När det gäller rubin och safir bedömmer man detta genom att i mikroskop studera inneslutningar och tillväxtstrukturer. För akvamarin är detta betydligt svårare, de flesta akvamariner har hög klarhet och saknar alltså inneslutningar man kan studera. Dessutom
är akvamarin av medel eller lägre kvalitet så billigt att det inte lönar sig att göra undersökningar. Det finns dock ett undantag bland akvamarinerna och det är den variant som kallas Santa Maria efter den fyndort i Brasilien där de första gången påträffades. Dessa akvamariner har ofta en väldigt bra färg, starkt djupblå. Santa maria akvamariner får sin färg på ett något annorlunda vis än "vanliga" akvamariner och färgen påverkas inte alls på samma vis vid en värmebehandling. Santa maria akvamariner kan identifieras genom sin pleokroism vilken inte ser likadan ut som för andra akvamariner. En gemmolog kan därmed alltså ofta avgöra om akvamariner med bra färg
(alltså de dyrbaraste) är av Santa maria typ eller inte. Är den av santa maria  typ är den obehandlad vilket kan höja stenens värde. I fallet akvamarin blir prisskillnaden inte så väldigt stor som den blir hos t ex en rubin som om den har rätt färg och klarhet bekräftas vara helt naturlig och obehandlad får ett mångdubblat högre värde än en
motsvarande kvalitet som är behandlad.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln