Identifiering av behandlingar - när slutar det löna sig?

CIBJO publicerade nyss en rapport där det bland annat konstateras att röd andesin av laboratorier mer eller mindre slentrianmässigt benämns som någonting i stil med "origin of color is not determinable"  eller liknande. Röd andesin är egentligen ganska ointressant som ädelsten iom att det har hittats väldigt få fasetterbara kristaller och att de stora mängder som såldes på den amerikanska marknaden för några år sedan redan är bevisat diffusionsbehandlat material. CIBJO lägger ingen värdering i sitt uttalande och det är heller inte deras roll, dock intressant att se om denna benämning på orsak till färg kommer accepteras av branschen.

 

Andesin är som sagt egentligen inte ett särskilt intressant ädelstensmaterial men i och med att det ändå förekommer i smycken så borde det väl ändå finnas intresse för att identifiera andesin som faktiskt kan vara naturligt röd? I CIBJOS korta rapport nämns kostnaden för färgens ursprungsbekräftelse av etablerat laboratorium som något som inte är lönsamt i samband med andesin. Detta må vara ett argument för slutkunder av billiga smycken men kan en sådan generalisering accepteras? Som Jack Ogden påpekade i Gemtalk häromdagen, ska detsamma även gälla små diamanter vilka det inte är lönsamt att undersöka om de är naturliga eller syntetiska?

Det är ju väldigt enkelt att säga att vissa undersökningar inte är lönt att göra men hur ska då produkter beskrivas och marknadsföras? Massor med "Kanske", "Om", "Eventuellt", "Osäkert"... i sten och smyckesbeskrivningarna?

 

Det finns teknik och kunskap för att bekräfta ursprung hos nästan alla ädelstenar. Kräv garantier då du köper ädelstenar. Kräv kontrollerbar dokumentation på att dina ädelstenar är naturliga, var de kommer ifrån, var och av vem de förädlats. Visst, du får betala lite mer men ditt smycke kommer få ett betydligt större värde då stenarnas historia kan bekräftas.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv