Vad är Vad? Rubiner, Glas & Borax.

En metod att förbättra utseendet på rubiner vilken använts åtminstone sedan slutet av 1980-talet är att lägga råa eller förformade rubiner av lägre kvalitet i en keramikskål, tillsätta borax, blyglas eller likanande, (blyglas har ett högre brytningsindex än vanligt glas) stoppa in blandningen i en ugn och hetta upp till kring 1800 - 1850 grader. Beroende på utgångsmaterial så kan det krävas att processen utförs i vacum. Temperaturen gör att aluminiumoxiden (rubin=aluminiumoxid + spår av krom) är nära sin smältpunkt och börjar blandas med glaset och/eller flussmedlet. Det tillsatta medlet fyller ut sprickor och hålrum vilket gör att rubinen får ett betydligt mer attraktivt utseende, den blir klarare och får även bättre färg. Denna typ av behandling har utvecklats och är idag mycket vanlig, det är till och med så att många "rubiner" som sitter i smycken till största delen består av blyglas. Är stenen lös så ser man ofta vid ett enkelt densitetstest att stenen är alldeles för lätt för att vara korund (rubin är en variant av mineralet korund vilket i sin tur är = aluminiumoxid, glas har betydligt lägre densitet.) En person som har erfarenhet av rubiner ser snabbt genom visuell granskning att den glas/fluss fyllda rubinen eller glas-korund kompositstenen innehåller just glas eller något flussmedel även om stenen är infattad. De flesta flussmedel, t ex borax, är i praktiken glas i stelnad form. Att fylla sprickor i en naturlig rubin med syntetisk rubin går inte i o m att temperaturen och tiden som krävs skulle medföra att hela stenen smälter och omkristalliserar vilket gör den till en rent syntetisk produkt vilken är relativt lätt att identifiera för en gemmolog.

 

Glasfyllda, eller Glas-komposit, rubiner är betydligt känsligare och mindre hållbara än de obehandlade stenarna. Naturlig rubin är väldigt slitstarkt och repas bara av diamant och kiselkarbid medan de glasfyllda varianterna slits och mattas av vanligt damm vilket innehåler kvartspartiklar, kvarts är hårdare än glas och vanligt glas är hårdare än blyglas...

Har man ett rubinsmycke som behöver lagas så måste guldsmeden kunna bedömma om stenen är behandlad eller inte, det är stor risk att glasfyllda rubiner förstörs av syror eller för hög värme medan obehandlade stenar är mycket tåliga och tacksamma att arbeta med för guldsmeden.

 

Nästan all rubin värmebehandlas för att bli klarare och få bättre färg, den rena värmebehandlingen är stabil och påverkar inte rubinens fysiska egenskaper. Man reglerar syremängden under uppvärmningen beroende på om man vill lätta upp eller mörka färgen i stenen.

En annan behandling som hittills visat sig stabil är att genom diffussion tillföra ämnen, vanligen beryllium, som förbättrar stenens utseende. Värmebehandlingen är accepterad av branschen men diffussionsbehandlingar sänker en stens värde avsevärt. Dessa behandlingar identifieras dock för det mesta utan större problem av kompetenta gemmologer.

Helt naturliga eller bara värmebehandlade rubiner har ett betydligt högre värde än fyllda eller diffusionsbehandlade, det handlar om många 1000 lappar, ibland 10.000 tals kronor, per carat.

 

 - Jan O Asplund, FGA, DGA

 

Osäker? Ädelstensakademin erbjder specialkuser i identifiering av Rubiner och de synteter och behandlingar som förekommer.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv